SÖNDAGSKRÖNIKAN
Vad är det där?!
Jag hade just torkat klart golvet och därmed var dagens sista städning klar.
Men så när jag vände mig om för att säga hej då till katterna såg jag den.
En kopparfärgad kringla låg framför yngsta kattens tassar.
Genom åren som städerska har jag stött på mycket som kan få en äckelmagad person eller fobiker att kasta moppen och rusa på dörren med ett vrål.
Inte jag
Inte jag.
Jag har som den djurvän jag är räddat stora spindlar från döden genom drunkning i handfat eller att dammsugas upp för att så möta sitt öde.
Humlor har fått hjälp att undgå en utdragen död i stekheta fönster.
Bruna fläckar som sällan varit choklad har torkats bort, röda fläckar som inte varit lingonsylt har hanterats på samma sätt.
”Valpkiss och kattbajs har torkats upp och ersatts med den ljuva doften av citron”
Caroline Andersson, krönikör
Valpkiss och kattbajs har torkats upp och ersatts med den ljuva doften av citron.
Jag har rensat avlopp och plockat upp kondomer ur toaletter (släng kondomen i soporna nästa gång, det är bättre för miljön och städerskans humör).
Till och med döda djur som katter tagit in och lagt under sängar har jag lyckats städa upp utan att magen vänt sig ut och in.
Men nu stod jag inför något jag har svårt för trots deras harmlöshet.
Död ödla
En död kopparödla.
Det berodde bara på dess likhet med andra mer farliga slingrande djur, typ huggorm.
Trots min aversion mot ormar och allt ormliknande, ål till exempel, så skred jag genast till verket.
Utrustad med en leksakshåv och en plastsil jag hittat på baksidan av huset lyckades jag sno åt mig kattens jakttrofé.
Snabbt och effektivt tömde jag håven över altanräcket och så var ödlan ur såväl syn som sinne.
Imorgon är det måndag igen och jag står åter redo att möta de utmaningar mitt jobb kan innebära.
Håller tummarna för att det betyder dammtussar och fettfläckar, inte djur, döda eller levande.
