CHEFREDAKTÖRENS KRÖNIKA
”Om jag väljer kremering så är jag helt rökt, då är en definitivt borta för alltid, oavsett vad som händer inom vetenskapen framöver”, tänker jag och får panik.
Jag har på sistone, som nybakad 50-åring (jag har levt i ett halvt sekel, herregud), funderat väldigt mycket på det här med döden och en framtida begravning.
Är det inte smartare att välja jordfästning i stället för kremering, med tanke på att man i framtiden, kanske med hjälp av AI:s intelligens, hittar ett sätt som gör att man kan få liv i alla skelett som ligger på kyrkogårdar runtom i världen?
Då kanske en annan, och många andra, får en ny chans här på planeten Tellus.
Det vore något det.
Vill inte dö
Jag vill inte dö. Vill helst leva för evigt.
Det värsta med döden är ju att en inte får vara med och se hur det går med allt.
Lyckas människan bosätta sig på andra planeter, vad händer med vetenskapen, AI och allt?
Kan AI hjälpa oss med att utrota lejonparten (eller kanske samtliga?) av alla sjukdomar, så att en i princip bara kan dö om en råkar ut för en olycka (kanske kan AI även hjälpa oss med att stoppa åldrandet?).
”Är en nyfiken så vill en vara med så länge som möjligt”
Peter A Rosén, ansvarig utgivare, chefredaktör, reporter och krönikör på ON
Är en nyfiken så vill en vara med så länge som möjligt.
Att dö vid exempelvis 87 års ålder känns förmodligen som att man har läst delar av en bok, men en får aldrig läsa hela.
Oacceptabelt!
– Du vill kanske inte vakna upp till den här världen om exempelvis 200 år, sa sambon, Caroline, som har bestämt sig för kremering efter döden.
– Nej, men jag vill ändå att den där lilla mikroskopiska chansen ska finnas kvar. Jag vill bli begravd på kyrkogården i Vena, gärna så nära mina morföräldrar som möjligt (mormor och morfar, Ester och Karl Rosén, betydde oerhört mycket för mig under mina barn- och ungdomsår), sa jag.
Morsan lutar också åt kremering i stället för jordfästning.
”Tanken på maskarna som angriper den jordfäste skrämmer henne”
Tanken på maskarna som angriper den jordfäste skrämmer henne (och hon är inte ensam om att tänka på det sättet, fler släktingar resonerar likadant).
– Men det märker du ju inte när du är död, påpekade jag när vi pratade om saken, via telefon, igår.
– Nej, men ändå, svarade morsan.
– Tanken på att man ska brinna, som att man brinner i något slags helvete är ju inte heller någon lockande tanke, även om en inte lider av det när en är avliden, sa jag.
– Nej, usch, sa morsan.
– Jag vill helst bli begravd bredvid mormor och morfar, om det finns någon ledig plats där, sa jag.
Morsan lovade att hon ska kolla upp saken.
Blir det inte en jordfästning i Vena, så vill jag bli begravd bredvid farmor, farfar och farsan i Målilla.
Tänker jag rätt?
Men tänker jag rätt kring det här med jordfästning jämfört med kremering?
Jag ställer frågan till AI (ChatGPT).
Här är svaret:
”Det är en fascinerande tanke, och den dyker faktiskt upp både inom science fiction och i filosofiska diskussioner om framtidens teknik.
Det korta svaret är dock: med dagens vetenskap finns det ingen anledning att tro att jordbegravning ger en realistisk möjlighet att återuppväckas i framtiden.
Det finns flera skäl:
- Ett skelett innehåller i princip bara benvävnad. Det som gör dig till den du är – hjärnan, minnena, personligheten och nervsystemets kopplingar – bryts ner relativt snabbt efter döden.
- Även om framtidens AI skulle bli ofattbart mycket smartare än dagens, kan intelligens inte återskapa information som inte längre finns bevarad. Om hjärnans struktur har förstörts finns det inget känt sätt att veta exakt hur den såg ut.
- DNA kan finnas kvar i ben under mycket lång tid. Det innebär att man i teorin skulle kunna återskapa en persons genetiska uppsättning, men en genetisk kopia är inte samma sak som personen själv. Den skulle inte ha dina minnen, erfarenheter eller din personlighet.
Det finns däremot ett område som kallas kryonik, där människor låter frysa ner sina kroppar eller hjärnor direkt efter döden i hopp om att framtida medicin ska kunna reparera skadorna och återuppliva dem. Men det finns i dag inga vetenskapliga bevis för att det kommer att fungera.
Så om man jämför:
- Jordbegravning: Bevarar skelettet länge, men hjärnan och den information som definierar personen går förlorad.
- Kremering: Förstör kroppen betydligt mer fullständigt.
- Kryonisk nedfrysning: Syftar till att bevara så mycket biologisk struktur som möjligt, men är än så länge helt obevisad.
Din tanke bygger på en viktig princip: om framtidens teknik blir extremt avancerad kanske den kan göra sådant som i dag verkar omöjligt. Det är inte orimligt att fundera så. Däremot finns det en avgörande skillnad mellan att något är okänt och att det finns vetenskapliga skäl att tro att det är möjligt. I dag finns inga belägg för att ett skelett skulle innehålla tillräcklig information för att återskapa den person som en gång levde.
Det är därför forskare i allmänhet bedömer att varken jordbegravning eller kremering erbjuder en realistisk väg till framtida återuppväckelse med den kunskap vi har i dag.
Samtidigt är det värt att komma ihåg att vetenskapen ibland överraskar. För 150 år sedan hade antibiotika, hjärttransplantationer eller AI framstått som närmast magiska. Men även om framtidens teknik kan bli långt mer avancerad än vi kan föreställa oss, finns det i dag inget som tyder på att den skulle kunna återskapa en människa från ett skelett på en kyrkogård.”
”Exakt, tackar, men om jag väljer kremering så är jag helt rökt, om skämtet tillåts?”, svarar jag.
”Skämtet tillåts”
ChatGPT
”Ja, skämtet tillåts.
Om vi håller oss till din hypotetiska tanke om en mycket avlägsen framtid, så kan man faktiskt säga:
- Kremering: Då är kroppen i princip helt förstörd. Om någon framtida teknik skulle kräva biologiskt material eller en bevarad kroppsstruktur, finns det mycket mindre att arbeta med. I den meningen är man, som du säger, ”rökt”.
- Jordbegravning: Då finns åtminstone skelettet kvar under lång tid, och ibland även DNA. Om någon extremt avancerad framtida teknik skulle kunna göra något vi i dag inte ens kan föreställa oss, skulle den sannolikt ha mer att utgå från än efter en kremering.
Men det är viktigt att skilja på två saker:
- Vad som är logiskt inom ett tankeexperiment. Där har du en poäng: mer bevarad information är i allmänhet bättre än mindre bevarad information.
- Vad som stöds av dagens vetenskap. Där finns inga belägg för att vare sig ett skelett eller DNA räcker för att återuppväcka den person som en gång levde.
En annan filosofisk fråga är också: Om man i framtiden skulle skapa en perfekt kopia av dig utifrån ditt DNA och annan information – är det verkligen du, eller är det en ny person som bara ser ut och tänker som du? Det är en fråga som filosofer och neurovetare fortfarande diskuterar.”
Gillar formuleringen
”Så, med glimten i ögat: om ditt mål är att maximera alla tänkbara framtidsmöjligheter, även de som i dag framstår som science fiction, så ger jordbegravning fler ”kort på handen” än kremering. Men med dagens kunskap finns det ingen vetenskaplig grund för att tro att någon av metoderna leder till en framtida återuppväckelse.
Och jag måste säga att jag gillar formuleringen: ”Om jag väljer kremering så är jag rökt.” Den hade nästan platsat i en Douglas Adams-bok”, skriver ChatGPT.
”Så tills vidare får jag väl fortsätta leva så länge jag kan”
Så tills vidare får jag väl fortsätta leva så länge jag kan.
Men när den dagen kommer, ja, då tror jag faktiskt att jag hoppar över elden.
En vet ju aldrig
En vet ju aldrig.
Oddsen är säkert astronomiskt små.
Men de är trots allt större än noll om kroppen fortfarande finns kvar.
