INSÄNDARE
I en tidigare insändare försökte någon förklara sjuksköterskors uppsägningar med individuella brister, föräldraledighet eller vidareutbildning.
Den bilden är både missvisande och förenklad.
När flera lämnar en avdelning på kort tid handlar det om arbetsmiljön och ledarskapet – inte om sjuksköterskornas karaktär.
Som sjuksköterska har jag upplevt hur en tystnadskultur växer fram på en klinik, där kritik bestraffas istället för att tas tillvara på.
Vissa medarbetare favoriseras – de får önskad semester, ledighet på högtider och slipper att bli inbeordrade – medan andra får höra att deras fritid inte är viktig, att deras engagemang ifrågasätts och att sjuksköterskeyrket ska ses som ett ”kall”.
”Arbetar gratis”
Raster hanteras på ett sätt som gör att vi i praktiken arbetar gratis.
Vi förväntas ta obetald rast mitt i stressiga pass, ibland bara en timme efter att vi börjat, samtidigt som vi ansvarar för akutlarm och patienter.
Detta för att gömma det verkliga problemet.
”Anmälningar om kränkande särbehandling har lagts åt sidan och aldrig utretts på allvar”
En sjuksköterska
Att kalla det rast är en konstruktion – i verkligheten är det fortsatt arbete utan ersättning.
Löneutveckling grundas inte på kompetens eller prestation, utan på personliga aversioner.
Kritik mot ledarskapet leder till sämre villkor, nekad kompetensutveckling eller offentliga tillrättavisningar.
En del av oss har fått spam med sms och telefonsamtal på ledig tid, och det har förekommit hot om sämre lön om vi inte tog påtvingade extrapass.
Anmälningar om kränkande särbehandling har lagts åt sidan och aldrig utretts på allvar.
Vantrivseln och behandlingen har till slut lett till sjukskrivningar och uppsägningar.
Att dessutom peka ut enskilda sjuksköterskor som festat eller varit sjuka ofta är inte bara ovärdigt – det är också ett sätt att skylla ifrån sig.
”Maktfullkomlig ledning”
Det verkliga problemet är en maktfullkomlig ledning som odlar misstänksamhet och drama istället för att skapa trygghet och samarbete.
Ett hårt ledarskap kan aldrig rättfärdiga kränkande beteenden.
Frågan är inte varför sjuksköterskorna slutade – utan varför ledningen inte tog signalerna på allvar.
När personalens varningar tystas är det inte bara arbetsmiljön som hotas, utan även patientsäkerheten.
Du som skrev insändaren påstår dig vara både facklig och kristen.
Om du är facklig har du svikit det förtroende du fått när du försvarar arbetsgivaren i stället för dina kollegor.
Är du kristen har du blundat för den värdegrund som den arbetsgivaren angett i sin 2000-åriga arbetsbeskrivning.
En sjuksköterska som insett att det är mycket grönare på andra sidan
