OSKARSHAMN

Efter drygt tio år på posten slutar Martin Åkerberg som klubbchef i IK Oskarshamn.

Han sa upp sig i tisdags.

– Det är ett beslut som har vuxit fram. Vi har haft en dialog under ett par veckor, säger han till ON på torsdagseftermiddagen.

– I grund och botten är det ett familjebeslut. Jag är i en fas i livet med barn som fortfarande är relativt små – i kombination med ett jobb som tar väldigt mycket tid, energi och kraft. När man lägger det i varsin vågskål, så är det ganska lätt att ta ett beslut. Jag vill prioritera familjen.

”Att ha den positionen som jag har, på den nivån där vi är nu, det kommer med ett pris. Och det är tyvärr familjen som får betala det priset. Det vill jag ändra på”

MARTIN ÅKERBERG, KLUBBCHEF I IK OSKARSHAMN

– Att ha den positionen som jag har, på den nivån där vi är nu, det kommer med ett pris. Och det är tyvärr familjen som får betala det priset. Det vill jag ändra på.

Vad ska du göra i stället?

– Jag vet inte det – och det känns lite läskigt, samtidigt som det känns spännande. Jag har givetvis pratat med styrelsen och familjen – och det jag landade i är att jag inte kommer att jobba här för evigt. Då kan man fråga sig när det är läge att sluta – är det nu, om fem år eller tio år? Då kände jag att det är rätt läge att sluta nu. Dels utifrån min fas i livet – jag kan vara lite pappaledig och ge tid till familjen samtidigt som jag känner en väldig stolthet över prestationen under mina år i klubben.

”Vi har byggt upp något bra”

– Vi har byggt upp något bra – och jag kan lämna något bra efter mig. Därför kändes det rätt att göra det nu. Beslutet är relativt färskt och jag har inte något nytt jobb klart. Jag kommer att jobba kvar här under några månader till. Exakt hur lång den tiden blir är inte bestämt än – men det blir en bit in på hösten i alla fall.

”Öppen för det mesta”

– Sedan ska jag vara pappaledig. Vi får se vad som dyker upp efter det. Jag har aldrig jobbat med något annat än detta, så det ska bli spännande att se var jag kan landa någonstans. Men jag är öppen för det mesta. Formellt är 17 augusti min sista anställningsdag (tre månaders uppsägningstid). Jag har dock sagt att jag kan tänka mig att jobba lite till om styrelsen vill det. Något beslut har inte tagits än, säger Martin Åkerberg.

En ny klubbchef ska plockas fram – kommer du att vara med i den processen?

– Nej, det kommer jag inte att vara. Jag bör inte vara med i den processen – och det har jag varit noga med. Jag tycker att styrelsen ska välja någon som inte är präglad av det som jag har gjort. Men vi har byggt upp en stabil organisation, vilket gör det lättare för en ny klubbchef att komma in. Det känns bra att någon kan komma in med friska ögon och ny energi.

Men när jag intervjuade dig i vintras, så fick jag känslan att du ville köra några år till…

– Nja, jag har väl sagt att jag inte hade något stoppdatum. Men när säsongen tog slut började jag fundera på framtiden. Jobbet tar mycket tid och kraft nu – och det kommer att ta ännu mer tid och kraft i framtiden, i samband med att den nya arenan ska projekteras. Då landade jag i att jag inte tycker att det är värt det – med tanke på att det är familjen som får betala priset.

”Jag tycker att det känns bra att jag får ta beslutet själv”

Men det är inte någon speciell händelse, eller någon form av schism, som ligger bakom beslutet?

– Nej, absolut inte. Jag tycker att det känns bra att jag får ta beslutet själv – och att jag får sluta på mina egna villkor. Det kan man inte ta för givet i den här branschen. Om jag hade fortsatt nu, så hade jag inte vetat hur läget hade varit om fem eller tio år när det gäller familjens och klubbens situation.

”Slutar på topp”

– Men det är klart att jag önskar att det kommer att gå bra för klubben även i fortsättningen. Det finns dock inga garantier i den här branschen. Jag känner att jag slutar på topp – och det känns bra, säger Martin Åkerberg.

– Sedan hoppas jag att klubben kommer att vara ännu bättre i framtiden.

Det var 1 januari 2012 som han, formellt sett, började jobba som klubbchef. Innan dess hade han arbetat för IKO i andra roller, bland annat som koordinator.

Och dessförinnan var du sportreporter på OT (Oskarshamns-Tidningen) minns jag (undertecknad jobbade på Östra Småland/Oskarshamns-Nyheterna på den tiden).

– Ja, precis. Det var ett extraknäck som jag hade på gymnasiet. Sedan hängde det i under något år. Från början hade jag inte ett heltidsuppdrag i klubben. I takt med att jag utvecklades inom IKO fick jag släppa jobbet på OT.

Då får vi se om du blir journalist igen…

– Ja, jag skulle inte säga nej till det. Inte i dagsläget i alla fall. Men vi får se vad som dyker upp. Jag har ingen vidare utbildning – men jag har åtminstone en treårig gymnasieutbildning, med inriktning på medier och journalistik.

Och nu har du fina erfarenheter från IKO…

– Ja, så är det. Absolut. Det ska bli spännande att se vad som kan dyka upp.

”Det är ett minne för livet”

Bästa IKO-minnet, då? När ni gick upp i SHL, antar jag?

– Ja, det finns många fina minnen – men det är klart att avancemanget till SHL sticker ut. Både den härliga matchen i Timrå (den sjunde och avgörande), hemresan och firandet på torget och allting. Det är ett minne för livet.

– Och jag har fått vänner för livet. Det är jag oerhört tacksam för.

Du kommer fortsätta att följa IKO på olika sätt, förstås?

– Ja, absolut. Jag kommer inte att kunna släppa det. Jag är en passionerad supporter i grund och botten. Jag kommer att följa och stötta laget med stor entusiasm.