HELGKRÖNIKAN
Klockan två inatt slog jag upp ögonen och kunde inte somna om.
Vid den här årstiden sover jag alltid med öppen balkongdörr. Jag gillar att höra ljuden från gatan.
Den här natten var det ovanligt tyst, så tyst så att jag kunde höra ett samtal från gatan. Jag klev upp och tittade ut. Det satt två unga flickor på trottoaren. De satt och pratade om sådant som tonåringar gör och skickade en cigarett mellan sig.
Pratade om framtiden och drömmar
Jag mindes när jag var arton år och satt uppe hela sommarnätterna och hade förtroliga samtal med en kompis. Ofta rörde sig samtalen om flickor som var ett fullkomligt mysterium för oss. Ett outforskat universum. De var en främmande livsform som bodde på en planet där invånarna tittade upp mot en stjärnhimmel med fyra månar och främmande stjärntecken.
Vi pratade ibland om framtiden. Mina drömmar var av den storslagna sorten. De sträckte sig bortom plastfabriker, pappersbruk och bilfabriker. Tyvärr hade jag inte det som krävdes för att bli något stort och få leva ett fritt och äventyrligt liv, men mina drömmar var åtminstone fyllda av ära, rikedom och berömmelse.
Glömmer bort hur det var
Vänner skingras med tiden. Vi växer upp, flyttar och försöker bygga upp våra liv. Vi glömmer bort hur det var att ha hela livet framför sig och sitta och dela sina innersta tankar med en kompis vid en trottoarkant en sen sommarnatt.
Men så vaknar man en natt och kan inte somna om. Man hör röster från gatan och kan förnimma en känsla som man trodde hade gått förlorad för alltid. Det är en känsla av skräckblandad nyfikenhet som pendlar mellan hopp och nederlag. Längre bort än så är inte ungdomen och de förlorade drömmarna.
Jag kommer aldrig mer att sitta vid en trottoarkant en sen sommarnatt och ha ett förtroligt samtal om flickor och framtiden med någon kompis, men det skulle vara trevligt att ha någon att snacka skit med en sommarnatt. Någon att prata med om drömmar som aldrig infriades men om flickor som man faktiskt träffade till slut och om hur livet blev.
Nu har framtiden istället blivit till minnen.
Men kvinnorna, de är fortfarande lite av ett mysterium.
