MATKRÖNIKA

Spagetti Carbonara

Sidfläsk

Lök

Spagetti

Salt

Peppar

Timjan, oregano, basilika

Ägg (ekologiskt)

Pecorino

Parmesan

Man kan inte hoppa in på en restaurang, avfärda den eller höja den till skyarna utan att ha prövat deras Spagetti Carbonara. Så levde jag mitt liv.

Var ute tills de stängde, jobbade och spelade fotboll på söndagarna.

Ett legendariskt mixat grusplanslag, Flamingos, med ädel vilja och skönhet.

Jag vaknade en söndagsmorgon och tog med mig 3 satsumas och cyklade på min NK sport upp till Brännkyrkaskolans grusplan.

(NK sport var den bästa cykeln jag har haft. På den 26-tummaren med förlängda vevarmar ångade jag ikapp cykelbuden uppför Västerbron, rullade om mopeder och släppte handtagen med en förlåtande gest. Men många såg den och nån natt slarvade jag med att ta in den och på morgonen var den borta.)

När jag kom dit satt bara vår lagledare där i gräset. Det här är nu minst 25 år sedan och kanske detaljerna är exakta men miljöerna mer vaga.

Uppriktigt förvånad

Han satt i gräset och rökte en cigarett. Hans krulliga hår blåste upp i kastvindar. Det var kallt, i mars, men sol. Vi kom att prata om lite annat än fotboll. Han var uppriktigt förvånad över att jag aldrig svultit, trampat vin eller tagit LSD på tåget genom Italien.

Jag berättade om min fantasilösa levnadsrytm – ett monotont nattklubbande, soul, jazz och Fashing.

Som jag då inte alls upplevde som enahanda och berättade om för en artigt lyssnande lagledare.

”Jag äter satsumas som äpple”

– Vill du ha en satsumas frågade jag?

 – Ja! Jag skulle kunna döda min mamma för en satsumas svarade han.

– Va?

– Jag äter satsumas som äpple svarade han och åt hela utan att skala den.

Jag minns inte om han kom från Sicilien. Möjligen Taormina. Men han var från Italien och han bröt endast lite. Ingen kunde avgöra om han var från stöveln nånstans men ingen kunde missta honom för italienare ändå.

Jag kom in på mat, han hade jobbat på restauranger och snappat upp en del. När vi kom in på Spagetti Carbonara var han dock inte villig att berätta.

Förstod inte varför

Jag förstod inte varför. Men något om att han i stort sett hellre svalt än att äta de förolämpningar som erbjöds i Stockholm sa han i mjugg.

Då, jag vet inte hur det är nu, men då var det kokt strimlad pizzaskinka och grädde med ett ägg på. Funkade för livet jag levde men egentligen hade jag nog alltid tyckt att det var något som inte stämde. En italiensk maträtt. Kolarfruns pasta. Men jag åt alltid med ett glas rött vin. Inte så att jag hellre svalt. Så illa var inte maten.

Det gick ett halvår. Vi tränade och spelade matcher. Varje gång bad jag honom på ett skämtsamt sätt om receptet. Han hade sin tjej i laget och jag försökte utnyttja det och visa hur otrevlig han var som inte gav med sig.

”På en mörk grusplan under ett barrträd gav jag honom min mejl av nån annan anledning och jag fick receptet dagen därpå”

På en mörk grusplan under ett barrträd gav jag honom min mejl av nån annan anledning och jag fick receptet dagen därpå.

Han hade ju sagt att det absolut inte ska vara grädde och egentligen kunde man låta ägget också vara. Maträtten är väldigt rik ändå och grejen är hur man steker löken.

Bor i Kristdala

Nu många år senare, jag bor i Kristdala, och jag lagar maträtten då och då. Som i går kväll. Inför landskampen mot Polen och jag kom ihåg att mejlet var skrivet på ett särdeles inspirerat sätt. Men det är borta.

”En i min familj kan inte äta denna rätt utan färska goda soliga tomater”

Han började mejlet med: Koka spagetti i massa vatten salt som Medelhavet. Det är ganska mycket salt. Sen ska man tärna och steka sidfläsk. När fläsket är stekt, lyfta ur det, spara fettet och hälla på lite mer olja i stekpannan. Lägga ned lök och steka långsamt tills den är riktigt mjuk. Salta, peppra och ha på örtkryddor. Slå bort spagettivattnet och låt den rinna av över en kastrull. Lägg tillbaka fläsket, häll det avrunna spagettivattnet i stekpannan. Häll i den nästan färdigkokta pastan. Rör om snyggt. Riv massa parmesan och pecorino, 50/50. Sippa på vinet.   

Man kan om man inte tycker rätten redan är tillräckligt energirik röra i ägg från en gård utanför Kristdala. Rätten blir då ännu mer guckig.

En i min familj kan inte äta denna rätt utan färska goda soliga tomater.

Jag kan inte göra den vego.

Genrebild: Ikea