OSKARSHAMN

I lördags skrev vi om en ung kvinna som inte har råd att åka till sitt vikariejobb inom Oskarshamns kommun – på grund av låg lön och höga bensinpriser (läs den artikeln här).

Hur ser kommunpolitikerna på detta? Leif Axelsson (SD), Rolf Lindström (M) och Anton Sejnehed (S) har redan svarat.

På måndagen säger kommunstyrelseledamoten Lena Granath (V) så här när ON tar upp problemet med henne:

– Vi är nästintill aldrig inne i den reella lönepolitiken. Däremot har vi inom Vänsterpartiet under väldigt lång tid – inom kommuner, regioner och på nationell nivå – kämpat hårt för att de kvinnodominerade yrkena, generellt sett, ska få högre löner. Det är inte rimligt att vi hela tiden ska följa den mansdominerade industrin, när vi pratar om märket och så vidare. Man behöver höja lönerna rejält inom de kvinnodominerade yrkena.

”De som jobbar inom de kvinnodominerade yrkena är fruktansvärt underbetalda – och lågt värderade”

LENA GRANATH (V), KOMMUNSTYRELSELEDAMOT I OSKARSHAMNS KOMMUN

– Många jobbar med människor – och inte med materiella ting – och det måste värdesättas högre. Jag tänker på förskolan, skolan, äldreomsorgen, hälso- och sjukvården och omsorgen om funktionsnedsatta. De som jobbar inom de kvinnodominerade yrkena är fruktansvärt underbetalda – och lågt värderade, trots att de har ansvar för andra människor.

– Men den individuella lönesättningen är inte vi inne i, säger Lena Granath.

Anton Sejnehed (S), ordföranden för arbetarkommunen i Oskarshamns kommun, sa bland annat att man kan tillsvidareanställa fler och försöka få till längre vikariat. Jag misstänker att Vänsterpartiet håller med Socialdemokraterna där?

– Ja, fast där handlar det också om rätt till heltid. Inom de mansdominerade yrkena är det väldigt, väldigt sällsynt med deltid, osäkra anställningar och timvikariat på timvikariat. Inom de mansdominerade yrkena är det fasta heltidstjänster som är normen. Den normen vill vi även ha inom de kvinnodominerade yrkena. Heltiden lägger inte bara grunden för en stabil och säker inkomst – den lägger grunden för din pension också.

Men hur hjälper man en fattig vikarie här och nu? Hon har inte råd att ta bilen till jobbet. Tycker Vänsterpartiet att man kan göra något när det gäller drivmedelsskatten eller reduktionsplikten? Eller är det helt otänkbart för er?

– Jag är ju kommun- och regionpolitiker, så jag kommer inte åt de här frågorna. Men däremot driver Vänsterpartiet frågan, svarar Lena Granath som syftar på nyheten från mitten av januari, där Vänsterpartiets Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson, berättade att partiet vill att staten ska gå in och kompensera glesbygdsbor för höjda priser på bensin och diesel (läs en artikel om det här).

– Vi vill att stödet ska riktas för att kompensera glesbygden, där det inte finns något alternativ till bilen, sa Ulla Andersson till TT.

Lena Granath betonar också att kollektivtrafiken måste byggas ut i Oskarshamns kommun och i övriga delar av länet.

– Det är något vi jobbar för. Men det är dyrt att åka med kollektivtrafiken i Sverige i dag. Vill vi att fler ska resa, ja, då behöver vi ha en billigare kollektivtrafik.

”Förslaget om elbilspremie, som Miljöpartiet har drivit, är lite skrattretande”

Tycker du att drivmedelspriserna är en klassfråga? Många har inte råd med en miljöbil. Man har kanske en gammal bensindriven bil från 2005, eller något sådant. Är det ett problem som du ser det?

– Jo, det är klart att det är ett problem. Så ser verkligheten ut för de allra flesta. Förslaget om elbilspremie, som Miljöpartiet har drivit, är lite skrattretande. Det innebär fortfarande att du ska ha så pass stor inkomst, eller tillräckligt mycket pengar på banken, att du har råd att byta ut din bil. Har du inte råd med det så spelar det ingen roll om du får en elbilspremie. Man har det man har, svarar Lena Granath.

– Det vi driver är att försäljningen av nya bensin- och dieselbilar ska fasas ut. Sedan kommer det givetvis att ta lång tid innan bilarna som redan är i drift fasas ut. Men vi kan inte kräva att alla i Sverige ska köpa klimatsmarta bilar. Det har de flesta inte råd med.

Det handlar inte bara om att ta sig till arbetet eller skjutsa barn till och från arrangemang. Förr hade även de med lägre inkomster råd att ta en söndagstur med bilen – det är en frihetsfråga, men i dag är det inte många som har råd med det nöjet på sin fritid, samtidigt som den rike kan tuta vidare. Det är en klassfråga…

– Ja, och där satte vi inom Vänsterpartiet ner foten på kongressen för en tid sedan – om att det här med klimatomställningen inte ska handla om vad den enskilda individen har råd eller möjlighet att göra. Här handlar det om hur samhället i stort kan genomföra strukturella förändringar. Jag tänker på fossilbränslefri kollektivtrafik och hur är det med de tunga industrierna? Det är där vi behöver ställa om. Det handlar om de stora avtrycken.

– Det har pratats mycket om att det är upp till var och en – men det ska göras kollektivt, inom samhället i stort.

Och de stora länderna i världen har ett stort ansvar – jag tänker på USA, Kina, Indien med flera…

– Ja, precis, de behöver ta sitt ansvar. Det handlar också om konsumtion. Vi i Sverige kan säga att vi har sett över våra processer inom vår tillverkningsindustri – för att vi ska göra ett så litet avtryck som möjligt – men hur är det med allt det som vi importerar? Hur säkerställer vi det när det kommer till tillverkningen av saker i andra delar av världen? Det gäller att vara konsekvent hela vägen.

En del som har hört av sig till vår tidning säger att de har röstat på Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet i alla år. Men de tycker att det är jobbigt att bli skuld- och skambelagda från olika håll när det kommer till miljöfrågan. De tycker själva att miljöfrågan är viktig, men de säger också att de inte har råd med något annat än en gammal bensindriven bil. De står där med sin låga lön eller sin låga pension – och de har den bilen de har. Är det ett problem att man skuldbelägger folk för att de inte lever miljövänligt?

– Ja, man ska absolut inte behöva skämmas för att man har en bensindriven bil. Det handlar om att samhället behöver ställa om – och när det gäller individerna så är det utefter förmåga och där får det ske successivt. Men om vi om några år inte säljer några nya bilar som vräker ut en massa grejer, ja, då är det en omställning i sig – för till sist finns det inga bensin- och dieselbilar kvar.

Men det är ett problem här och nu också. Du personligen skulle inte kunna tänka dig en sänkning av drivmedelsskatten?

– Jag har inte möjligheten att fatta den typen av beslut.

Men vad tycker du som enskild politiker?

– Jag tycker att drivmedelspriserna är orimligt höga.

Det måste man väl få tycka även som vänsterpartist?

– Gud, ja. Men kan jag påverka priserna?

”Jag har en dieselbil”

Du kan påverka internt, inom partiet…

– Ja, och där handlar det om sådana förslag som vi redan har gått ut med när det gäller dem som är bilberoende på landsbygden, där det inte finns en utbyggd kollektivtrafik. Då handlar det om att vi ska ha skattelättnader på grund av att vi måste använda bilen.

– Det fanns en anledning till att Kalmar län var med i den stora landsbygdsutredningen för en handfull år sedan. Vårt län jämställdes då med Norrlandslänen. Här har det inte satsats mycket på infrastrukturen och kollektivtrafiken är dysfunktionell. Vi har dessutom stora avstånd.

Ja, för tittar man bara på det här med reseavdraget, så missar man människors behov av bilen på fritiden…

– Ja, precis.

Har du själv en bensinbil?

– Jag har en dieselbil.

Då blir det ännu dyrare för dig…

– Ja, den är ännu dyrare. Och jag jobbar i Kalmar, säger Lena Granath, som är politisk sekreterare för Vänsterpartiet i Region Kalmar län.

Då räcker inte reseavdraget långt…

– Nej, jag är väl medveten om vad det kostar att åka bil till och från ett arbete. Och det finns många yrken där det över huvud taget inte finns några förutsättningar att jobba hemifrån. Jobbar du med människor så är det avgörande att du är på plats. Många avdrag som införs gynnar dem som redan har det bra. Man behöver omfördela i regeringsbudgeten. Vad är det som måste få kosta? Ska vi fortsätta med RUT-avdrag och ROT-avdrag, som är riktade till personer som redan har råd att nyttja de aktuella tjänsterna? Eller ska vi satsa på sådant som gör skillnad för dem som behöver det bättre?

Arkivfoto: Peter A Rosén