LÖRDAGSKRÖNIKAN
När dessa rader skrivs är det sen torsdagskväll och jag befinner mig i ett rum på ett vandrarhem på södra Öland.
Vi på NA- och TE-programmet är på vår traditionella Ölandsresa och detta år gick alltså färden söderut när vi hade kommit över bron.
Under dagen har vi varit i Nunnedalen, nere vid Ottenby och vandrat både längs hav och i lundar – det är allt en fantastisk ö det här. Vädrets makter har visat sig från sin allra bästa sida och det gör ju inte upplevelsen mindre härlig.
Under kvällen har det tävlats, lekts och grillats – allt med samma goda humör hos eleverna. Hoppas det blir någon sömn för dem i natt så det orkar med fredagens vandringar bara.
Frihet
Efter arbetsdagen ska jag på studentfirande under fredagskvällen så därför får jag skriva dessa rader redan nu.
Det var ju Sveriges nationaldag i tisdags och jag hörde i veckan att man i samband med denna hade gjort en undersökning kring vad medborgarna uppskattade mest med det här landet.
På delad första plats kom frihet – alltså att man får säga vad man vill (nästan) och att alla har möjligheter att vara och bli den man vill – och den svenska naturen.
Två oerhört fina saker!
”Just vår svenska natur njöt jag och min särbo av något alldeles makalöst på nationaldagen”
Thomas Wennerklint, lärare och krönikör
Och just vår svenska natur njöt jag och min särbo av något alldeles makalöst på nationaldagen.
Vi bor ju så oerhört vackert så man behöver inte ta sig speciellt långt, det räcker egentligen nästan bara att gå utanför dörren.
Vi började dagen med en hotellfrukost inne i Oskarshamn, en riktigt lyxig känsla, och när vi satt där kom Skurö gårdsmejeri på tal.
”Dit måste vi åka någon gång”, sa vi.
Sedan tänkte jag; varför inte idag?
Ost och glass
Så blev det. Vi lämnade hotellets lilla gårdsaltan där vi druckit vårt kaffe och rullade norrut. Skurö gårdsmejeri ligger lite norr om Figeholm och det var inte svårt att hitta dit. När vi hade parkerat och öppnade bildörren kände man verkligen att man var på landet. Härliga, men lite speciella dofter för stadsbor.
Det finns en liten butik med självbetjäning där man kan köpa en hel del godsaker som prisbelönta ostar och glass med mera.
Det blev både ost och en glass. Glassen intog vi i trädgården bredvid butiken där både hund och kelig katt gjorde oss sällskap tillsammans med sin med trevliga ägare Mette Munter, som driver Skurö gård tillsammans med sin man Bosse. Det blev en gemytlig stund med samtal om djuren och gården. Mycket trevligt!
”Skurö gård var helt klart värt ett besök”
Skurö gård var helt klart värt ett besök – en liten pärla helt enkelt!
När vi ändå var i faggorna så ville jag sedan fortsätta norrut till Klintemåla som jag sett bilder ifrån, men aldrig besökt. Sagt och gjort, vi satte oss i bilen och åkte genom ett häftigt landskap – bara bilvägen till Klintemåla är värd ett eget kapitel.
Men Klintemåla… Vilket paradis det var. Jag vet att de flesta av er som läser det här vet vad jag talar om.
Så vackert!
Vi bara njöt av att gå omkring där och titta ut över vattnet och ni vet ju vilket väder tisdagen bjöd på.
Strålande sol, blå himmel och svenska flaggor som vajade lätt i vinden. Man blev nästan tårögd så fint det var.
Tänk så bortskämda vi är som har sådana fantastiska naturupplevelser så nära inpå knuten. Vi är så vana att vi nog inte har vett att uppskatta det tillräckligt mycket.
På vägen tillbaka mot Oskarshamn stannade vi till och promenerade runt i Figeholm. Ett vackert beläget litet samhälle det också. Det ligger ju vid kusten – och det är alltid ett plus.
Jag skulle nog ha svårt att bo i inlandet, jag behöver vatten nära mig och då är Smålandskusten optimal.
Det var som sagt en härlig utflykt vi gjorde på nationaldagen, men vi hade ju inte behövt lämna Oskarshamn – det finns gott om ställen där att njuta på också. Havslätt, Saltvik, Ernemar eller Gunnarsö bara för att ge några exempel.
Och nu sitter jag på Öland som bjuder på häftiga och vitt skilda naturupplevelser beroende på var på ön du befinner dig. Vilken lyx.
Det är fler som upptäckt Öland, det märker man på alla utländska bilar som står parkerade överallt. Här nere vid Ottenby går det ju också tretton fågelskådare på dussinet – minst.
Så det är inte konstigt att vi svenskar, tillsammans med friheten, uppskattar vår fantastiska natur mest av allt. Men ibland blir vi hemmablinda och behöver få lite hjälp på traven att komma ut.
Första gången
För en kollega var det första gången han var i Ottenby – nu har han redan bestämt sig för att ta hit familjen.
Många av våra elever vi har med oss upptäcker också det häftiga med att vara ute i naturen och jag hoppas och tror att vi väcker ett intresse och en lust att komma ut, något de tar med sig och kanske en gång förmedlar till sina barn.
Nu får ni ha en fortsatt trevlig lördag.
Ut med er och njut av solen och vår svenska natur!
/Thomas
