SÖNDAGSKRÖNIKAN
Här skulle jag ha skrivit en krönika om kvinnor, med tanke på att det är internationella kvinnodagen i dag. Men efter många och långa veckors väntan har det blivit Nalles tur att ta plats vid vårt, numera, tassanpassade tangentbord.
Att tiden går fort när man har roligt är välbekant för de flesta. Och när man har hund stämmer det dubbelt upp. I veckan som gick fyllde vår älskade hund, Nalle 8 år.
Jag tänkte backa bandet och börja med mitt första möte med vår lille kille, som numera är stor.
Då var han bara en liten ulltuss med fyra stora tassar och en spinkig liten svans. Vi hade i sällskap med Peters morbror, mamma och kusin Karin bilat ner till Halltorp för att hämta hem två valpar, Nalle som skulle bli vår och Tino som skulle bli Karins hund.
Charmig kille
Nalle visade sig vara en charmig kille med stort självförtroende redan då. Kavat och busig passade han på att smita ifrån kullsyskonen under tiden vi satt och fikade med Lisbeth och Ove, ägare till Nalles mamma Isa. Det dröjde dock inte länge innan vi hörde ett tjut från tulpanrabatten då Isa tog den olydige Nalle i örat för att avbryta sonens tulpanätande.
Efter trevligt småprat och förhållningsorder angående foder för små valpmagar var det dags för hemfärd. Nu slumpade det sig så att Nalle hade en bror som var till förvillelse lik honom, därför bar vår valp ett band runt halsen för identifikation. Basse, som brorsan senare döptes till, saknade tygband och nu höll vi på att ta honom med oss hem.
Snabbt byte av valp och så bar det av mot Oskarshamn. Nalle visade inga tecken på oro under bilfärden, snarare en stor nyfikenhet på oss. Peter hade han stiftat bekantskap med på valpvisningen, men såväl svärmor som jag var nya bekantskaper. Det tog dock inte lång tid innan Nalle nosat och nafsat sig fram till att vi var helt okej och godkända som nya flockmedlemmar, jag menar familjemedlemmar.
Somnade under en stol
Efter lite burkmat för att stilla hungern somnade han gott i mitt knä och resten av resan flöt på utan problem. Hemma i lägenheten gick Nalle raka vägen ut i köket och somnade bums, liggande under en pinnstol.
Både Peter och jag var beredda på en natt av gnäll och oro, men Nalle som redan nu visade upp en sällan skådad självständighet somnade i vardagsrummet, sov där hela natten utan att gny och satt sedan yrvaken i soffan när husse kom upp följande morgon.
Tiden som följde bestod som för alla nyblivna valpköpare av att tolka tecken på behov av mat, lek och att gå ut. Nalle tröttnade ganska fort på att bli buren ner för trapporna och blev rumsren snabbt och smidigt då vi hade nära till grönytor.
En och annan kabel till bredbandet bets sönder under tiden det kliade i valptänderna och matte drog en lättnandes suck då Nalle efter att ha tuggat sönder en mjuk leksak bajsade ut plastögonen från sagda sak i ett stycke.
Nalle gnappar
En sak som förundrade oss och som vi fortfarande inte lyckats få svar på var: vad betyder och var kommer Nalles gnappande ifrån? Kliar du dig i huvudet och undrar vad gnappande är? Det är ljudet som uppstår när Nalle slår ihop käkarna. Flitigt förekommande när han vill uppmana till lek eller promenad.
För att hålla er på halster har Nalle gett en vink om att vi avrundar här för att fortsätta berätta nästa söndag. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Tass och bock från Nalle.
TEXT
Caroline Andersson
