INSÄNDARE
Jag vill se en ny klimatskatt.
Jag är storstadskvinna och miljöpartist.
Därmed vet jag ungefär vad många tänker, framför allt på landsbygden, så fort jag använder orden ”ny skatt”.
– Nej, tack! Vi betalar redan tillräckligt.
Jag förstår den reaktionen. Många hushåll har små marginaler och varje hundralapp räknas.
Trots det anser jag att Sverige bör införa en särskild klimatskatt som alla vuxna invånare är med och betalar.
Men låt mig vara tydlig:
Jag föreslår inte att den arbetslösa, studenten, låginkomsttagaren eller garantipensionären ska betala lika mycket som den som tjänar en miljon kronor om året.
Alla ska vara med, men den som har störst ekonomiska möjligheter ska betala mer.
Inte gratis
Det går förstås att säga nej till en klimatskatt.
Det betyder däremot inte att vi slipper kostnaderna.
Torka, översvämningar, skogsbränder, värmeböljor, dåliga skördar och problem med dricksvattnet är inte gratis.
Inte heller är det gratis att förstärka elnätet, skydda samhällen mot höga vattenflöden, bygga ut kollektivtrafiken eller hjälpa fastighetsägare att minska energiförbrukningen.
Vi kommer att få betala på ett eller annat sätt.
Frågan är om vi ska göra det planerat och förebyggande eller vänta tills skadorna redan har inträffat?
Det brukar vara billigare att laga taket innan regnet kommer än efter att huset har blivit vattenskadat.
Samma resonemang borde gälla klimatet.
Inkomstbaserad
En klimatskatt får inte bli en platt avgift där alla vuxna betalar exakt samma belopp.
Det skulle vara orättvist.
En person som lever på en låg pension och sällan reser har inte samma ekonomiska möjligheter som en höginkomsttagare med flera bostäder, stora bilar och täta flygresor.
Därför bör skatten vara inkomstbaserad.
Den som har mycket låg inkomst kan betala ett symboliskt belopp. Vanliga löntagare kan betala en begränsad summa, medan höginkomsttagare får bidra mer.
Det är också rimligt att människor med små ekonomiska marginaler kompenseras genom andra delar av skattesystemet.
Min poäng är inte att fattiga människor ska betala för de rikas konsumtion.
Tvärtom.
Klimatpolitiken måste bygga på både ansvar och rättvisa.
Pengarna ska synas
En återkommande invändning mot nya skatter är att pengarna försvinner in i statens stora kassakista.
Därför måste staten öppet redovisa hur mycket klimatskatten ger och vad pengarna används till.
Pengarna bör gå till sådant som människor kan se och ha konkret nytta av:
Fler laddmöjligheter vid hyresbostäder.
Billigare och bättre kollektivtrafik.
Bättre tågförbindelser.
Stöd till energieffektivisering i villor och flerbostadshus.
Skydd mot översvämningar, skogsbränder och vattenbrist.
Stöd till hushåll med låga inkomster som behöver byta uppvärmning eller fordon.
Utbyggnaden får inte stanna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Människor på landsbygden måste också få fungerande alternativ.
Det går inte att höja kostnaden för bilen och samtidigt säga åt människor att ta en buss som inte finns.
Måste kunna granskas
En klimatskatt ska inte bli en pengapåse för dyra prestigeprojekt utan mätbar effekt.
Varje större satsning måste kunna granskas.
Hur mycket minskar utsläppen?
Vad kostar varje sparat ton koldioxid?
Finns det ett billigare och bättre sätt?
Hur påverkas vanligt folk?
Klimatpolitik får inte handla om att politiker ska kunna visa upp en snygg bild på en pressträff.
Den ska ge verkliga resultat.
Åtgärder som inte fungerar ska förändras eller tas bort.
Räcker inte
Sverige har sedan länge en koldioxidskatt på fossila bränslen. Företag och industrier omfattas dessutom i varierande grad av EU utsläppshandel.
Från 2028 ska EU nya handelssystem ETS2 få fullt genomslag för bland annat vägtransporter och uppvärmning av byggnader.
En svensk klimatskatt för vuxna får därför inte läggas ovanpå allt annat utan eftertanke.
Den måste samordnas med de skatter och avgifter som redan finns.
Annars riskerar människor att få betala flera gånger för samma utsläpp, utan att klimatnyttan ökar i motsvarande grad.
Min föreslagna skatt ska framför allt finansiera sådant som gör det möjligt för fler att ställa om.
Det räcker inte att göra det fossila dyrare.
Det hållbara alternativet måste också bli billigare och mer tillgängligt.
Ett gemensamt ansvar
Sverige kan inte ensamt lösa den globala klimatfrågan.
Det är sant.
Men det är inget argument för att göra ingenting.
Vi kan minska våra egna utsläpp, utveckla teknik, bygga ett mindre sårbart samhälle och minska beroendet av importerad olja.
Vi kan dessutom visa att klimatomställning går att förena med industri, arbetstillfällen och rimliga levnadsvillkor.
En rättvist utformad klimatskatt skulle ge staten långsiktiga resurser till det arbetet.
Alla vuxna bör bidra, eftersom klimatet angår oss alla.
Men de som har högst inkomster och störst möjligheter ska också bära den tyngsta delen av bördan.
Det handlar inte om att straffa människor för att de lever.
Det handlar om att ta ett gemensamt ansvar för det samhälle som våra barn och barnbarn ska leva i.
Att blunda blir inte gratis.
Det innebär bara att fakturan kommer senare – och då riskerar den att bli betydligt större.
Kvinna i 30-årsåldern
