INSÄNDARE
Nu kan vi inte vara tysta längre!
Scania är ett fantastiskt företag med många förmåner och möjligheter.
Företaget är byggt på en grund med bra värderingar som nolltolerans när det gäller olyckor, trakasserier samt kränkande särbehandling och företaget har fokus på respekt för individen.
Detta lyfts ofta fram – i information, säkerhetsutbildningar, interna moduler och återkommande medarbetarundersökningar.
Medarbetarenkäten ska vara frivillig och anonym, men upplevs av många som något som det läggs stark press på att genomföra.
I vissa delar av organisationen beskrivs den snarare som ett krav än ett frivilligt verktyg.
När resultaten sedan visar att många medarbetare inte mår bra på sina arbetsplatser uppstår frågor som vi upplever inte alltid får tillräckligt genomslag.
Flera medarbetare upplever att de blir illa behandlade av sin närmaste chef.
Vågar inte uttrycka kritik
Många vågar inte uttrycka kritik eller svara öppet i enkäter, av rädsla för att det ska påverka deras arbetssituation negativt.
Det skapar oro, stress och i vissa fall ångest inför att gå till jobbet.
Det ses också som bekymmersamt att förtroendet för facket upplevs som svagt bland vissa medarbetare.
Det finns en känsla av att man ibland står ensam när problem uppstår och samtal behöver föras.
I samband med omorganisationer och personalförflyttningar – som i sig kan vara förståeliga – upplever vissa medarbetare att processen sker utan tillräcklig dialog eller förklaring.
Både nyare anställda och personer med lång erfarenhet och upparbetad kompetens har enligt vår upplevelse flyttats, utan att fullt ut förstå varför.
”Hur länge ska detta få fortsätta?”
Scaniaarbetare
Detta upplevs inte som respekt för individen.
Vi ställer oss därför frågorna:
Hur länge ska detta få fortsätta?
Var går gränsen för ett oacceptabelt ledarskap?
När kommer ledningen att granska även de arbetsplatser där personalen tydligt inte mår bra?
Det finns alltid flera perspektiv i en konflikt, och vi menar att båda sidor måste belysas för att nå en hållbar lösning.
Många av oss är stolta över vårt arbete på Scania.
Samtidigt mår många kollegor idag mycket dåligt.
Det har gått så långt att vissa väljer att lämna företaget – inte på grund av arbetet i sig, utan på grund av sin närmaste chef.
Vi menar att Scania behöver ta sitt ansvar även när det gäller chefer som inte fungerar som goda förebilder eller som skapar otrygghet i arbetsgrupper.
”Glöm inte det!”
Utan medarbetarna på golvet skulle inte Scania finnas, glöm inte det!
Medarbetarna sliter dag ut och dag in för att leverera lastbilar som ska lämna fabriken med bästa kvalitet.
Vi skriver anonymt, vilket kan uppfattas som fegt.
Men rädslan för konsekvenser är verklig.
Det förändrar inte det faktum att detta är våra samlade upplevelser – och att vi inte längre vill se våra kollegor må dåligt i tysthet.
Vi tror fortfarande på Scania.
Och vi tror på att det går att lyfta organisationen – både i medgång och motgång – om man lyssnar på dem som faktiskt bär verksamheten varje dag.
Scaniaarbetare
