Lördagskrönikan: Lekstuga för vuxna

Lördagskrönikan: Lekstuga för vuxna

2021-11-27 Av av Thomas Wennerklint

LÖRDAGSKRÖNIKAN

”Politik är inget mode, ingen ball och trendig grej – för de flesta är det en livsnödvändighet.”

Ovanstående är taget från en gammal Björn Afzelius-låt – ”Medan bomberna faller”.

Och det är väl sant, politik angår oss alla – vi är beroende av den. Ska en demokratisk och välfungerande samhällsstruktur bestå behöver politiken fortsätta att engagera och intressera flertalet av medborgarna.

Hur påverkar de senaste dagarna svenskarnas förtroende för och syn på politiker och partier, för att inte tala om hela den demokratiska strukturen.

”Efter sommarbuskisen med talmansrundor där man först avsatte Stefan Löfven bara för att några dagar senare åter tillsätta honom som statsminister är ju ingenting jämfört med den totala fars som nu spelas upp i riksdagshuset”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

Efter sommarbuskisen med talmansrundor där man först avsatte Stefan Löfven bara för att några dagar senare åter tillsätta honom som statsminister är ju ingenting jämfört med den totala fars som nu spelas upp i riksdagshuset.

”Pinsamt”

Det är ju rent av pinsamt det som händer. Utländska journalister skakar på huvudet och undrar vad som sker.

Magdalena Andersson väljs till statsminister – ”hennes” budget fälls – Miljöpartiet lämnar regeringen – Magdalena ber att få bli entledigad…

Nu är jag inte till fullo insatt i vad alla partier sagt tidigare, men att det skulle kunna bli så här var tydligen vad jag förstått inte helt oväntat.

Och nu då?

Förmodligen blir Magdalena Andersson vår första kvinnliga statsminister ändå till slut, men hon får regera på en budget framtagen av M, KD och SD.

Eller kan det rentav bli så att den lilla killen, alltså Ulf Kristersson, lyckas locka tillbaka Annie Lööf och Centerpartiet till högerflocken? Han har ju lagt ut en invit och slagit fast att han är beredd att ”axla ansvaret” som det innebär att leda en regering.

Vi får väl se vad som händer. Det som verkar troligt när jag skriver detta på torsdagskvällen kanske är högst osannolikt när ni läser krönikan på lördagen.

Det enda som är säkert är kanske att inget är det.

”Det känns som att svensk politik på riksplanet har blivit ett kappvändande och kohandlande”

Det känns som att svensk politik på riksplanet har blivit ett kappvändande och kohandlande i försök att ha eller få makten istället för att faktiskt ta ansvar och lösa eländet en gång för alla. Det känns inte helt seriöst. Partierna har i sin iver att behålla eller få mer makt frångått sin identitet, man har kompromissat och glömt gamla löften – ibland enbart för att utestänga ytterkanterna – Vänsterpartiet och SD – från inflytande.

I slutändan har det ju inte heller gått så bra då Vänsterpartiet i somras vägrade agera dörrmatta åt Stefan och faktiskt fällde honom.

Hur det än blir de kommande veckorna så kommer vi att ha ett oerhört knepigt parlamentariskt läge fram till valet och – högst sannolikt – även efter valet. Detta i ett läge då landet har stora bekymmer på en rad viktiga områden.

Det hade kanske varit lika bra att vi fått ett regeringsskifte i somras, eller kanske nu. Då får vi ju faktiskt ett kvitto fram till nästa val om det nu blir så mycket bättre med en högerstyrd regering.

Själv tvivlar jag på att det kommer att mörkas någon skillnad på kort sikt. De bekymmer vi behöver ta itu med är ingen quick-fix. Det tar tid, definitivt mer tid än tio månader.

”Sandlådenivå”

Vad värre är – jag tror många människor har tappat förtroende för politiken på riksplanet. Och är det konstigt när vi ser den sandlådenivå som det faktiskt är på debatten ibland.

Folk slutar bry sig. Man blir likgiltig. Varför ska man lyssna på dem?

För egen del så känner jag mig bara mer och mer villrådig inför valet. Vill jag ens rösta på något av partierna?

Har jag slutat bry mig jag också? Kanske inte eftersom jag tar mig tid till att skriva den här texten, men jag hänger inte på nyhetssajter dagarna i ända för att få det senaste i dokusåpan ”Rike söker regering”.

”Käbbel”

”Det är käbbel” som någon sa…

Däremot har jag fortsatt förtroende för de personer som engagerar sig i kommunpolitik, de lever nära de personer var vardag de faktiskt kan påverka. Respekt till er som är engagerade kommunpolitiker oavsett viket parti ni tillhör. Demokrati börja med er på något sätt.

Till sist så kan jag inte undgå att kommentera Gunnar Westlings upprördhet över Caroline Anderssons krönika om drivmedelskostnader.

Jag menar att det är ett von oben-perspektiv att hela tiden klämma åt konsumenten, den enskilda människan. Hela ansvaret ska hela tiden lämpas över på individen, man ska skuldbelägga människor med flygskam och klädskam och gud vet allt – medan man flyttar fokus från de som kan göra rejäl skillnad, till exempel stora nationer och multinationella företag.

”Det är lätt att sitta på höga hästar och tala om vad folk borde göra”

Sen kan vi konsumenter förstås bidra med det vi kan ändå.

Gunnar Westling säger att höja bensinskatten inte är allt – men höjas ska den. Men man måste förstå att det just nu finns massor av människor som är beroende av bil för sin försörjning och inte har tillgång till vettiga kollektiva alternativ – och som inte heller har råd att skaffa elbilar. Elbilar som förresten inte är speciellt miljövänliga om man tar med tillverkningsprocessen – men det talas det tyst om.

Det är lätt att sitta på höga hästar och tala om vad folk borde göra.

Nåja, nu är det helg och jag kan i alla fall glädja mig åt att Miljöpartiet inte är kvar i regeringen längre. Förhoppningsvis är de inte ens kvar i riksdagen heller efter nästa val.

Men det är min högst personliga önskan.

Ta hand om varandra! /Thomas

Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges Riksdag

Dela gärna artikeln: