Krönika: ”Snart är hela Kolberga vackert upplyst som en enda jättejuldekoration”

Krönika: ”Snart är hela Kolberga vackert upplyst som en enda jättejuldekoration”

2020-11-28 0 av Thomas Wennerklint




LÖRDAGSKRÖNIKAN

Nu har vi ljus här i vårt hus – och snart i vartenda träd, varenda buske och staket i våra trädgårdar och på stan.

När novembermörkret smyger sig på längtar vi efter att lysa upp tillvaron med alla till buds stående medel. Inte minst ett år som detta då inget riktigt är sig likt.

Själv är jag inte jättesnabb med att få upp mina få ljusdekorationer.

Jag har ett ljusträd och en utomhusljusslinga som jag brukar vira runt en pelare vid ingången.

Tar cirka en halvtimme att fixa till, men jag försöker hålla mig till första adventshelgen innan jag skrider till verket.

Julmusten har också fått vänta, trots att den har funnits i butik i ett par månader redan.

Andra har inte lika mycket is i magen och det är alltid spännande att se vem i grannskapet som pyntar huset och trädgården först.

I år var det för flera veckor sedan och när väl någon startat följer andra strax efter – snart är hela Kolberga vackert upplyst som en enda jättejuldekoration.

De allra flesta utomhusbelysningar är väldigt fina men jag uppskattar mest klassiska ljusslingor eller ljusnät i varmt vitt.

”Känns lite jobbigt”

Många nyare varianter har ett ganska kallt sken som jag tycker känns lite jobbigt. En massa kulörta färger är jag inte heller vidare värst förtjust i.

Men det finns massor att välja på. Reklambladen är fulla av olika ljusuppsättningar och lysande figurer. Vill man julpimpa sitt hus och sin trädgård är det inga problem, bara man har råd.

En tanke som slog mig är ju hur mycket el som går åt för alla dessa ljusuppsättningar.

Det måste vara en hel del.

Minns ni scenen från ”Ett päron till farsa firar jul”?

Han satte upp en massa ljusslingor och när han satte i kontakten drog han så mycket ström att kärnkraftverket i närheten upplevde sitt största leveransstopp i mannaminne – naturligtvis slutade det med kortslutning och eldsvåda.

Nu tror jag inte att Oskarshamns invånare når upp i den klassen men nog finns det en del som tar i lite väl mycket för min smak, men det är tur man är olika.

I år tror jag många är mer sugna på adventsmys och julfirande än vanligt. Detta konstiga år har inneburit många påfrestningar för många människor och när man trodde att det var på väg att bli som vanligt så… ja då kommer omgång två.

”Inte helt som vanligt”

Det är en knapp månad till jul och vad vi än hoppas på så lär det nog inte bli helt som vanligt.

Jobbigt för de flesta eftersom julen är en av våra mest traditionsbundna högtider. Vi reser mycket i landet under den tiden eftersom vi ska hälsa på föräldrar, släkt och vänner. Bussar, tåg och flyg är knökfulla, det är inte ett drömscenario för Folkhälsomyndigheten.

Frågan är ju hur mycket vi kan hålla emot och avstå ifrån. Något som är säkert är att alla kommer att få göra vissa justeringar i sina jultraditioner det här året, på ett eller annat sätt.

Min egen förhoppning är att jag och barnen ändå kan fira jul på ett något så när normalt sätt med min mor och faster och farbror.

”Man minns ju själv hur förväntningarna steg från det att första adventsljuset tändes tills tomten bankade på dörren”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

Vi är ingen stor grupp och kan hålla avstånd, men vi får vänta och se hur saker och ting utvecklar sig, det är ju som sagt några veckor kvar. Många väntar nog in i det sista med att ta beslut om hur man ska göra.

Julen är ju i mångt och mycket barnens högtid, inte minst eftersom det vankas julklappar, ledighet och godsaker. Man minns ju själv hur förväntningarna steg från det att första adventsljuset tändes tills tomten bankade på dörren.

Det där kan man ju sakna som vuxen. Då handlar julen mycket om att ordna praktiska saker; det ska handlas mat (alldeles för mycket) och klappar (oftast för många) och ovanpå det logistiken… när och hur ska man åka, man ska packa in i bilen och köra i jultrafiken.

”Att få vara tillsammans”

Men när man väl sitter där med de närmaste och allt det där praktiska är ordnat, då känner man ett lugn och en tillfredsställelse. Någonstans där och då har man väl ändå hittat det som faktiskt egentligen betyder något; att få vara tillsammans.

Tyvärr är det ju inte alla förunnat att ha sällskap på jul, även utan covid-19. För många är julen bara ett kvitto på hur ensam man egentligen är. Det gör ont i en när man tänker på dessa människor.

I år är det kanske fler än någonsin som får känna på hur det kan vara att tillbringa juldagar i ensamhet, även om det bara är i år.

Men en sak är säker, vi förbereder oss för ett julfirande, vi pyntar och handlar och funderar på vilka anpassningar vi kan göra för att genomföra alla helgerna så normalt som möjligt.

”Förhoppningsvis får pandemin oss att stanna upp en stund och inte stressa runt så mycket, kanske vi kan se det centrala i julen och hålla igen lite på den köphysteri som annars är brukligt”

THOMAS WENNERKLINT

Förhoppningsvis får pandemin oss att stanna upp en stund och inte stressa runt så mycket, kanske vi kan se det centrala i julen och hålla igen lite på den köphysteri som annars är brukligt.

Men om ni ska ut i julhandeln: Ta det lugnt, trängs inte, visa hänsyn och tänk på att det kommer ett liv efter jul också (ja, i och för sig inte för grisen, som det brukar heta).

När ni läser detta är jag nog i färd med att rota fram ljusstakar och utebelysning, det är dags att lysa upp tillvaron lite.

Ta hand om er!

Fortsatt trevlig helg!

/Thomas

TEXT

THOMAS WENNERKLINT

thomas@oskarshamns-nytt.se