LÖRDAGSKRÖNIKAN
Ingen har väl undgått utvecklingen i Afghanistan.
Talibanerna har tagit över landet och läget är minst sagt osäkert.
Att det kommer att bli stora förändringar för befolkningen och en återgång till mer strikta religiösa regler står klart.
”Beskedligt motstånd”
Kvinnornas situation har redan blivit tydligt påverkad.
Många människor gömmer sig eller flyr landet.
Man kan fråga sig hur det är möjligt att detta maktövertagande har fått ske, talibanerna har ju mött väldigt beskedligt motstånd och i princip bara tagit över stad efter stad utan större stridigheter.
Men det är inte konstigt att man ställer sig frågande kring många saker som händer i världen, det finns så många bakomliggande orsaker till konflikter och skeenden som aldrig hinns med att berätta om i artiklar eller nyhetsprogram.
Sedan påverkar förstås kultur, religion och sociala mönster som ofta är helt andra än våra här hemma i Sverige.
Naturligtvis är det i våra ögon ändå en sorglig utveckling i Afghanistan som vi kan följa på nära håll.
Mediernas bevakning gör att världens blickar riktas mot landet.
”Det är farligt att gå ut på gatorna i Kabul. Man kan bli skjuten. Ungefär som här i Sverige då?”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Låt oss hoppas att den exponeringen av talibanerna hjälper befolkningen på något sätt.
Det är farligt att gå ut på gatorna i Kabul. Man kan bli skjuten.
Ungefär som här i Sverige då?
Nej, jag vet att det inte går att jämföra situationen i Afghanistan med hur vi har det här – självklart inte, men medan nyhetsprogrammen visar bilder från världens alla hörn så fortsätter våldet att breda ut sig här hemma.
”Brukar man inte missa”
I torsdags sköts det i min hemstad Helsingborg igen, i ett centralt beläget område som heter Stattena.
Ni som på väg till färjorna åkt in i Helsingborg den norra vägen kan orientera er om jag berättar att Stattena är området man passerar till höger efter att man åkt förbi Zoègas Kaffe – den doften brukar man inte missa.
Min far är uppväxt i Stattena och jag hade och har kompisar som bor i området och min mamma handlar ibland i affären i det lilla köpcentret.
Min mor bor på Tågaborg, området intill Stattena och har väl en kilometer från sin bostad till platsen där det var skottlossning.
Helsingborg nämns ganska ofta i riksmedier i mindre smickrande sammanhang.
Bara denna vecka:
Man i 25-årsåldern ihjälskjuten i villaområde i Helsingborg
Skottlossning vid Stattena centrum – man allvarligt skadad
Två exempel från 2020 och 2019:
Man skjuten till döds i Helsingborg
Två män skjutna till döds i bostadsområde
Men det är förstås inte bara i Helsingborg det är våldsamheter.
Torsdagen den 5 augusti, Linköping: Två tonårspojkar, 15 och 16 år, blev under tidig kväll skjutna till döds i Berga centrum. En av dem har nu avlidit.
Måndag 16 augusti: Två män – 19 respektive 21 år gamla – sköts till döds i Tensta.
Färsk statistik från polisen visar också på en skrämmande verklighet.
”Fram till 15 augusti har det varit 192 skjutningar i Sverige sedan årsskiftet. 192 skjutningar”
Fram till 15 augusti har det varit 192 bekräftade skjutningar i Sverige sedan årsskiftet. 192 skjutningar.
Antal avlidna är 26 (nu får vi öka på den siffran till 28) och antalet skadade är 57.
Siffrorna för 2020 var 366 skjutningar med 47 avlidna och 117 skadade. Risken är väl att 2021 också kan komma upp i dessa siffror.
”En skjutning per dag”
Lite slarvigt kan man säga att vi har en skjutning per dag i Sverige och en per vecka avlider till följd av dessa.
Då har vi inte räknat med andra former av dödligt våld som till exempel sprängningar.
Det finns förstås statistik på både antal sprängningar och antal döda/skadade till följd av brott på polisen.se.
De kriminella nätverken växer och ett människoliv är inte mycket värt.
Man verkar inte heller bry sig om att helt oskyldiga människor blir skadade eller till och med dör.
Man skjuter på öppen gata, inte bara nattetid och vi har ju haft flera tragiska fall när helt utomstående blivit skottskadade och till och med avlidit.
Jo, jag vet att det fortfarande inte är särskilt sannolikt att man som ”vanlig Svensson” ska råka illa ut, men då tänker jag på Tage Danielsson och hans resonemang kring sannolikhet.
För de som drabbas ”rakar ju sannolikheten upp i inte mindre än 100%”.
Det hävdas ibland att det våld och den brottslighet vi ser inte är något nytt fenomen.
”Det har alltid varit så här.”
”Inte sant”
Det är inte sant.
Visst har det alltid funnits kriminalitet och våldsamma människor, men inte på den här nivån.
Vad jag däremot kan hålla med om är det numera bevingade ”Vi såg det inte komma”.
Nej, det gjorde vi verkligen inte.
”Det finns en hel del att arbeta med i det här landet”
Jag har aldrig trott att människor blir speciellt mycket bättre av straff, men just nu måste det till en skärpning av lagar och straff.
Kanske kan detta på kort sikt få bukt med en del av bekymren, men vi måste naturligtvis jobba långsiktigt – det finns många sociala strukturer, bekymmer och orättvisor i samhället som vi måste komma åt.
Det finns en hel del att arbeta med i det här landet.
I torsdags attackerade en elev en lärare i Eslöv och för någon vecka sedan kidnappades en kvinna från ett skyddat boende – av sina egna släktingar.
”Blir beklämd”
Vi kan också läsa om missförhållanden inom äldreomsorg och inom vården, fusk med bidrag, om hemlösa och om fattigpensionärer. Man blir beklämd.
Vi ska tänka på Afghanistan och dess befolkning och naturligtvis ge humanitär hjälp i den mån vi kan.
Sverige är fortfarande ett priviligierat, fantastiskt land som har möjligheter till detta, men vi får inte glömma bort att lägga fokus på de faktiska och högst reella problem vi har inom våra egna gränser.
Ta hand om varandra!
Ha en fortsatt trevlig helg.
//Thomas
