KRÖNIKA
Kan vi pusta ut nu?
Det var antagligen inte slutet.
Kanske inte ens början på slutet.
Men åtminstone slutet på valrörelsen.
Eller – var det bara början vi såg?
Nytt blir det i alla fall, med en ny riksdag och nya lokala styren.
Regeringen återstår att se.
176 mot 173
Denna gång, som så många gånger förut, var det oerhört jämnt – 176 mandat mot 173.
Magdalena Andersson (S) har nu fått den grannlaga uppgiften att sondera förutsättningarna för en ny regering.
Det är många människor som skall kompromissa med sin ”sin själ, sitt samvete och sin eventuella pragmatism – för att få sitta på ”makten”.
Är det något som stuckit ut?
Om vi tar det från slutet så kan väl resultatet, det ständigt diskuterade resultatet, ha stuckit ut.
Många kunde inte ge sig till tåls i väntan på sluträkningen.
Vi har sedan månader tillbaka matats med framtiden illustrerad med färgglada staplar i snart sagt alla medier – tidningar, nyhetsprogram och sociala medier.
Alla visste de – eller?
”Nej, verkligheten blev betydligt jämnare än många av prognoserna hade låtit oss tro”
Wolter Stackelberg, krönikör
Nja, verkligheten blev betydligt jämnare än många av prognoserna hade låtit oss tro.
Till och med prognoser baserade på intervjuer med människor som just lämnat valbåset visade fel.
Nu ifrågasätts och försvaras både metoderna och meningen med alla dessa förutsägelser.
Vi skall bli bättre, sägs det.
När väl nästa val närmar sig är det som bortglömt och vi kommer utsättas för samma såpopera än en gång.
Hur blir det då?
I skrivande stund är det ingen som vet utfallet av regeringsförhandlingarna.
Många röda linjer
Det är många ”röda linjer” som skall krökas och det är många sakfrågor som skall bytas.
”Bytt är bytt och kommer aldrig igen”, heter det.
Sedan kan kärnkraft växlas mot trängselskatter, tunnelbana mot fjärrtåg eller högre löner i sjukvården mot kortare arbetstid.
Inget är heligt när bytestombolan väl satts i rullning!
Lokalplanet då?
I en kommun nära mig är det spännande värre.
För stunden tycks det bli ny majoritet med mycket liten marginal.
Ytterst betyder det att kommunstyrelsens ordförande får lämna sin väl insatta stol – kanske för ett liv i frihet utanför politiken – kanske bara för en annan väl begagnad stol i omedelbar närhet av den förut nämnda.
Även här kommer det att förhandlas.
Vindkraft mot skola, skola mot äldreomsorg, kommunala bolag mot högre perronger på busshållplatserna eller storskaliga expansiva planer mot mer viltkött i skola och äldrevård.
”Inget är heligt när bytestombolan väl satts i rullning!”
Inget är heligt när bytestombolan väl satts i rullning!
Gnisslar det?
Redan nu har det upptäckts att vårt valsystem kan bjuda på överraskningar.
I Dalarna lyckades en relativt okänd vänsterpartist från Borlänge, placerad på nionde plats på
partiets lista, med hjälp av 648 personkryss ta sig ända in i riksdagen – framför näsan på betydligt mer etablerade partikamrater.
Det var ju ungefär så det var tänkt att personvalet skulle fungera.
Ändå tycks förvåningen vara stor när väljarna faktiskt använder möjligheten.
Med några få mandats övervikt får varje enskild riksdagsledamot dessutom en betydelse som knappast minskar nervositeten.
Nu kan vi bara avvakta
Det räcker att någon lämnar sitt parti och blir politisk vilde för att den parlamentariska matematiken skall kunna förändras.
Nu kan vi vanliga bara avvakta händelseutvecklingen.
Till dig som tror att det går åt peppar’n – eller till dig som tror att det blir toppen – kan jag bara säga:
Det blir aldrig så bra som man hoppas och det blir aldrig så djävligt som man befarat!
Och förresten – det är nu det börjar!
