INSÄNDARE
Identitetspolitiken skymmer det som är viktigt på riktigt.
Jag är 57 år och har allt svårare för ett politiskt samtal där människor främst betraktas som representanter för olika grupper.
Innan jag går vidare bör begreppet identitetspolitik förklaras.
Identitetspolitik är ett samlingsbegrepp för politik som utgår från människors grupptillhörighet och gemensamma erfarenheter. Det kan handla om kön, etnicitet, hudfärg, sexuell läggning, könsidentitet, religion eller funktionsnedsättning.
Syftet är ofta att synliggöra diskriminering, orättvisor och erfarenheter som annars riskerar att förbises. Det är i grunden inte fel. Människor som behandlas sämre på grund av sin bakgrund, sitt kön eller sin sexuella läggning har självklart rätt att bli hörda och få sina rättigheter försvarade.
Klass är viktigare
Problemet uppstår när identiteten blir utgångspunkten för nästan varje samhällsanalys. När människor förväntas tycka, tänka och känna på ett visst sätt utifrån den grupp som de anses tillhöra. Och när politiken börjar handla mer om ord, symboler och representation än om ekonomisk makt och människors faktiska levnadsvillkor.
I min värld är klass fortfarande viktigare.
Klass handlar inte bara om hur mycket pengar någon har på banken. Det handlar om möjligheten att få ett arbete, kunna försörja sig, ha råd med en bra bostad, gå till tandläkaren, ge barnen en meningsfull fritid och känna trygghet när man blir sjuk eller gammal.
”Den som har låg lön, osäker anställning och höga boendekostnader märker klasskillnaderna varje dag”
Rolf, 57 år
Den som har låg lön, osäker anställning och höga boendekostnader märker klasskillnaderna varje dag.
En ensamstående förälder med små marginaler och en industriarbetare med en osäker anställning kan ha betydligt fler gemensamma intressen än vad olika identitetspolitiska etiketter antyder.
Betalar inte hyran
Identiteten betalar varken hyran eller tandläkarräkningen.
En politik som utgår från klass och gemensamma intressen kan förena människor i stället för att dela upp dem.
En fungerande skola, en sjukvård som finns där när den behövs, rimliga pensioner, trygga anställningar och bostäder som människor har råd med är viktiga oavsett vilken bakgrund, hudfärg eller sexuell läggning man har.
Generella välfärdsreformer hjälper breda grupper, men de betyder ofta allra mest för dem som har minst.
Det betyder inte att rasism, sexism, homofobi eller annan diskriminering ska ignoreras.
Sådana problem är verkliga och måste motarbetas.
”Det är skillnad mellan att bekämpa konkret diskriminering och att ständigt dela upp befolkningen efter olika identiteter”
Men det är skillnad mellan att bekämpa konkret diskriminering och att ständigt dela upp befolkningen efter olika identiteter.
När människors hudfärg, kön eller sexuella läggning blir viktigare än deras handlingar, livsvillkor och ekonomiska situation riskerar vi att återskapa just den sortering som vi säger oss vilja bekämpa.
Det finns också en annan fara. Symboliska förändringar är ofta betydligt enklare och billigare att genomföra än verkliga ekonomiska reformer.
Det är lättare att byta ord i ett policydokument, starta en informationskampanj eller visa upp rätt blandning av människor på en bild än att förbättra arbetsvillkoren, höja de lägsta lönerna, bygga bostäder eller ge skolan och vården tillräckliga resurser.
Osäkra villkor
En arbetsgivare kan tala varmt om mångfald samtidigt som de anställda arbetar under osäkra villkor. Ett samhälle kan ha en perfekt blandning av människor på de högsta positionerna och samtidigt präglas av enorma ekonomiska klyftor längre ned.
Representation är inte samma sak som jämlikhet.
Medan vi diskuterar vem som får säga vad och vilken grupp som ska representeras var, riskerar de verkliga maktfrågorna att hamna i skymundan.
”Vem äger? Vem har råd? Vem har en trygg anställning? Vem kan gå till tandläkaren?
Vem äger? Vem har råd? Vem har en trygg anställning? Vem kan gå till tandläkaren? Vem får den vård som behövs? Vem har ekonomisk frihet att lämna en dålig arbetsplats eller en destruktiv relation?
Det är sådana frågor som avgör hur fria människor faktiskt är.
Jag vill inte att samhället ska blunda för diskriminering.
Jag vill att varje människa ska behandlas med respekt och ha samma rättigheter.
Men jag vill också att politiken ska se människan som mer än en representant för en grupp.
Får inte ersätta klasspolitiken
Jag förnekar inte att identiteten kan vara betydelsefull. Jag motsätter mig att identitetspolitiken tillåts ersätta klasspolitiken.
”Människors gemensamma intressen är en starkare grund för solidaritet än en politik som ständigt delar upp oss i olika kategorier”
Människors gemensamma intressen är en starkare grund för solidaritet än en politik som ständigt delar upp oss i olika kategorier.
Får inte skymma sikten
Det viktiga är inte vilken grupp som får störst symboliskt erkännande. Det viktiga är om vanliga människor får större makt över sina egna liv och bättre möjligheter att forma sin framtid.
Det är de växande klasskillnaderna och ojämlikheten som politiken borde ägna sin kraft åt.
Identitetspolitiken får inte skymma sikten för det som är viktigt på riktigt.
Rolf, 57 år
Läs mer om valet 2026 på vår valsajt
