SÖNDAGSKRÖNIKAN
I onsdags var det så äntligen dags.
Jag hade tid hos tandläkaren och satte mig tillrätta i stolen för min första kontroll på många år.
”Vore det inte för det dubbelrostade brödet som ledde till en trasig tand hade det dröjt ännu längre”
CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR
Vore det inte för det dubbelrostade brödet som ledde till en trasig tand hade det dröjt ännu längre.
Med rodnande kinder berättade jag att mitt senaste tandläkarbesök låg tolv år bakåt i tiden och nu var jag beredd på en hård dom.
Men den vänlige tandläkaren berättade att det såg bättre ut än väntat, med undantag för den trasiga tanden.
Den dömdes ut och på Norges nationaldag står jag inte på Karl Johan och viftar med broderlandets flagga.
Jag ligger med munnen på vid gavel och får resterna av min en gång så fina tand utdragna.
Min oro inför ingreppet handlar mindre om fysisk smärta och mer om ekonomisk sådan.
Dyrt
Att gå till tandläkaren är en dyrbar historia.
Veterinärbesök kostar också en hel del och de senaste veckorna har det blivit två sådana för Nalle.
Stilla veckan inleddes med ett akutbesök hos veterinären när vår älskade hund fick ont i ett bakben och problem att gå.
Efter en lång kväll i väntrummet blev vår fyrbenta vän grundligt undersökt och efter en injektion med smärtstillande och ett recept på värktabletter for vi hem igen.
Bara ett par dagar senare var det dags för den årliga vaccinationen, men den tog fem minuter istället för de fem timmar akutbesöket tog.
Det var både vovven och matten tacksamma för.
Min oro över Nalle och hans ben följde med mig hela vägen till Blekinge när jag åkte hem till mamma för att fira påsk.
Varje samtal hem inleddes med en utfrågning om mat, medicin och avföring.
Hur sambon hade det kom i andra hand.
Såväl hunden som tänderna är värda varenda krona, men måste jag i slutändan välja mellan en ny tand eller en behandling av Nalles ben, är valet självklart.
”En tand mindre kan jag klara, men Nalle ska ha den bästa omsorg som finns att få”
En tand mindre kan jag klara, men Nalle ska ha den bästa omsorg som finns att få.
Jag tyckte en gång i tiden att människor som betedde sig som att hunden var ett barn på fyra ben var larviga.
Nu finns det ingen jag månar så mycket om som vår älskade hund.
Jag har haft de flesta typer av smådjur någon gång under mitt liv, men ända sedan den dag jag mötte Nalle har han haft mitt hjärta i ett järngrepp.
Älskad knasboll
Den älskade knasbollen som alltid blir lika glad när man kliver in genom dörren.
Jobba hela dagen eller gå ut med soporna – för hunden spelar det ingen roll.
Lyckan när man är tillbaka är lika stor varje gång.
Nu ser jag fram emot en stilla vecka av ett annat slag än den vi hade vid påsk.
En förutsägbar vecka utan sensationer.
Det är vad jag behöver nu.
Och till er alla där ute: njut av våren och vaccinera er om ni inte gjort det än.
