Lördagskrönikan: En pendlingsepok gick i graven när sommarledigheten infann sig

Lördagskrönikan: En pendlingsepok gick i graven när sommarledigheten infann sig

2022-06-25 Av av Thomas Wennerklint

LÖRDAGSKRÖNIKAN

Så kom den då. Onsdagen den 22 juni, den sista dagen på arbetsåret för oss lärare. Som alltid kändes det som om man inte skulle orkat en enda dag till.

Fast det hade man ju gjort, det är ju mest en mental grej att man bygger upp den känslan.

”Det måste varit en syn när ett trettiotal mer eller mindre köksvana personer skulle baka samtidigt”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

De sista dagarna efter att eleverna slutat ägnades som vanligt åt utvärderingar, städning och möten kring nästa läsår, men det fanns också tid för personaltrevligheter. Ett av våra arbetslag hade arrangerat en aktivitet med kaktema – personalen delades in i sju grupper och fick varsitt recept. Sedan bar det av in i hemkunskapslokalerna för bakning. Det måste varit en syn när ett trettiotal mer eller mindre köksvana personer skulle baka samtidigt. Men trots en inledande förvirring så blev resultatet sju sorters kakor till det efterföljande kaffet. Det var en väldigt rolig eftermiddag måste jag säga.

”Trögtänkt”

Den grupp jag hamnade i skulle göra schackrutor, något jag aldrig hade gjort. Smeten delades upp i två delar och till den ena delen tillsattes vaniljsocker och till den andra följaktligen kakaopulver. Sedan såg jag hur varje del i sin tur delades i två och formades till längder – det tog sin tid innan jag fattade hur just schackmönstret blev till… Trögtänkt… Men nu vet jag. Hjärnan hade nog gått på semester redan…

Onsdagen var också sista dagen på Mönsteråsgymnasiet för min vän och kollega Dennis. Han ska börja arbeta på Oscarsgymnasiet i höst. Vi har jobbat tillsammans i 24 år, jag började på gymnasiet 1997 och Dennis 1998. Det är en lång tid.

”Jag kommer att sakna den här pendlingen. Väldigt mycket”

De sista 15 åren, eller det kanske är mer, har vi pendlat ihop då vi båda bor i Kolberga i Oskarshamn. När man tänker efter blir det många timmar i bilen tillsammans, tid där allt möjligt mellan himmel och jord har avhandlats. Framför allt har det varit skönt att båda kunna varva upp inför arbetsdagen och sedan på hemvägen kunnat varva ner efter densamma.

Jag kommer att sakna den här pendlingen. Väldigt mycket. Det har varit många skratt och på gymnasiet så har vi ibland setts som Piff och Puff. Vi sitter inte ihop, men man undrar alltid lite var Puff är när man bara ser Piff – och vice versa.

Olika morgonhumör

Jag undrar lite smått hur jag ska piggna till innan jobbet utan Dennis morgonpigga genomgångar av nyhetsflödet. Vi är har lite olika morgonhumör se…

Dennis är pigg som en lärka, har varit uppe ett bra tag, ätit frukost och sett på nyheterna. Undertecknad är lite mer som ett ursketet lingon… morgontrött som bara den. Tyvärr sover jag som bäst när klockan ringer.

Så Dennis håller låda och jag lyssnar. Tack vare honom har jag haft hyfsad koll på vad som händer i omvärlden. Men nu är det slut med det. En pendlingsepok går i graven.

Han lämnar förstås också ett stort tomrum efter sig på jobbet. Inte så konstigt när man varit på samma arbetsplats i nästan ett kvarts sekel. Så vi på Mönsteråsgymnasiet mister en uppskattad kollega och många elever blev lite ledsna när det tappar sin matematik- och fysiklärare till nästa år.

”Det kommer väl ta en stund att vänja sig vid att inte ha Piff vid min sida. Jo, det är nog jag som är Puff – inte lika fullt så pigg och alert som Piff…”

För mig blir det ju en stor omställning och det kommer väl ta en stund att vänja sig vid att inte ha Piff vid min sida. Jo, det är nog jag som är Puff – inte lika fullt så pigg och alert som Piff…

Fast nu är det ju inte så att vi inte kommer att träffas. Trots allt bor vi inte mer än en kilometer ifrån varandra och jag kommer fortfarande att agera frisör åt Dennis.

”Ska bli trevligt”

Det är bara den så nära, dagliga kontakten som får stryka lite på foten.

I sommar lär vi ta en cykeltur till Figeholm och Fårbo för att plocka ”Hitta ut”-checkpoints.

Det ska bli trevligt.

Nu tar jag tillfället i akt och önskar så här lite offentligt min bäste vän lycka till på nya jobbet! Dessutom önskar jag honom och alla andra läsare av dessa rader en glad midsommar och en skön sommar.

För övrigt så tar lördagskrönikan nu lite ledigt och återkommer lite längre fram i sommar.

Ha det gott!

/Thomas

Foto: Thomas Wennerklint

Dela gärna artikeln:

Annons: Hela Sverige ska leva Oskarshamn