Sök
Stäng denna sökruta.
Edit Content
Sök

Hem

Bonus

Samarbeten

LÄSARservice

ANNONS

Oskarshamns-Nytt

MENY

ANNONS

Aktuellt

Lördagskrönikan: ”Skäms!”

Få vårt nyhetsbrev i din mejlbox gratis

Varje lördag får du aktuella artiklar, tips om evenemang & mycket mer. Fyll i dina uppgifter och bekräfta din e-postadress. Prenumerationen är gratis och du kan avsluta den när som helst:

ANNONS

LÖRDAGSKRÖNIKAN

Fokus på de viktiga frågorna? Del 2.

Förra veckans krönika spretade åt lite olika håll och läsarna kunde nog ana att en viss upprördhet och underliggande irritation drev på undertecknads hamrande på tangenterna.

Jag kan redan nu förbereda er på att denna andra del kommer att följas av en tredje nästa vecka…

Poängen med förra veckans krönika var att många människor tenderar att lägga fokus på saker som kanske inte är de mest grundläggande problemen i vårt samhälle.

Man tar åt sig och blir upprörd så till den milda grad att man ger sig ut på gator och torg och demonstrerar, en rättighet javisst, men det har varit demonstrationer som blivit mer av upplopp med skadegörelse och våld som följd.

Här talar jag givetvis om Black Lives Matter-rörelsen som sattes igång av de uppretade känslorna efter händelserna i USA.

”Inte okej”

Naturligtvis så är protesterna i USA fullt befogade, men även där ledde dessa demonstrationer till upplopp och plundringar där helt oskyldiga människor drabbades.

Inte okej!

Känslorna tog överhanden i hela världen och här hos oss fick vår polis klä skott för uppretade demonstranter som exempelvis krävde att poliserna skulle knäböja inför de skrikande massorna.

Märkligt.

Sedan dess har känslostormarna eskalerat och vita människor i olika delar av världen tävlar i att ta på sig skuldbördan för alla orättvisor begångna mot andra folkgrupper och då framför allt färgade.

Det ska tvättas fötter, gator ska byta namn, statyer ska rivas, det är ingen hejd på galenskaperna.

Gamle skådisen John Wayne har en flygplats uppkallad efter sig i sina hemtrakter, men eftersom han för väldigt länge sedan sagt något som nu möjligtvis kan tolkas som rasistiskt – då krävs det att flygplatsen ska byta namn…

”Idioti”

På fullt allvar anser nu en hel del svenskar att Carl von Linné är rasismens fader.

Vad ska man säga?

Idioti är ett för mig ett milt uttryck, men se nuförtiden kan man inte dra fram fakta för att förklara sin ståndpunkt – nej, idag så är känslan det viktiga – ”Jag KÄNNER si eller så – därför är det rätt”.

Nåja, det är kanske en generation som i skolan lärt sig att de inte kan göra fel.

På hemmaplan har de sedan curlats av föräldrar och därför anser de att allt det de känner är rätt – de är helt enkelt vana vid det (ni som läst tidigare krönikor har fått en liten inblick i skolvärlden förut).

Men nu till det vi borde fokusera på. Har ni koll på hur vår välfärd fungerar nuförtiden?

Ni vet det där viktiga som politiker brukar prata om.

Oftast inför val.

Hur värnar vi om de svaga i samhället, äldre och sjuka, personer med funktionsnedsättningar?

Det går sådär kan man väl säga. 

Vi kan börja med vår äldreomsorg.

Det räcker ju med att säga Corona så vet vi, beredskapen var usel. Personalen runt om i landet sliter för usla löner och gör så gott de kan, men det finns inte nog med folk. Det är vikarier och ungdomar utan utbildning som kommer in för att rädda situationen när ordinarie personal blir sjukskriven för att de inte orkar med.

”De äldre ska ha det bästa”

Det diskuteras om privatiseringar av äldrevård och hemtjänst och jag måste säga att jag skiter i vem som sköter om dem som byggt vårt sönderfallande välfärdssamhälle – bara det görs på ett bra sätt!

De äldre ska ha det bästa – inte skulorna som blev över när alla andra fått.

Och sjukvårdens beredskap för pandemin var ju inte av bästa märke.

Vi kunde fått mycket mer hjälp av försvarsmakten om de hade haft kvar alla de fältsjukhus som de hade förr. Men just det, de behövdes ju inte längre så de fick stryka på foten i besparingsivern.

En av de svagaste grupperna i samhället är personer med olika typer av funktionsnedsättningar, både fysiska och psykiska.

Det handlar inte bara om en person utan om all dem i personens närhet, framförallt föräldrar och syskon.

Att vara förälder till barn med funktionsnedsättningar ser förstås väldigt olika ut, men det är oerhört påfrestande.

Jag kan säga att jag VET vad jag talar om, men det kan jag gå in på en annan gång.

Om man exempelvis tittar på ”Uppdrag granskning”, eller läser artiklar om LSS och personlig assistans, så hittar man ganska många exempel på hur illa det är ställt.

Nu tittar jag inte så mycket på sådant eftersom blodtrycket skjuter i höjden.

Konstiga regler, jagande av minuter och sekunder för insatser (alltså i slutändan pengar) gör att folk inte får den hjälp de så väl behöver för att få ett någorlunda fungerande och värdigt liv.

”Otydligt”

Ansvaret vilar tungt på föräldrar till barn med funktionsnedsättningar.

På försäkringskassan har man utvecklat en närmast parallell verklighet när ett barns assistansansökningar ska bedömas – man talar om ”normalt föräldraansvar”.

Vad betyder detta?

Det är otydligt och inte rättssäkert.

Är det normalt föräldraansvar att byta blöja på och duscha sin fjortonårige son? Japp, enligt en del handläggare på Försäkringskassan är det så och då kan fler assistansansökningar avslås.

Det finns tyvärr mängder av exempel när individer och familjer kommer i kläm för att ett system inte fungerar och att pengarna inte räcker till.

På tal om pengar så är handläggningstiden för Omvårdnadsbidrag just nu åtta månader på försäkringskassan. Om du inte kan jobba fullt ut är det pengar som du kanske är i akut behov av – då är åtta månader en lååång tid.

Om ditt nuvarande beslut går ut, säg oktober 2020, så skulle du alltså skickat in en ny ansökan i februari,  helst januari. Det är lätt att inte ha koll på när man är helt slutkörd.

”Bedrövligt”

Som sagt så är listan med exempel på missförhållanden kring hur vi tar hand om dessa utsatta grupper i samhället underlag för ett par års krönikor, men vi kan nöja oss med att konstatera att det är bedrövligt för ett land som Sverige att det ser ut som det gör.

Utåt sett hävdar vi ju att vi är så himla mycket duktigare och har så mycket bättre välfärd än andra länder.

När till och med familjer som skulle behöva mer assistans än de har idag inte VÅGAR ansöka om detta för att man då riskerar att det görs en annan bedömning som plockar bort hjälp man redan har säger väl allt!

Skäms!

På tal om väntetider så släpar också A-kassorna efter med utbetalningar till dem om mist sina jobb.

Och det var redan innan Corona.

Hur många får problem med att betala räkningar och hamnar i problem på grund av det? Illa.

Nu ska jag strax avsluta veckans text men det blir som sagt en liten fortsättning nästa vecka – det finns fler saker som vi borde bli riktigt irriterade för och som vi medborgare verkligen skulle lägga mer fokus på än att förpassa statyer på Carl von Linné till någon typ av ”statykyrkogård” – observera att detta med statykyrkogård är ett seriöst politiskt förslag signerat ett parti som sitter i regeringen.

Ett tag till.

”En klok man”

Som en före detta kär kollega skrev till mig häromdagen: ”Funderade också på detta om statyer, tar man ner dem så försvinner vår historia. Vår historia bär vi med oss som en kunskapsbank inför framtidens uppgifter.”

En klok man!

Som sagt: Vi har nog med bekymmer inom våra gränser som vi måste ta tag i med en gång.

Fokus på rätt saker var det.

Sverige behöver jobba med sin självbild, andra länder ser inte oss som en förebild längre, i vissa fall är vi ett varningens exempel.

Ta hand om er!

TEXT

Thomas Wennerklint

thomas@oskarshamns-nytt.se

+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

ANNONS

ANNONS

ANNONS

Shoppingguide

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS