INSÄNDARE
Började reflektera efter att jag hade läst att de styrande politikerna i Region Kalmar län säger nej till avgiftsfri kollektivtrafik för pensionärer.
I slutet av förra året skulle jag resa till en mindre plats på landsbygden i Östergötland.
Jag bor själv också på landsbygden.
Jag undersökte om det fanns något alternativ till att köra med egen bil.
Det gjorde det – med hjälp av en nationell reserobot som kan hantera kollektivt resande över länsgränser presenterades en lång lista med alternativ och resrutter, beroende på vilken resdag jag valde.
Åtta timmar från dörr till dörr
Jag kom snart fram till att den kortaste restiden var drygt sju timmar från busshållplats till busshållplats.
Restid till och från hållplatserna skulle dessutom tillkomma, vilket innebar att enkel resa i grova drag skulle ta omkring åtta timmar från dörr till dörr.
Hemresan skulle ta ungefär lika lång tid.
”Sammanlagt alltså cirka 16 timmars restid – förutsatt att inga förseningar med bussar och tåg uppstod”
Jörgen Carlsson, pensionär som bor på landsbygden
Sammanlagt alltså cirka 16 timmars restid – förutsatt att inga förseningar med bussar och tåg uppstod.
Jag kan tillägga att det även fanns resealternativ som tog nästan tolv timmar i anspråk.
Tidsmässigt skulle det knappast vara någon större skillnad mot att cykla den sträckan.
Jag valde därför att köra med egen bil.
Sträckan var cirka 130 kilometer från dörr till dörr och resan tog omkring två timmar enkel väg – ungefär fyra timmar tur och retur.
Varför väljer många att inte resa med kollektivtrafiken?
Det är denna verklighet, där bilen är det realistiska alternativet, som kollektivtrafikens bussar och tåg måste konkurrera med.
För övrigt anser jag att den allmänna kollektivtrafiken bör finansieras med biljettintäkter.
Som det är i dag får alla vara med och ”stödköpa” biljetter, genom att politiken i regionerna varje år täcker upp förlusterna med skattemedel på flera hundra miljoner kronor.
”Vore mer rättvis”
Skattemedel som bland annat kommer från oss som bor utanför kollektivtrafikens geografiska verksamhetsområde och som har minimala möjligheter att få vardag och helg att fungera med kollektivt resande.
Jag menar att en skattesänkning med motsvarande belopp – det som i dag används för att subventionera biljettpriser – vore mer rättvis.
De som köper biljett får betala ett högre pris.
De som inte köper biljett får i stället pengar till omkostnader för egna fordon.
De största vinnarna skulle bli de skattebetalare som klarar sina dagar genom att gå eller cykla.
Visst, man blir äldre och en dag kanske man inte längre är lämplig att köra bil.
Den dagen, om den kommer, är det dags för en promenadscooter.
Det borde vara en tillfredsställande frihet att kunna ta sig från dörr till dörr när man vill.
Jörgen Carlsson
Pensionär som bor på landsbygden
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
