HELGKRÖNIKAN
Polariseringen i samhället ökar och till följd av detta ökar tyvärr även motsättningarna.
Hat och hot har blivit vardag.
Kaka söker maka säger dom. Det gäller inte mig i alla fall. Jag tycker bara det är tråkigt att umgås med likasinnade. Jag hyser till exempel en djup och innerlig avsky mot alla former av idrott.
Jag har däremot inga problem att umgås med sportfånar – snarare tvärtom!
Jag har haft flera goda vänner som haft ett stort idrottsintresse. Om det inte hade varit för dem så hade jag nog aldrig börjat motionera. Däremot fick de mig aldrig att titta på när andra motionerade/utövade någon sport. Där gick gränsen.
Obehaglig livsstil
Min bästa kompis från förr omfamnade tidigt en livsstil som jag finner obehaglig, för att inte säga direkt motbjudande. Han är villaägare, har banklån och lever traditionellt familjeliv. Jag skulle hellre sitta häktad med fullständiga restriktioner.
Dessutom har han skägg!
Han är med andra ord min totala motsats. Vi borde egentligen vara som två soldater vid gränsen mellan Israel och Palestina, ändå har vi hållit kontakten i över fyrtio år! Om han hade haft samma livsinställning som mig så hade jag inte orkat med honom.
Personligen så föredrar jag olikheter. Jag tror att man lär sig mer och utvecklas som person genom att umgås med människor som man inte delar värderingar med.
När jag var barn så avskydde jag skolan och såg lärarna som mina naturliga fiender. Idag är jag gift med en lärarinna på andra sidan jordklotet. Så kan det gå.
Naiva värderingar
När jag var tjugo år flyttade jag till en ny stad för första gången och fick nya kompisar. Jag fick kontakt med någon slags anarkistisk vänsterpunkgrupp. Jag delade sällan deras smått naiva värderingar men jag fick ett sammanhang i livet, träffade min första flickvän och upptäckte ett nytt intresse.
De gav ut en larvig stenciltidning. Under sommarkvällarna satt jag i deras lokal och skrev fåniga noveller och debattartiklar på en gammal Facit långt in på nätterna samtidigt som min första flickvän väntade på mig. Det är ett fint minne som jag har vikt ihop och sparat i hippocampus.
Om jag hade varit en kaka som hade sökt maka så hade jag gått miste om detta.
Därför förstår jag mig inte på hur det har blivit idag. Hur kan man hata någon bara för att denna person har en viss ideologisk övertygelse?
Oavsett om man är sosse, vänsterpartist, SD:are eller moderat så vill ju alla ungefär samma sak trots allt – leva i fred och trygghet och ha mat på bordet och någon som håller oss i handen och som säger att allt kommer snart att bli bra igen när vi har ont i magen.
Läs fler krönikor av Peter Ferm
