SÖNDAGSKRÖNIKA
”Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det koskit i hagen”.
Sommar och sol stämmer bra, men någon koskit har jag inte sett till i år.
Annat var det när jag var ung och varma dagar på sommarlovet tillbringades på Saltärna.
Ön där mormor och morfar bodde när jag var barn och där min mamma föddes ett halvår innan andra världskrigets slut.
Då doftade mina somrar av hallon, mandelblom, tång och komocka.
Korna gick lösa på ön och om man som jag fruktar höga vågor mer än nötkreatur blev det istället för en sväng runt ön, en tur rakt över sjön från fastlandet och landstigning på närmsta brygga.
”Luktade ljuvligt”
Sedan vidtog en promenad genom högt gräs där såväl fästingar som huggorm var högst tänkbara hot mot mina bara ben.
Men med svetten pärlande i pannan travade jag vidare mot badviken i Bockahålan för att återförenas med de andra som rundat ön i vågornas svall.
Fram kom filtar och kylväskor, badlakan och sololja.
Efter timmar av solande nere vid vattnet på en slät klippa smakade mammas hembakta kanelbullar underbart tillsammans med ett glas kall mjölk.
På hemvägen, i bilen, klagade pappa på lukten av kokos från sololjan.
Själv tyckte jag det luktade ljuvligt.
I år luktar sommaren varken kokos eller koskit, men mammas bullar doftar och smakar fortfarande kanel.
På återseende nästa söndag!

Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.