SÖNDAGSKRÖNIKAN
I slutet av semestern gav jag mig i kast med att rensa i bokhyllorna.
När man som jag samlar på så många saker uppstår ibland ett behov av ommöblering och utrensning.
Och nu handlade det om ett helt hyllplan.
Efter årtionden av samlande och läsande tog jag jag farväl av Maria Lang och hennes karaktärer.
Samtliga böcker hade lästs minst två gånger, så nu kunde jag tycka att det var dags att ge plats åt nya författare på hyllan.
Nu var det dags
Att rensa ut böcker tycker jag känns svårare än att rensa ut kläder, då böcker om de är välskrivna ger mer än bara förströelse.
Men nu var det ändå dags.
Och det var när jag letade efter bortglömda bokmärken som en handskriven lapp föll ur en bok med titeln ”Använd aldrig arsenik”.
I boken förekommer arsenik såväl som gift som ett uppiggande medel.
Inget av det är att rekommendera givetvis, men i boken skapar det spänning som sig bör.
På den handskrivna lappen stod följande skrivet i skrivstil från förr.
”Ingrid!
Vatten är ett gift som omger Visby stift,
varje gift är värre än vatten och arsenik är svart som natten
även om det har oskuldens färg
så känns det in i ben och märg.”
Efter lite googlande fick jag fram att det där om Visby stift handlar om en text från förr, författad av Falstaff, fakir, pseudonym för Axel Wallenberg.
Axel Wallenberg var på sin tid författare, poet och journalist, född i Lund 1865 och avliden i Berlin 1896.
Skrev i Söndags-Nisse
Och emellanåt publicerades hans texter i tidningen Söndags-Nisse.
”Ett faktum som fick mig att dra på mungiporna eftersom jag är sambo med en journalist, skriver söndagskrönikor och är stolt matte till Nisse”
Caroline Andersson, krönikör
Ett faktum som fick mig att dra på mungiporna eftersom jag är sambo med en journalist, skriver söndagskrönikor och är stolt matte till Nisse.
Den andra hälften av den handskrivna texten vet jag inget om, men nog kändes det lite kul att hitta den i en bok skriven av en tidig deckardrottning vars förtjusning i just gift som mordvapen var välkänd en gång i tiden.
Obegripligt
En annan sak som fick mig att dra på mun var när jag bildsökte den handskrivna texten och AI spottade ur sig den ena texten obegripligare än den andra.
Ibland gör en helt enkelt bäst i att lita mer till sin egen intelligens än den artificiella.
