INSÄNDARE
Jag är provanställd på Scania.
En sådan provanställning som pågår under en sexmånadersperiod och där man regelbundet utvärderas.
Redan under denna tid har jag upplevt sådant som jag uppfattar som orättvist och diskriminerande, och det är anledningen till att jag nu väljer att skriva.
Innan jag började på Scania hörde jag, precis som många andra, att det är ett mycket bra företag som tar hand om sina anställda.
”Rädsla”
Man talar ofta om bonusar, förmåner och villkor som sägs vara bättre än på många andra arbetsplatser.
I dag upplever jag att dessa förmåner också kan bidra till en tystnadskultur.
När företaget delar ut stora bonusar blir det svårare att våga uttrycka kritik, eftersom man lätt kan känna tacksamhet – eller rädsla för att framstå som illojal.
Jag kan bara tala utifrån min egen upplevelse, men under min tid som provanställd har jag sett vad jag uppfattar som tydlig favorisering.
”Jag har länge undrat om jag bara varit överkänslig eller misstolkat situationer, men när även kollegor har uttryckt liknande upplevelser, och när jag läst de insändare som publicerats den senaste tiden, har jag börjat fundera på om det faktiskt finns ett strukturellt problem”
Provanställd på Scania
Det gäller både i vardagliga situationer och i bemötandet från arbetsledning.
Det kan handla om till synes små saker: vilka som får ett hej vid skiftstart, vilken ton som används i samtal, eller vem som får stöd och förståelse när något inte fungerar.
Jag har länge undrat om jag bara varit överkänslig eller misstolkat situationer, men när även kollegor har uttryckt liknande upplevelser, och när jag har läst de insändare som publicerats den senaste tiden, har jag börjat fundera på om det faktiskt finns ett strukturellt problem.
Jag vill vara tydlig med att jag inte ifrågasätter Scania som företag i grunden.
Jag tror att Scania har goda värderingar och många engagerade chefer och medarbetare.
”Växande oro”
Samtidigt upplever jag att fokus i allt högre grad ligger på produktion och resultat, vilket ibland gör att vi som arbetar på golvet känner oss mer som utbytbara resurser än som människor.
För egen del känner jag en växande oro för framtiden.
Jag skriver detta anonymt, eftersom jag är provanställd och är rädd för konsekvenser.
Men jag skriver också i hopp om att mina ord kan bidra till eftertanke och dialog – innan fler väljer att lämna i tysthet.
Jag stannar inte kvar på den här arbetsplatsen länge till om detta fortgår.
Provanställd på Scania
