Sök
Stäng denna sökruta.
Edit Content
Sök

Hem

Bonus

Samarbeten

LÄSARservice

ANNONS

Oskarshamns-Nytt

MENY

ANNONS

Aktuellt

Lördagskrönikan: Eget ansvar – börjar det bli en bristvara?

Få vårt nyhetsbrev i din mejlbox gratis

Varje lördag får du aktuella artiklar, tips om evenemang & mycket mer. Fyll i dina uppgifter och bekräfta din e-postadress. Prenumerationen är gratis och du kan avsluta den när som helst:

ANNONS

LÖRDAGSKRÖNIKAN

Eget ansvar – börjar det bli en bristvara?

När man arbetar i skolans värld förundras och förvånas man ibland över olika saker, vilket får en att fundera en del. Detta trots att undertecknad varit med så länge att man börjar vänja sig.

Något som är intressant att fundera över är de attityder som våra barn och ungdomar har lagt sig till med nu för tiden. Både sådant som de får med sig hemifrån och sådant som de faktiskt anammar eller utvecklar i skolan.

”Naturligtvis blir min följande diskussion en generalisering, det hoppas jag att ni förstår – jag vill ju inte kränka någon i onödan”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

Naturligtvis blir min följande diskussion en generalisering, det hoppas jag att ni förstår – jag vill ju inte kränka någon i onödan.

Jag har i tidigare krönikor tagit upp saker som att det inte är så alltid är så noga med att passa tider eller lämna in uppgifter i tid.

”Provsjuka”

Att ha med sig med sig rätt utrustning som bok, penna och/eller dator till lektioner är inte heller alltid man kommer ihåg. ”Provsjuka” är en annan sak som vissa elever sätter i system, man skjuter saker framför sig.

Varför är det då så svårt med ganska grundläggande saker som är viktiga inte bara i skolan utan i livet i stort? En tanke är att de inte har fått lära sig eller varit tvungna att ta konsekvenserna av att inte sköta basala saker, varken under tidigare skolår eller hemma.

I stort så krattar vi manegen för våra barn i en kanske alltför stor utsträckning. Ett uttryck som jag inte hör så mycket nuförtiden är att vi ”curlar” dem, alltså försöker sopa rent så mycket vi kan för att underlätta deras tillvaro.

”Har du inte med penna? Då får du en av mig.”

Och kommer man försent så ber man inte automatiskt om ursäkt. Det är liksom helt i sin ordning att släntra in lite när det passar – för man har gjort så och det har inte blivit några konsekvenser.

Vi låter knappt ens små barn ha konflikter längre – de får inte reda ut dem själva, nej då är vi vuxna där och försöker medla eller lösa problemet.

”Här kände sig förmodligen föräldern mer kränkt av en befogad tillsägelse med efterföljande konsekvens än vad barnen gjorde”

En kollega som jobbar på en låg- och mellanstadieskola markerade mot elever som inte skötte sig. Dessutom skrev hen ett mejl till föräldrarna och förklarade situationen. Det tog inte mer än någon timme innan en förälder hade ringt skolchefen för att beklaga sig. Här kände sig förmodligen föräldern mer kränkt av en befogad tillsägelse med efterföljande konsekvens än vad barnen gjorde.

Frånvaro i skolan och avsaknaden av konsekvenser för detta är ännu ett tydligt exempel på hur långt det måste gå innan en elev märker några effekter av sitt agerande.

Man kan ha ströfrånvaro eller vara borta flera dagar – man får muntlig varning, sedan en skriftlig varning och om man fortfarande inte har ändrat sitt närvaromönster rapporterar skolan till CSN som eventuellt drar in studiemedlet.

För de elever som struntar i pengarna räcker det att dyka upp ungefär var trettionde dag för att fortfarande vara inskriven vid skolan.

Mer än så i en följd ger dock skolan rätt att avskriva eleven.

Merarbete

Hög frånvaro innebär också ett merarbete för skolans elevhälsoteam, elevens mentor/klassföreståndare och undervisande lärare.

Det är möten och dokumentation och sedan ska det göra planer för hur eleven ska ta i kapp det den har missat, med extra individuell hjälp förstås.

Nu är det ju så att det finns många olika skäl till att vara frånvarnade och återigen – jag generaliserar en del, det får ni fortfarande ha i åtanke.

Att elever tar ledigt, eller egentligen föräldrarna, hör ju också till ibland och visst kan det även här finnas bra skäl.

Skolor är numera ganska restriktiva med att ge ledigheter under terminerna, men det kan man kringgå genom att istället sjukanmäla sitt barn den period man åker bort. En signal till barnet att skolan inte är så viktig.

”Ska jag kunna det här? Det gjorde ni när jag var ledig”

Är det sedan så att eleven är beredd att arbeta ikapp det som den missat när den har varit borta. Nej, det är inte självklart – istället får man frågor som ”Ska jag kunna det här? Det gjorde ni när jag var ledig”.

Eget ansvar? Nej, det faller på undervisande lärare att se till att eleven kommer ifatt – annars kan föräldrarna bli gramse.

En annan sak som blir vanligare är tänket att man inte kan kräva att eleverna ska jobba med skolarbete hemma, kalla det läxor om ni vill. Åtminstone i högstadiet och på gymnasiet ingår hemarbete som en del av arbetsveckan.

Men både när det gäller detta och eventuella ledigheter så är det ju så att föräldrarna har en stor inverkan på hur viktig barnen anser att skolan är.

I förlängningen kan man fundera på vilka framtida samhällsmedborgare detta curlande skapar.

”Fullständigt handfallna”

Får vi en stor andel vuxna som är vana vid att få som de vill, aldrig få motstånd och som blir fullständigt handfallna när de stöter på bekymmer.

”Vi som vet hur vuxenlivet fungerar förstår ju vilken chock det kommer att bli för dessa individer. Ingen kommer att fixa saker åt dem”

Vi som vet hur vuxenlivet fungerar förstår ju vilken chock det kommer att bli för dessa individer. Ingen kommer att fixa saker åt dem.

Vilken arbetsgivare vill anställa dessa? Är de anställningsbara i framtidens alltmer egenansvarskrävande yrkesliv.

Nu menar jag förstås inte att man ska kräva att små barn ska pådyvlas ansvar som man inte är mogna att ta – inte alls. Men det kan inte skada att träna barn att faktiskt få ta ansvar på den nivå de befinner sig.

Ibland utgår vi vuxna, i alla sammanhang att barn/ungdomar inte klarar av saker och då tar vi bort möjligheten för dem att visa att de kan innan de ens hunnit prova.

”Nyttigt”

Jag har naturligtvis curlat mina egna barn en del, det ligger nog i vår natur, men generellt mår inte barn och ungdomar dåligt av att ha regler att följa eller att vi ställer rimliga krav på dem.

Att lära sig att saker kan vara knepiga och kräver arbete, att känna att det tar emot – det är nyttigt och utvecklande. Fast det är jobbigt också – även vi vuxna kör ju på minsta motståndets lag om vi kan.

För övrigt så är det alltför många vuxna på olika håll i samhället som verkar tro att ”någon annan” ska lösa deras bekymmer. Man skyller på en massa olika faktorer men verka helt ha glömt den lilla detaljen om att du faktiskt själv är ansvarig för dina handlingar och bör vara beredd att ta konsekvenserna av dem.

Ha en fortsatt trevlig helg!

/Thomas

Foto: Freepik

+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

ANNONS

ANNONS

ANNONS

Shoppingguide

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS