SÖNDAGSKRÖNIKAN

Enarmade banditer känner de flesta till.

Hur många har hört talas om enarmade städerskor?

Inte många.

Jag är tillfälligt och delvis enarmad.

Det började helt oskyldigt med en vridning och sträckning av vänster arm.

En rörelse Björn Borg behärskade till fullo.

Men där det i hans fall ledde till att tennisbollen flög i en elegant båge över nätet ledde det i mitt fall till en smärta jag hittills aldrig upplevt.

”Jag som bara skulle trycka upp hissen”

Caroline Andersson, städerska och krönikör i ON

Jag som bara skulle trycka upp hissen.

När man har ett tungt och tidskrävande arbete tar man inte trappor när det finns hiss.

Och den här onsdagen var inget undantag.

Det som sedan följde var irriterande, men inte mer.

Till att börja med.

Smärtan tilltog

Dagarna gick och smärtan tilltog.

Till slut var den så intensiv att jag delade in dagen i pass.

En städning i taget och utvärdering av smärtan efter vart och ett.

På torsdagsmorgonen vacklade jag ur sängen med ett stön.

Vid frukostmackan tvekade jag fortfarande.

När jag med höger hand försökte fläta håret förtvivlade jag.

Att jobba eller inte jobba – det var frågan.

Den i vanliga fall så uppiggande promenaden med hunden fällde avgörandet.

När minsta ryck i kopplet fick den brännande smärtan i armen att flamma upp med full kraft fick jag kasta in handduken.

”Den trevliga sköterskan som tog emot mitt samtal på hälsocentralen gav mig en tid redan dagen därpå”

Den trevliga sköterskan som tog emot mitt samtal på hälsocentralen gav mig en tid redan dagen därpå.

Där möttes jag av en ung och entusiastisk läkare som efter en omfattande undersökning gav mig min dom.

Eller diagnos.

Enarmad bandit

Inklämd axel.

Vanligt förekommande hos bollspelare och byggarbetare.

Nu är jag varken det ena eller det andra, men det finns en sak eller snarare två jag delar med Björn Borg och Byggare Bob.

Upprepade rörelser och tung belastning.

Så efter timmar av putsande och dammande har jag förvandlats till en enarmad bandit.

Eller om man ska vara korrekt, en enarmad städerska.

Kanske inte unik, men jävligt sällsynt.