HELGKRÖNIKAN
När pandemin rasade som värst så uppmanades folk att jobba hemma.
JOBBA HEMMA?
Det gjorde mig förbannad.
De tog för givet att ”jobba hemma” är ett alternativ för vanligt folk med alldeles vanliga jobb. Faktum är att det är enbart några få procent av den arbetande befolkningen som har sådana änglajobb där de kan sitta och ”jobba” vid en dator. I vilken värld lever politiker och myndighetspersoner?
Jag blev så jävla förbannad så jag satte mig ned vid datorn och skrev en ilsken insändare om detta fenomen i ren affekt.
Ta en paus och hämta andan
Det var dumt gjort, att skriva insändare i rent raseri alltså. Det bör man aldrig göra. Sådana insändare blir aldrig publicerade, och vet ni varför? Jo, för att något ska bli bra så bör man ha roligt under tiden. Man ska inte vara arg. Då blir det skit utav alltihopa. Det känner alla till som har erfarenhet utav att skruva ihop IKEA-möbler.
Man blir förvisso förbannad efter en stund, men man bör inte ta ut raseriet i förskott. Man ska istället närma sig projektet med respekt och en positiv inställning. Efter en stund så förnimmer man förvisso ett behov av att slänga ut hela skiten från balkongen, men då kan man göra ett litet upphåll och hämta andan. Varför inte ta en promenad? Sedan brukar det lösa sig till slut.
Den metoden fungerar inte när man skriver en insändare eftersom det kanske bara tar tio-femton minuter att skriva en text. Gör man ett uppehåll och går ut och tar en promenad så tappar man flytet och glömmer bort vad det var man retade upp sig på.
Harmlösa företeelser att reta upp sig på
Därför skriver jag sällan om allvarliga saker. Jag skriver istället om sådant som jag tycker att det är roligt att reta upp mig på. Om harmlösa företeelser som t ex husvagnssemestrar, traditionellt villaliv och skogspromenader.
Jag skriver i ”glatt raseri” kan man säga.
Skidsemestrar, melodifestivalen och orientering är också roligt att reta upp sig på.
Jag undviker däremot att skriva om sådant som gör mig upprörd på riktigt.
Orientering förresten, det måste väl ändå vara den yttersta dumheten som mänskligheten kan ägna sig åt? Orientering går ut på att ge sig ut i skogen och springa omkring och leta upp kontroller som sedan ska klippas som ett bevis på att man varit där.
Vid ett träd.
Mitt ute i skogen.
Jaha. Varför då?
En bedrift i nivå med att klippa ut rabattkuponger för cornflakes och tvättmedel innan man går till affären för att handla. Ger antagligen samma svindlande perspektiv på tillvaron.
”Jag skriver i ”glatt raseri” kan man säga.”
Peter Ferm, krönikör på ON
Läs fler krönikor av Peter Ferm
