LÖRDAGSKRÖNIKAN
När barn möter äldre ser vi vad mänsklig kontakt betyder.
Ser ni på TV?
Det gör jag väldigt sällan.
Varför?
Det vet jag inte, men jag saknar oftast ron att bara sitta där i soffan.
Sedan är det i ärlighetens namn inte många program som är värda att lägga sin tid på.
Numera har jag bara de fria kanalerna. Det beror inte (bara) på att jag är snål, men det är ju bara korkat att betala för något man inte använder.
Men nu har jag sett nästan två hela avsnitt av ett program som heter ”Fyraåringarna på äldreboendet”.
”Underbart program”
Ett helt underbart program, som naturligtvis ska vara underhållning, men som är så mycket mer än det.
För er som inte har sett det så är det ett socialt experiment där tio förväntansfulla fyraåringar tillbringade sex veckor på ett äldreboende. Deras nya kompisar var alla mellan 70 och 100 år och frågan var om barnens livsglädje kunde smitta av sig på och förbättra hälsan för de äldre?
Man skildrar alltså tillvaron på ett äldreboende, för att se hur hälsan hos de äldre påverkas av att daglig kontakt med fyraåringar från en förskola vid namn Vildnissarna, ett förövrigt helt underbart namn.
Två experter inom geriatrikforskningen, Ingmar Skoog och Anne Ekdahl, medverkar i programmet och studerar och uttalar sig om hur kontakten med barnen påverkar de äldre.
I programmet ser man hur barnen och de äldre umgås; de sjunger, de leker, de är ute tillsammans, de äter tillsammans.
Den oskyldiga och äkta nyfikenheten hos barnen är fantastisk att se, det blir mycket skratt och en hel del tårar när man tittar på programmet.
Det är häftigt att se hur de äldre lever upp och liksom växer, de känner sig viktiga och behövda. De blir sedda som de förtjänar att bli sedda.
Några kommentarer från Ingmar Skoog:
– Kontakten med barnen lyfter de äldre. Vi hade inte i vår vildaste fantasi kunnat tänka oss de förbättringar vi såg.
– För mig var det en tankeställare att se hur mycket bättre de äldre blev. Jag trodde nog att det skulle ha en effekt och att man skulle må bättre, att hålla igång hjärnan och kroppen är en av de viktigaste sakerna vi kan göra, vilken ålder det än gäller.
Kompisar på riktigt
Man ser hur barnen får med de äldre på alla möjliga aktiviteter och det gör att de tränar hjärnan och sitt känsloliv. De blev verkligen kompisar på riktigt.
Effekten blev alltså långt över den förväntade och resultaten betecknas som närmast sensationella.
I sista programmet nämndes till och med att en del äldre som tidigare diagnosticerats med någon typ av demens inte längre hade samma symtom, här missade jag lite information så hur grav eller vilken typ av demens det handlade om ska jag låta vara osagt.
Ingmar Skoog pekar också på en annan sak:
– Den stora vinningen är att man får tillbaka livslusten, man kan säga att de äldre i programmet, som alla är väldiga personligheter, fått tillbaka sina gamla personer.
– Hade jag inte testat personerna före och efter inspelningen hade jag nog inte trott på resultaten.
Här tänker jag särskilt på en dam som uttryckligen inte var så intresserad av att leva i början av serien, men som verkligen hade fått livslusten tillbaka. Dessutom fick hon nya, fina tänder i programmet som alla barnen tyckte var väldigt tjusiga.
Det här programmet gjorde mig glad. Jag blev varm i hjärtat. Rörd.
Att se de äldre vittna om att ”livet inte är slut” när man hamnar på ett äldreboende. Tyvärr både trodde och kände många så innan inspelningarna började.
Där kommer vi till den lite beska eftersmaken till det här programmet,
Hur tar vi hand om våra äldre i stort. Det här var ett begränsat projekt. Hur ser det ut runt om i landet? Ja, miljön är nog inte så stimulerande som i programmet, det kan man nog lugnt konstatera.
Finns det en kreativ miljö, finns det utmaningar?
Vi pratar mycket om detta i skolan, att barnen och ungdomarna ska stimuleras och utmanas för att öka sin kreativitet. Det bör naturligtvis vara likadant för de äldre. De förtjänar en bra och kvalitativ ålderdom efter att ha slitit ett helt liv.
Så här säger Ingmar Skoog:
– Det här visar att vi måste tänka till kring vad vi gör med våra äldre på äldreboenden. Vad kan vi hitta på för bättre meningsfulla sysselsättningar? Många är betydligt sämre, både fysiskt och intellektuellt, än de behöver vara.
– När man ser den positiva effekten som barnen har, då kan man tänka sig vilken enorm negativ effekt besöksförbuden under corona måste ha haft för de äldre.
Ja, det är inte svår att föreställa sig. Det finns äldre människor i min närhet, både de som bor hemma och de som bor på äldreboende, och corona har inte varit och är inte en bra tid för dem.
Det finns alltid en ekonomisk verklighet att förhålla sig till, men jag har skrivit det förr: De äldre i vårt samhälle förtjänar inget annat än det bästa.
Nu kan vi inte integrera alla äldreboenden och förskolor, det förstår jag också, men programmet visar att det finns möjligheter till utveckling och livsglädje långt upp i åren, ja hela livet. Bara man får en chans till det genom en bra omgivning.
Kan vi se till att ordna det Sverige? Ska vi säga så?
”Kompisar för livet”
Se programmet. Sista programmet sändes igår, men det finns förstås att streama. Som sagt så bjuder det på både tårar, skratt och inte så lite eftertanke.
Det som gjorde mig lycklig är att barnen och de äldre fortsätter att träffas en gång i veckan även efter den avslutade inspelningen hösten 2019. Visserligen med paus för coronaeländet.
De är kompisar för livet.
Ta hand om varandra!
Trevlig fortsatt helg!
/Thomas
TEXT
THOMAS WENNERKLINT
