DEBATTARTIKEL
Replik på insändare om hijab och frihet.
Att kalla hijab frihet – samtidigt som kvinnor dör för att slippa den…
I en insändare vill skribenten beskriva hijaben som en frihetssymbol.
Det är en anmärkningsvärt märklig tidpunkt att skriva romantiserande om hijab som en symbol för frihet.
Samtidigt som denna insändare publiceras i Sverige kämpar kvinnor i Iran och Mellanöstern för rätten att ta av sig samma plagg – med fängelse, misshandel och död som konsekvens.
De offrar sina liv för något så grundläggande som att få visa sitt hår och slippa religiöst påtvingade klädregler.
Det borde mana till eftertanke.
Hijab är inte ett neutralt plagg.
Den är en del av ett normsystem där flickors och kvinnors kroppar kontrolleras och där ansvaret för männens beteende läggs på kvinnan.
”Ett tvång – inte ett val”
Det är därför kvinnor världen över protesterar mot den.
Det är därför hijaben i stora delar av världen är ett tvång – inte ett val.
Att enskilda vuxna kvinnor i Sverige upplever sitt bärande som frivilligt förändrar inte detta faktum.
Ett val är inte fritt om det är kopplat till heder, sociala sanktioner, familjens rykte eller religiösa krav.
Då handlar det inte om individuell frihet, utan om kollektiva normer som begränsar flickors handlingsutrymme.
Sverigedemokraterna menar att Sverige inte får vara naivt.
Vi kan inte normalisera symboler som i grunden är förknippade med kvinnoförtryck, samtidigt som vi säger oss stå upp för jämställdhet.
Särskilt allvarligt blir det när dessa normer tillåts ta plats i det offentliga rummet.
Offentliga platser, myndighetsmöten och skolan ska präglas av neutralitet, öppenhet och likabehandling.
I Sverige förväntas människor mötas ansikte mot ansikte.
”Handlar om tillit”
Vi accepterar inte maskering i kontakt med myndigheter.
Det handlar inte om kläder – det handlar om tillit, säkerhet och ett gemensamt samhällskontrakt.
Skolan ska dessutom vara en frizon för barn.
”Förtryckande symboler hör helt enkelt inte hemma i Sverige”
Sara Gille (SD) och Ted Nyberg (SD)
En plats där flickor i n t e möts av signaler om att deras kroppar måste döljas, kontrolleras eller anpassas efter religiösa normer.
När förtryckande symboler normaliseras i skolmiljöer riskerar det att förstärka just de strukturer som skolan är satt att motverka.
Samtidigt som kvinnor i Iran sliter av sig slöjan i protest mot ett system som berövar dem deras frihet, väljer vi i Sverige att relativisera samma symbol och kalla den frigörande.
Det är inte solidaritet – det är ett svek mot de kvinnor som betalar priset för vår godtrogenhet.
Sverigedemokraterna menar att Sverige måste våga stå upp för vilken typ av samhälle vi vill vara.
Ett öppet, jämställt och sekulärt land där flickor inte växer upp med krav på att bära ansvaret för förtryckande heder och moral.
Förtryckande symboler hör helt enkelt inte hemma i Sverige.
Sara Gille (SD)
Riksdagsledamot
Talesperson för hedersfrågor
Ted Nyberg (SD)
Riksdagskandidat och Sverigedemokraternas ordförande i Oskarshamns kommun
