KRÖNIKA
Plötsligt gick det upp en talgdank…
Efter en uppväxt med familjeföretagande omkring mig övergick jag direkt efter studierna till egen verksamhet tillsammans med tre kollegor.
På den tiden drevs människor av överlevnad, uppfinningsrikedom eller en önskan att göra något bättre än vad som tidigare gjorts.
Det kunde vara en maskin som blev effektivare, en möbel som blev billigare och snyggare eller, som i mitt fall, datorer som öppnade oanade möjligheter i mitten av 80-talet.
Så är det inte längre
Det gemensamma med dåtidens företagande var att man fick tjäna pengarna först och växa vartefter.
Alla har vi hört historier om farfar i vedboden eller om företaget som blev större och slutade med en försäljning där ägarna tvingades flytta utomlands av skatteskäl (70-tal).
Så där är det inte längre.
”I vår tid är det få, om ens någon, som har tid att vänta på att deras lilla företag ska växa”
Wolter Stackelberg, krönikör
I vår tid är det få, om ens någon, som har tid att vänta på att deras lilla företag ska växa.
Det som lindas in i ord som ”startup”, toppat med ”finansieringsrunda” eller ”hållbart”, ska bli stort och ge personlig rikedom.
Den reklamdesignade och leasade elbilen står utanför firman innan papperen till Bolagsverket skickats in.
På min tid fick man fråga tjocka släkten om lån till aktiekapitalet.
Finns pengar att hämta!
Sedan var det bara att jobba!
I alla tider har de uppfinningsrika flockats runt honungsburken.
Det vi nu ser rör sig inte sällan om ”hållbarhet”, ”ekologiskt” eller ”e-något”.
När det ska vara riktigt stort tar man till den ”gröna omställningen” och vikten av att jorden inte ska gå under.
Där finns det pengar att hämta!
”Tåget med den ”gröna omställningen” betraktar jag som missat för egen del”
Tåget med den ”gröna omställningen” betraktar jag som missat för egen del.
Jag, som bara levt kvar i den gamla inställningen att ny teknik ska vara bättre än den som ersätts för att lyckas, fattade helt enkelt inte.
Många gröna omställningsprojekt har inte handlat om att göra något bra – utan om att bli rik så fort som möjligt.
Det går inte att bli rik på megaprojekt där tekniken svajar om man måste leva på lånade pengar, vänta på sin tur och, kanske, kunna ta ut något ur firman.
Här nedan får du en liten teaser i konsten att lyckas med gröna idéer.
Inspiration har jag hämtat ur ”Handbok för gröna visionärer”.
Jag kommer att följa upp med fördjupningar i nästa och näst-nästa krönika.
Så här gör du
Personliga egenskaper:
Var inte blyg, säg inte för mycket, var visionär utan att lova.
Du ska skrämma så att finansiärer och politiker blir ”lagom” rädda.
Då kan de framställa sig som ”räddare” eller rent av visionärer.
Du måste kunna din PowerPoint.
Problemet:
Måla upp det som stort och globalt.
Lösningen:
Presenteras luddigt men med hopp. Använd gärna engelska ord.
Marknaden:
Den är gigantisk efter det att du multiplicerat med lite av varje.
Din teknik:
Gör den obegriplig men avancerad. Använd fler engelska ord.
Kommunikationen:
Använd behagliga färger, gärna grönt, och symboler folk känner igen (lövet, återvinningstriangeln, cirkel, jordglob med mera). Håll det kort.
Nästa steg:
Nu är det dags att håva in pengarna. Basen för det stavas ”avtal” och ska tolkas av finansiärer, politiker, medier och andra anhängare som att det handlar om ”bindande” avtal trots att det inte är värt mer än papperet det är skrivet på.
Kapitalrundan:
Nu är du mogen för din första ”finansieringsrunda”. Med ovanstående i bagaget går du till nationella offentliga instanser – som Klimatklivet, pensionsfonder och olika EU-program. Du ber om pengar och/eller kreditgarantier. När staten med flera ställt ut kreditgarantier kan även banker tänka sig att låna ut någon miljard. Har du tur kan det rulla på när den ene vill övertrumfa den andre. Värdet på bolaget stiger efter varje lånad miljard du får in.
En smula ironiskt
Din första miljard, eller ”Early Cash Out™”, närmar sig. Det är den strategiska termen för att göra dig ekonomiskt oberoende långt innan du producerat eller presterat någonting utöver flådiga PowerPoints, pressträffar, cocktailpartyn och mediaaktiviteter. Storleken är beroende av hur du lyckats blåsa upp visionen och om du har konstruerat en bolagsstruktur så komplex att ingen finansiär fattar att det egentligen är dina aktier de köper. Det här var början på en fiktiv och kanske lite ironisk resa i en tänkt ”Grön bubbla”. Nästa gång fortsätter vi.
Du är självklart nöjd. Hur hanterar man finansiärer, banker och politiker när vägen inte visar sig vara så spikrak som du framställt den?
