Söndagskrönikan: ”Jag klev på bussen med bar överkropp”

Söndagskrönikan: ”Jag klev på bussen med bar överkropp”

2020-11-22 0 av Caroline Andersson


SÖNDAGSKRÖNIKAN

Så har det hänt igen.

Jag klev på bussen med bar överkropp.

Pinsamt!

Dagen därpå gav jag mig ut i trafiken i en bil med dåliga bromsar.

Katastrof!

”Tack och lov vaknade jag iklädd pyjamas i min egen säng efter var och en av dessa händelser”

CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR

Tack och lov vaknade jag iklädd pyjamas i min egen säng efter var och en av dessa händelser.

Även om nattliga drömmar kan verka nog så verkliga har de oftast väldigt lite med vakenvärlden att göra.

Men kanske man ska ta dem på lite mer allvar ändå.

För drömmar, eller mardrömmar av det slag jag beskrev, brukar drabba mig när det dagliga tempot är för högt.

”Superkvinna”

När jag försöker prestera över min kapacitet och vara en superkvinna.

Och, ja, just nu är det mycket som kräver ork och energi.

Coronakrisen, julhetsen och den vanliga vardagen i kombination tar på krafterna.

Kanske det bara handlar om en eftersläpning av veckorna som gått med oro över mina föräldrars sviktande hälsa.

Kanske det är den ökade smittspridningen som får även mig att darra i knäna.

För jag tillhör som bekant en grupp som inte kan arbeta på distans.

”Jag kan inte fjärrstyra dammvippa och dammsugare från mitt hemmakontor”

CAROLINE ANDERSSON

Jag kan inte fjärrstyra dammvippa och dammsugare från mitt hemmakontor.

Jag är tvungen att vara på plats för att utföra mitt arbete.

Precis som undersköterskor, busschaufförer, taxiförare, kassörskor och industriarbetare, för att nämna några yrkeskategorier som inte kan stanna hemma och vara solidariska.

Så hur vore det om staten vore solidarisk med oss och gjorde allt för att smittsäkra vårt arbete?

Chefredaktören skrev igår om hur staten borde förse oss alla med munskydd.

För oavsett vad Folkhälsomyndigheten anser om saken kan det knappast förnekas att en nysning i en näsduk är bättre än en snordusch rakt ut i luften.

Och ett munskydd kanske kan ha en psykologisk effekt.

En dödskalle på en flaska gift gör det inte omöjligt att skruva av korken och halsa i sig innehållet, men det har en avskräckande effekt.

Kanhända kan ett munskydd fungera på ett liknande sätt.

En signal att hålla avstånd och visa hänsyn.

”Osynlig fiende”

En synlig påminnelse om en osynlig fiende.

I en intervju på radion gav en man med invandrarbakgrund sin syn på varför vi i Sverige möts av så vaga besked från myndigheterna i frågan om smittskydd och åtgärder för att minska smittans framfart.

Han beskrev ett Sverige så homogent att alla visste vad som förväntades av dem utan att myndigheterna behöver ta till lagar och straff för att vi ska följa råd och rekommendationer.

Men det var Sverige av igår, inte Sverige av idag som beskrevs.

Han fortsatte med att beskriva ett land där var och en numer lyssnar mer till sin egen inre röst än regeringens uttalanden.

Och det sammanfattar väldigt väl hur jag själv ser på saken.

Jag har sedan barnsben satt hälarna i marken och skjutit fram underläppen när någon försökt styra mig i en riktning jag inte själv valt.

”En ensamseglare som vet bäst själv, även när jag fattar huvudlösa beslut”

CAROLINE ANDERSSON

En ensamseglare som vet bäst själv, även när jag fattar huvudlösa beslut.

Eller som Rasken sa till Ida vid ett tillfälle:

”Jag går väl för fan åt vilket jävla håll jag vill!”

Men nu är tiden kommen att sluta se enbart till sitt eget och vara solidarisk med samhället i stort och sjukvården i synnerhet.

Allting har en början och allting har ett slut, så även coronakrisen.

Ta ditt ansvar och håll ut.

Håll distansen, håll händerna rena och håll kontakten med nära och kära.

TEXT

CAROLINE ANDERSSON

caroline@oskarshamns-nytt.se