INSÄNDARE
Kristdemokraterna vill att staten ska ta över ansvaret för sjukvården från landets regioner.
Partiet säger att det skulle ge en jämlikare sjukvård och minska skillnaderna mellan olika delar av landet.
Det låter bra.
Men för oss som bor i Kalmar län finns det anledning att ställa en mycket konkret fråga:
Vad händer med våra tre sjukhus om staten tar över?
Jag påstår inte att Kristdemokraterna har beslutat att lägga ned sjukhusen i Oskarshamn eller Västervik.
Något sådant beslut finns inte.
Men jag saknar tydliga besked om hur mindre och medelstora sjukhus ska skyddas i den stora statliga organisation som partiet vill bygga.
Förstatligande kan låta som mer trygghet.
Men statligt ansvar är inte samma sak som nära vård.
Uppenbar risk
Tvärtom finns det en uppenbar risk för att besluten flyttas ännu längre bort från patienterna och att verksamheter koncentreras till större sjukhus i större städer.
Större upptagningsområden, högre patientvolymer och effektivare användning av personal och dyr medicinsk utrustning kan då bli argument för centralisering.
På ett papper i Stockholm kan det kanske se rationellt ut.
För den som får betydligt längre till akutsjukvården ser verkligheten annorlunda ut.
Vårdansvarskommittén presenterade sitt slutbetänkande 2025.
Kommittén lämnade inget förslag om ett fullständigt statligt huvudmannaskap och avrådde från ett delvis statligt huvudmannaskap.
Utredningen kom alltså inte fram till att ett förstatligande är den självklara lösningen på sjukvårdens problem.
Den pekade också på att det inte med säkerhet går att säga att ett helt statligt huvudmannaskap skulle innebära några demokratiska fördelar.
Det är viktigt.
När besluten fattas regionalt kan invånarna åtminstone ställa regionpolitikerna till svars.
Om besluten i stället fattas av regeringen, riksdagen eller en stor statlig myndighet blir avståndet längre.
Vem lyssnar?
Vem i den statliga organisationen ska då lyssna när invånarna i Oskarshamn eller Västervik protesterar?
Vem ska bära det lokala politiska ansvaret?
Kalmar län har omkring 245 000 invånare.
I den svenska sjukvårdsdebatten har det tidigare förekommit bedömningar om att ett akutsjukhus med bred specialistkompetens behöver ett upptagningsområde på minst 300 000 invånare.
Det är ingen bindande regel, och jag påstår inte att Kristdemokraterna vill införa en sådan gräns.
Men bedömningen visar hur resonemanget kan se ut när sjukhus värderas främst utifrån befolkningsunderlag, patientvolymer och ekonomi.
Om hela Kalmar län har färre än 300 000 invånare – vad händer då om framtidens statliga sjukvårdsorganisation börjar räkna på vilka sjukhus som anses vara tillräckligt stora?
Då handlar oron inte bara om Oskarshamn och Västervik.
Då kan även verksamheter på länssjukhuset i Kalmar utsättas för centralisering till större sjukhus i exempelvis Linköping.
Kalmar län ingår redan i den sydöstra sjukvårdsregionen tillsammans med Jönköpings och Östergötlands län.
Om framtidens statliga sjukvård organiseras efter dagens sex sjukvårdsregioner kommer våra sjukhus att ingå i en betydligt större organisation.
Det kan ge bättre samordning och större ekonomisk styrka.
Våra sjukhus kan försvinna
Men det kan också innebära att de största sjukhusen blir vinnare, medan mindre sjukhus steg för steg förlorar verksamheter, kompetens och personal.
Först försvinner en verksamhet.
Sedan en annan.
Till slut får vi höra att det inte längre finns tillräckligt med underlag för att behålla resten.
Den utvecklingen känner vi igen.
Försvaret av dagens tre sjukhus innebär inte att all avancerad vård måste finnas överallt.
Sällsynta och komplicerade behandlingar behöver ibland koncentreras för att vården ska vara säker och hålla hög kvalitet.
Men det är något annat än att använda centralisering som en allmän lösning på sjukvårdens ekonomiska och organisatoriska problem.
Patientsäkerhet handlar inte enbart om hur många operationer som genomförs på ett sjukhus.
Det handlar också om hur snabbt patienten når vården.
Ett avlångt län
Kalmar län är avlångt.
Många bor på landsbygden, kollektivtrafiken är begränsad och alla har inte tillgång till bil.
För äldre, barnfamiljer och människor med akuta sjukdomstillstånd kan ytterligare restid få stor betydelse.
Närhet måste därför vara ett av kriterierna när sjukvården planeras.
Även beredskapen talar för att vårdkapaciteten inte bör samlas på för få platser.
Vid kris, krig, större olyckor eller omfattande driftstörningar behöver Sverige en geografiskt spridd sjukvård med fungerande lokaler, vårdplatser och personal.
Kristdemokraterna har själva lyft behovet av beredskapssjukhus.
Då borde samma beredskapsperspektiv också gälla Oskarshamn, Västervik och Kalmar.
”Jag är kritisk till hur sjukvården i Oskarshamn har förändrats”
Orolig vänsterpartist
Den som tror att jag därmed försvarar allt som Region Kalmar län har gjort har fel.
Jag är kritisk till hur sjukvården i Oskarshamn har förändrats.
Dagens regionala system har uppenbara brister.
Men ett dåligt beslut blir inte automatiskt bättre bara för att det fattas av staten i stället för regionen.
Det avgörande är vad som beslutas, vilka hänsyn som tas och om invånarna kan utkräva ansvar.
Därför behöver Kristdemokraterna svara före valet:
Ska Oskarshamn, Västervik och Kalmar även i framtiden vara sjukhus med starka och tydliga uppdrag?
Vilka verksamheter ska garanteras på respektive sjukhus?
Ska befolkningsunderlag och patientvolymer väga tyngre än avstånd, beredskap och lokal trygghet?
Vem ska invånarna kunna ställa till svars om staten flyttar vården längre bort?
Vill ha jämlik vård
Och kan KD lova att ett förstatligande inte används för att koncentrera ännu mer vård till de största städerna?
Jag vill också ha en jämlik sjukvård.
Men jämlikhet kan inte betyda att alla får lika långt till sjukhuset.
Innan vi lämnar över hela sjukvården till staten måste vi veta vad som händer med vården utanför storstäderna.
Det gäller inte minst våra tre sjukhus i Kalmar län.
Orolig vänsterpartist
Läs mer om valet 2026 här, på vår valsajt
