INSÄNDARE
Jag är enäggstvilling.
Vi föddes tre månader för tidigt, sju mil från Akademiska sjukhuset, den 17 november 1945.
Ambulansen åkte av vägen i snöstorm och hamnade i diket.
När vi kom fram till sjukhuset trodde de att vi var döda.
”Vi klarade oss”
Men vi klarade oss – även om vi var infektionskänsliga.
När vi började skolan fick vi problem med inflammationer och infektioner.
År 1992 fick jag reda på att jag var svårt amalgamskadad, med massor av gifter i hjärnan.
Redan 1977, när jag jobbade på dagis, fick jag diagnosen fibromyalgi.
Sedan 1963 har jag också haft svår migrän och återkommande inflammationer i underlivet.
År 1970 drabbades jag av ett utomkvedshavandeskap – som tur var var vi på väg hem från Stockholms skärgård till Uppsala efter semestern på vår båt.
Det var nära att jag inte överlevde.
Min dotter var då fyra år.
Jag har kämpat med astma, inflammationer och smärta i många år.
Men jag är inte en person som vill visa hur dåligt jag mår.
”Älskar att dansa”
Jag älskar att dansa – har alltid gjort det!
Jag deltog i sambakarnevaler i tio år, tills arrangemanget lades ner.
Nu får jag dansa hemma i stället.
Jag är också dräktskapare och har gjort stora, färgglada dräkter – det är roligt att skapa och jag har levt ett bra liv.
Men att leva på pensionen, som är låg, går inte längre.
Det är omöjligt att leva bra och ha roligt nu när allt blivit så dyrt.
Elkostnaderna har ökat med 8 000–10 000 kronor per år.
Maten har blivit dyrare, medicinerna också.
Det finns inte längre utrymme för att leva nyttigt och bra – för att leva väl.
Pensionerad kvinna
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
