DEBATTARTIKEL
I vår region ska vården vara både person- och familjecentrerad.
Att den är personcentrerad kan jag hålla med om.
Patientens bästa är i fokus och det finns många hjälpmedel för att uppnå det.
Men familjen och anhöriga ses absolut inte som en resurs i vår region.
Min personliga upplevelse som anhörig är att jag inte är en resurs för vården.
Jag som känner min make allra bäst och ser honom dygnets alla timmar, borde inte jag vara en tillgång?
Många sjukdomar påverkar hela familjen, såsom cancer, Alzheimers sjukdom, diabetes, psykiska sjukdomar, för att bara nämna några exempel.
Personligen har jag mest erfarenhet av hur det är att vara anhörig inom psykiatrin.
Familj och anhöriga behöver få vara mer delaktiga och få eget stöd.
”Forskning visar att familjen är betydelsefull för individen och dennes välbefinnande”
LINDHA HOLMQVIST, OSKARSHAMN
Ibland kan det handla om att som anhörig få mer kunskap om sjukdomstillståndet, få möjlighet till eget stöd i processen.
Forskning visar att familjen är betydelsefull för individen och dennes välbefinnande.
Men sen måste man beakta att i vissa fall kan det bli ett hinder och ett ökat lidande både för individen och dennes anhöriga.
Men att helt utesluta familj och anhöriga är fel.
Jag anser att vården måste börja med att se personen och sen jobba mer med helheten och familjen där det behövs.
Jag bifogar två länkar, en som beskriver hur vår region vill arbeta och en som beskriver hur familjecentrerad vård fungerar:
https://regionkalmar.se/samarbetsportalen/uppdrag_samverkan/person-och-familjecentrerad-vard/
https://regionkalmar.se/samarbetsportalen/uppdrag_samverkan/person-och-familjecentrerad-vard/
Lindha Holmqvist
Oskarshamn
