SÖNDAGSKRÖNIKAN

Nej, det var inte jag som vann 1,7 miljoner på Lotto igår.

Tyvärr.

Annars hade en rejäl spelvinst suttit fint just nu.

När allt från pålägg till toalettpapper skenar i pris för närvarande.

”I ett försök att spara lite pengar köpte jag leverpastej att ersätta osten med”

CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR

I ett försök att spara lite pengar köpte jag leverpastej att ersätta osten med.

Och vips, så fick jag uppleva ett ” Marcel Proust- ögonblick”.

Ni vet, han med madeleinekakan i lindblomsteet.

Hur smaken av något kan framkalla minnen från gångna tider.

Leverpastejen på frukostmackan slungade mig tillbaka i tid till mitt förra förhållande och min dåvarande svågers vinterbröllop.

Jag hade införskaffat långklänning och aftonväska, högklackade skor och en sjal att svepa över mina bara axlar.

Stor bjudning

Bröllopet skulle äga rum i Vadstena klosterkyrka och det skulle bli en stor bjudning.

Dagen för festligheterna var inne och trots en envis förkylning minglade jag och gjorde mitt bästa för att se ut som jag hörde hemma i dylika sammanhang.

Det gjorde jag egentligen inte, men det var vad som förväntades och jag fick bara bita ihop och försöka härma de som hörde dit.

I väntan på vigselakten och därefter middagen bjöds det på snittar och bubbel.

Med knorrande mage och hes hals längtade jag efter något att sätta tänderna i och något att lena strupen med.

När serveringspersonalen så sträckte fram brickan med snittar sträckte jag mig efter det som jag uppfattade som mest tilltalande.

Ack, så fel jag hade.

I min hand höll jag nu en liten bit bröd med en tjock skiva leverpastej toppad med inlagd gurka.

Trots mina dryga trettio år hade jag hittills aldrig ätit leverpastej, men någon gång skulle väl vara den första och hur illa kunde det smaka?

Vidrigt

Vidrigt och vedervärdigt skulle det visa sig.

Den lilla tugga jag lyckades få i mig fyllde min mun och min första instinkt var att spotta ut den.

Inte helt korrekt beteende insåg jag och lyckades till slut svälja.

Men vad göra med resten?

Att äta upp den var omöjligt.

Jag började genast se mig om efter någonstans att kasta eländet, men papperskorgarna lyste med sin frånvaro och kön till damtoaletten ringlade lång.

Plötsligt kom jag på det.

Blixtsnabbt svepte jag det som var kvar av leverpastejen i servetten och raskt ner med alltihop i min guldskimrande aftonväska.

Mr Bean på restaurang

Där låg den sedan i tryggt förvar tillsammans med läppstift och näsdukar.

Minnet av ”Mr Bean på restaurang” for genom min hjärna.

Tack och lov var det min egen väska jag smugglat ner maten i.

Nu återstod bara att ställa mig sist i kön till toa för att göra mig av med alla spår av mitt mat-missöde.

Om någon sedan tyckte att jag åt som om jag aldrig sett mat tidigare när middagen väl serverades så är det historia nu.

”Min avsky för leverpastej är botad”

Och min avsky för leverpastej är botad.

Allt handlar om vilken sorts pastej det är och hur den serveras.

Av Proust har jag bara läst de få raderna om kakan och teet.

Hans mästerverk om sju böcker anses motsvara litteraturens motsvarighet till att bestiga världens sju högsta berg, så jag avstår den utmaningen och tackar för inspirationen till dagens krönika.

Istället för kaka och te blir det kaffe och macka.

På återseende nästa söndag.

Foto: Svenska Spel