KRÖNIKA
Det är helg.
Förr betydde det något.
Det var då man skulle ut på lokal, för undertecknad handlade det oftast om Hotell Hulingen, Folkets Park eller Metropol i Hultsfred.
Man träffade folk.
Gjorde något.
I dag?
Ja, många av oss stänger i stället dörren och stannar hemma.
Inte för att vi måste.
”För att vi vill”
Utan för att vi vill.
Det är kanske den största förändringen som nästan ingen pratar om.
Att vi har börjat leva mer inåt.
Många känner förmodligen igen det här.
Planer som inte blir av.
Meddelanden som slutar med: ”Vi tar det en annan gång.”
Och den där känslan när kvällen kommer:
Det är faktiskt ganska skönt att bara vara hemma.
I Soffan.
Att bara titta på dumburken och umgås med sambon.
Och glo i telefonen.
Eller läsa en bok och njuta av tystnaden.
”Det känns som förstahandsvalet”
Peter A Rosén, chefredaktör, ansvarig utgivare, reporter och krönikör på ON
Plötsligt känns det inte som ett andrahandsval.
Det känns som förstahandsvalet.
Det märkliga är att vi inte känner oss ensamma.
”Vi scrollar”
För vi är ju fortfarande uppkopplade.
Vi ser vad andra gör.
Vi scrollar.
Vi följer.
Vi är med.
Men ändå inte.
Kanske är det just det som har förändrats.
Att vi inte längre behöver träffas för att känna att vi hänger med.
Samtidigt händer något annat.
”Nu ligger vi i soffan och ser matcherna i stället”
Det spontana försvinner.
Det där som inte var planerat.
Som bara uppstod.
När jag var ung kunde det exempelvis handla om att jag och mina polare tog ett spontant beslut om att åka till Scandinavium i Göteborg och kolla på en av Frölundas matcher i hockeyns elitserie.
Eller så nöjde vi oss med en hockeymatch i Vimmerby eller i Oskarshamn…
Eller så blev det en fotbollsmatch i Vena.
Nu sitter vi i tv-fåtöljen, eller ligger i vardagsrumssoffan, och ser diverse hockey- och fotbollsmatcher i stället.
Och det känns optimalt.
”Är inte 20 längre”
Kanske för att vi är trötta. Vi är inte 20 längre…
Och kanske för att tempot är så högt resten av veckan att det enda vi orkar är att stänga ute.
Eller så har vi bara vant oss.
För varje gång man ställer in något så blir det lite lättare att ställa in även nästa gång.
Till slut blir det en vana.
”Ett nytt sätt att leva”
Ett nytt sätt att leva.
Inget fel i det.
Det finns något fint i att kunna vara nöjd på hemmaplan.
Men frågan är vad vi förlorar?
Relationer byggs när vi träffar varandra.
De byggs av tid, av närvaro och av det där som inte går att pausa eller scrolla förbi.
Och kanske är det just det vi håller på att tappa bort.
”Lite i taget”
Lite i taget.
Så kanske är frågan inte om det är skönt att vara hemma.
För det är det.
Frågan är snarare:
När slutade vi vilja gå ut?
Och vad händer om vi slutar helt?
Kanske inget alls.
Eller så händer mer än vi tror.
Trevlig helg!
