DEBATTARTIKEL
I vår familj brukar vi döpa våra fordon.
Vår äldsta bil fick namnet ”Hyacinth”, lite fyndigt med tanke på färgen och regnumret.
Men resten av familjen envisades med att Gråsuggan var ett bättre namn, och jag tvingades till slut ge upp helt när namnet dessutom kortats till kort och gott ”Suggan”.
Nästa bil döptes i stället direkt av barnen, det var enklaste så, och bär namnet Billy efter barnprogrammet Billy Bilsson.
När snökanonen kom i vintras gick Suggan helt i ide redan på fredagen.
Det var kanske tur att familjen stod på sig, en hyacint hade nog klarat sig ännu sämre i snön än en sugga…
Suggan såg ändå ganska fridfull ut under sitt vita täcke och vi fick lägga allt hopp till Billy – utrustad med fyrhjulsdrift och dubbdäck.
Jag hade backat upp Billy på den skottade uppfarten, med fronten ut mot vägen för att kunna få bra fart i väg ifrån vårt hus som ligger längst in vid en vändplats.
Vår gata, som redan var snötäckt, har krönet ”på mitten” så det är i praktiken uppförsbacke både när man ska i väg och när man kommer hem.
En granne hade gjort ett försök med en låg bil och friktionsdäck, de kom knappt i väg (trots påskjutning) och fick sedan skotta sig en ny parkeringsplats nere vid infarten till gatan.
Skulle få sällskap
De skulle få sällskap av fler bilar senare…
Jag tänkte att det var nog få bilar i grannskapet som skulle klara av att åka ”oplogat” i ett riktigt nödläge, om de nu ens hade dubbdäck.
Tänk om det är någon som måste åka ambulans, skulle det ens gå? Och det kom bara mer snö…
Snön ja, det var inte försenade nyårsraketer som small av runt om i staden på kvällen utan tusentals grenar som gick av för snötyngden.
”Snöbrott, som vi skogstroll kallar fenomenet, är otäcka”
Kenny Svahn, Kustlandspartiet
Snöbrott, som vi ”skogstroll” kallar fenomenet, är otäcka.
Knäckta grenar och toppar som elegant som fjädrar faller ner mot marken.
Lösa och lömska
En del hänger kvar i kronan, lösa och lömska.
Längre ner på huvudvägen hade en stor trädtopp fallit över huvudvägen.
Kommer det inte någon snöröjare lär det inte komma någon skogshuggare heller, tänkte jag.
Jag hade lärt mig sedan tidigare att ska man ha en chans att köra i riktigt djup snö utan att fastna så måste man vara bestämd och en plötslig skarp sväng kan vara förödande.
Jag letade upp nödvändiga verktyg och gav mig i väg för att öppna upp vägen igen i gatlyktornas sken.
Snön fångade upp alla ljud, så jag undrar ens om någon märkte vad jag höll på med.
Nöjd med mig själv gick jag in i huset och tänkte att vi var nog så förberedda vi kunde vara.
Kvällsnöjet bestod sen i att titta på lågorna i kaminen.
”Tidigt på lördagsmorgonen var verkligen hela världen vit”
Tidigt på lördagsmorgonen var verkligen hela världen vit.
55 centimeter
Jag mätte noggrant 55 centimeter på vägen utanför.
Moon of my life (som Khal Drogo kallade sin Daenerys Targaryen i Game of Thrones) hade kämpat hela fredagen på gator och torg mot Kung Bore, uppsutten i sadeln på en liten lastmaskin, och var nu tvungen att ta sig dit igen.
En onödig resa kan tyckas när det är orange varning, man kan väl gå ner till stan?
Men jag skulle varken gå på mellandagsrea, köpa sushi, eller gå på middag som Stockholmspolisen pratade om, jag skulle transportera en snöröjare som efter ett riktigt långpass kvällen innan var för slut för att gå.
När jag inledde med att nästan ”sätta” bilen på vändplatsen utanför förstod jag att det blir ingen lek.
Ingen minns en fegis, och fartguppen på väg in mot stan fick ses som ”rekommendationer”.
När jag kom hem igen kikade jag på den gamla tallen närmast huset.
Där hängde en lös gren.
”Här måste det minsann spärras av!”
Här måste det minsann spärras av!
Med stor möda öppnade jag garagedörren för att hitta sprayfärg, stolpar och snitselband.
Upp med skyltar och svart-gula snitselband tvärs över gångvägen.
Att det sedan stod ”kulturminne” gjorde detsamma, ingen skulle väl våga gå så nära att de kunde läsa dem ändå?
Såg otäck ut
Den närmsta lekplatsen såg lika otäck ut, där hängde fullt av hängande knäckta grenar.
Jag marscherade gångvägen fram med en teleskop-grensåg på axeln, redo att lägga an mot varje knäckt kvist som hotade hundrastare, barnvagnar och pulkaåkare.
Jag tog till och med kontakt med kommunen för att upplysa om faran med alla snöbrott, för vi skogstroll har koll på sådant.
Förmodligen var jag inte ensam om att rapportera in!
Reaktionen var snabb, och det gick direkt ut varningar.
Jag var sedan ganska lättad över att det togs på största allvar, inte minst med personlig erfarenhet om vilken skada fallande grenar och träd kan göra.
”Jag hade blivit Ove i Fredrik Backmans roman En man som heter Ove”
Sakta men säkert gick det upp för mig vad som höll på att hända.
Jag hade blivit Ove i Fredrik Backmans roman ”En man som heter Ove”.
Om så bara för en helg, en väldigt vit sådan.
Självutnämnd väktare
Engagerad medborgare, självutnämnd väktare av grannskapet, väpnare åt min Moon of my life, alltsammans i kampen mot kung Bore.
Ove gjorde nog som så många andra gör i kriser, men försöker göra sig nyttig och hjälpa sina närmsta, även om just den här Ove kanske hade lite mer erfarenhet av just snö efter att familjen har bott på betydlig snörikare platser förut.
Ove själv kunde ha gjort ännu mer och ångrar att han i förväg inte tänkte på den snöskoter som finns i familjens ägo uppe på Höglandet.
Med den kunde han kanske ha skjutsat runt på personal inom äldreomsorgen.
Räddningstjänsten, som ska bistå bland annat äldreomsorgen, hade fullt upp med de hundratals fordon som satt fast på E22, alla kan knappast ha varit ute av nöden.
”Det tog sedan åtta dagar att röja undan snön”
Men samtidigt, fanns det ens så mycket sushi att köpa?
Det tog sedan åtta dagar att röja undan snön.
Det fanns inte ens tillräckligt med lastmaskiner i närheten, de fick hämtas från andra håll.
Att röja alla toppbrotten tog flera månader, med våra förskole- och skolgårdar prioriterades förstås först.
Sedan jag flyttade till Oskarshamn har det varit pandemi, snökanoner, skyfall, värmeböljor, torka och skogsbränder.
Kommer hända igen
Och det kommer hända igen.
Vi i Kustlandspartiet inser att vi inte kan planera för allt, och många har gång på gång gjort ett mycket hårt arbete i kristider.
Vi behöver dock ta lärdom och förbättra, inte minst då vi kan få ansvar för långt fler än våra egna invånare och det kräver högre beredskap.
Vi vill att vi i mycket större utsträckning köper in våra behov av entreprenader, så att våra lokala entreprenörer vågar satsa och köpa fler maskiner.
Idag gör kommunen mycket körning med ”gula maskiner” i egen regi, i konkurrens med våra småföretag.
”Småföretag måste vi vara rädda om”
Småföretagen måste vi vara rädda om, då de ofta är de mest flexibla resurserna vi har i vårt samhälle i händelse av kris – förutsatt att de har rätt maskiner och utrustning.
Vi behöver återplantera och nyplantera träd i våra tätorter för att öka beskuggning och sänka temperaturen i tätbebyggda områden.
Vi behöver fundera kring våra asfalterade ytor och återskapa grönytor vars funktion är dränerande och minskar risken för översvämningar.
Dräglig temperatur
Vi behöver utrusta våra förskolor och skolor med klimatanläggningar som kan göra temperaturen dräglig när det är som varmast.
Idag händer det att våra barn tvingas acceptera villkor på sin ”arbetsplats” som vi som vuxna aldrig skulle ha gått med på.
För i kristider är vi i första hand medborgare och medmänniskor, sen när allt är klart kan vi, precis som Ove, ägna oss åt politik.
Kenny Svahn
Kustlandspartiet
Läs mer om valet 2026 på vår valsajt
