LÖRDAGSKRÖNIKAN
Historien ger oss perspektiv – om vi tar den till oss.
I måndags var jag på en vandring som tog mig tillbaka i tiden sisådär 150-200 år.
Har ni inte läst reportaget om Jonas Stolts kyrkväg här på Oskarshamn-Nytt så tycker jag att ni ska göra det, efter att ni läst färdigt de här raderna förstås.
Ni hittar texten om Jonas Stolt här.
Jonas Stolt föddes 1812 i torpet Stenkullen utanför Basebo i Högsby socken. Hans gärning som bygdeskildrare gör att vi som kommit efter kan få en unik inblick i hur livet och samhället såg ut och fungerade under hans tid.
Han var oerhört detaljerad i sina beskrivningar och det har möjliggjort att vi nu kan vandra den väg man tog till kyrkan om söndagarna och även uppleva de platser som passeras.
När man till exempel står vid Fattigstugan och läser informationstexten ser man nästan huset framför sig trots att det bara är den mossbeväxta grunden som kan anas i växtligheten.
Man kan ana det jämmer och klagande som kom från fattighjonen som levde sina liv i stugan.
Kommandoran fick sitt straff
Ni som sett Emil i Lönneberga kommer väl ihåg kommandoran som stal ”Stolle-Jockes” snus, men som fick sitt straff när hon hamnade i Emils varggrop när hon var sugen på ”körv”.
Det var ett hårt liv människorna levde under Jonas Stolts tid, vi som lever i en tid full av bekvämligheter kan inte ens föreställa oss de vedermödor som folket upplevde.
Fattigdom, hunger och svält, kyla, missväxt, för att inte tala om vad som hände om man blev skadad eller sjuk – läkekonsten var ju inte helt utvecklad eller ens tillgänglig för gemene man.
Vill inte ens tänka tanken hur många som måste gått med ständig tandvärk. Har själv haft tandvärk vid ett par tillfällen och det är inget man ens önskar sin värsta ovän. Eller jo, kanske förresten…
Nä, vi dagens bortskämda och bortklemade människor skulle inte klara oss länge om vi blev förflyttade till den tiden.
När vi på vår vandring stannade vid ”Mor Lottens” stuga Charlottenborg, hade vi turen att ”Lottens” barnbarnsbarn Bengt Lundholm var på plats. Han och hans fru har stugan som sommarboende numera och vi fick ta oss en titt inne i huset.
Bengt har bevarat så mycket som möjligt från ”Mor Lottens” tid och det kändes som en lite tidsresa i sig bara att gå över tröskeln.
Tonåring på 1860-talet…
”Lotten” föddes 1848, det är hisnande 172 år sedan och hon var vid sin död 1956 hela 107 år gammal. Bengt själv minns tydligt både ”Mor Lotten” och hennes stuga sedan sin ungdom.
Det är en rätt häftig tanke att Bengt träffat någon som var tonåring på 1860-talet.
På tal om hårt liv så var det ju så att ”Mor Lotten” och hennes man köpte en stuga som monterades ner och sedan bars dörrar, fönster och karmar genom skogen till den plats där den skulle byggas upp. Förhoppningsvis så transporterades de tyngre och större stockarna med häst…
Eftersom mannen var klen (sjuklig) så fick ”Lotten” röja mark och gräva grund själv och dessutom bygga upp stugan. Då var hon inte stort mer än 20 år gammal. Det är respektingivande.
Medan stugan uppfördes bodde hon och hennes man i en jordkula en bit bort i skogen, besök gärna den platsen – det är bara en liten avstickare från Stolts kyrkväg.
Man kan bara ana konturerna av jordkulan på platsen, men när man står där ett tag och ger sig tid till att tänka så svindlar det nästan.
Här bodde alltså en man och en kvinna mitt ute i ingenting, de försörjde sig genom att sy och väva, det klarade ”Lottens” man. Men bara att hålla värmen på nätterna måste vara ett projekt.
De måste varit överlyckliga när de kunde flytta in i den färdiga stugan på julafton 1869.
Gick till Stockholm
”Mor Lotten” var onekligen inte rädd att hugga i och arbeta. När hon var 15 år gick hon och hennes syster hela vägen till Stockholm för att hitta arbete. Skorna hade de i ränseln hela tiden för att inte slita på sulorna, först när de kom fram till huvudstaden tog de på dem.
Vilken strapats.
Längs vägen visade ciceron Stellan Häggbrink en annan boplats. Det var bara en liten stenvägg i landskapet. Där bodde en fattig stackare, han hade bara rest lite stockar mot stenväggen. Ingen större bekvämlighet där inte.
Tiggeriet var utbrett och systematiserat, det fanns laglösa och andra som inte passade in i samhället, ute i de djupa skogarna. Det var en annorlunda tid.
Ändå ligger den inte så långt bakom oss. 150 år är inte mycket om man tänker efter, men det har hänt väldigt mycket.
Hur skulle dåtidens människor reagera om de förflyttades till vår tid? Bilar, flygplan, TV, datorer, mobiler – stora städer, massor med folk överallt.
De skulle nog undra över många saker och förfasas över vad som blivit. Bara en sådan sak som att gå på gym för att röra på sig eftersom man har stillasittande arbete.
Vi har mycket att lära
De strävsamma män och kvinnor som, utan att de visste det, har lagt grunden för vårt moderna samhälle är värda att minnas.
Vi har mycket att lära av deras slit.
Det går aldrig att förstå hur det var att leva i mitten på 1800-talet men med hjälp av bland andra Jonas Stolt och ”Mor Lotten” har vi i alla fall möjligheten att försöka.
Ta hand om varandra!
TEXT
Thomas Wennerklint
