INSÄNDARE
Är vi på väg tillbaka till 1930-talet?
Jag har i dag för första gången röstat mot något, inte för något.
Aldrig tidigare har jag varit så rädd för att ett parti med ett brunt förflutet ska vara med och bilda regering.
Det är ett parti som, enligt min mening, sprider hat mot etniska och kulturella minoriteter.
För mig väcker den sortens retorik obehagliga associationer till 1930-talets Europa, då religiösa och etniska minoriteter pekades ut som samhällsproblem.
Vi har en migrationspolitik som innebär att människor som har bott här under nästan hela sina liv utvisas.
Det handlar i vissa fall om hederliga människor som arbetar eller studerar här.
Jag har full förståelse för att personer som begår grova brott ska kunna utvisas när lagen medger det.
Svårt att förstå
Men jag har svårt att förstå en politik som drabbar skötsamma människor samtidigt som gängkriminella i vissa fall blir kvar.
Vi har en regering som urholkar välfärden för varje dag som går.
Sjukvårdsanställda som jag känner här och i Västergötland säger samma sak: De går på knäna.
Allt färre människor ska ta hand om allt fler sjuka och skadade.
Detsamma gäller äldreomsorgen.
Arbetslösheten är fortsatt hög samtidigt som skyddet vid arbetslöshet blir allt sämre och Arbetsförmedlingen knappt tycks finnas kvar.
Detta sker samtidigt som sjukvården och äldreomsorgen går på knäna.
Jag upplever också att de partier som utgör regeringsunderlaget blundar för det som jag ser som ett folkmord i Gaza och för våldet mot palestinier på Västbanken.
”Jag tycker att tystnaden och passiviteten är djupt oroande”
Pensionär som aldrig har upplevt något lika obehagligt
Jag tycker att tystnaden och passiviteten är djupt oroande.
Jag sitter hemma och läser om Richard Jomshofs uttalanden om islam och muslimer. När han i en intervju får frågan vad han vill säga till fredliga muslimer i Sverige svarar han att de ”kan ju sluta vara muslimer för det första”.
Jag upplever en sådan retorik som både obehaglig och djupt oroande.
Jag lyssnade på radion häromdagen, där man gjorde någon sorts ”ideologisk” genomgång av partierna.
Kort sammanfattat var det mest bara bla, bla, bla.
Någon försökte mycket försiktigt ta upp SD:s ursprung men blev, som jag uppfattade det, snabbt avbruten av programledaren. Sedan blev det mest bla, bla, bla där också.
Däremot ägnades mycket utrymme åt Expressens granskningar av Vänsterpartiets kandidater och de anklagelser om antisemitism som riktats mot dem.
Antisemitism måste alltid tas på största allvar.
Samtidigt anser jag att rapporteringen och den efterföljande debatten alltför sällan tydligt skiljer mellan antisemitism, stöd för våld och legitim kritik mot Israels regering.
Jag är kritisk till att högern, enligt min uppfattning, har fått stort inflytande över hur antisemitism definieras och hur debatten utformas.
Bara gott att säga
Samtidigt upplever jag att det omfattande dödandet av palestinier och retoriken om muslimer och människor från Mellanöstern inte granskas med samma kraft.
Min far ligger på ett korttidsboende och tas om hand av människor som har flytt från krig och utplundring.
Han har bara gott att säga om dem. Det är underbara människor som gör ett fantastiskt arbete.
Vi har, som sagt, den mest högervridna regeringen sedan demokratin infördes i vårt land. Nu riskerar vi att få en regering som är ännu värre.
Pensionär som aldrig har upplevt något lika obehagligt
Läs mer om valet 2026 på vår valsajt
