Tandläkarbesök: ”Ett tag kändes det som om huvudet skulle lossna från halsen”

Tandläkarbesök: ”Ett tag kändes det som om huvudet skulle lossna från halsen”

2021-09-25 Av av Thomas Wennerklint

LÖRDAGSKRÖNIKAN

”Gråvita skyar, tandläkarväder…”

Så börjar låten ”Söndermarken” av och med Lars Winnerbäck, en av mina husgudar tillsammans med Bruce Springsteen, Ulf Lundell, Peter LeMarc och Björn Afzelius.

Precis så var det när jag var på väg till min tandläkare i Mönsterås strax före lunchtid i torsdags.

”Blött på marken, lite regn i luften från just gråvita skyar”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

Blött på marken, lite regn i luften från just gråvita skyar.

Tandläkarväder.

Mindes tillbaka till ungdomen när man skulle på undersökning hos tandläkaren.

Man fick gå från skolan och traska en bit till Folktandvårdens mottagning.

Det känns som att det var precis sådant väder varje gång man skulle dit.

Så var det förstås inte, men känslan är där ändå.

”Ingen höjdare”

Tandläkarväder – ingen höjdare direkt.

Många våndas rejält inför tandläkarbesök, man kan väl kalla det tandläkarskräck, och drar sig för att ens boka tid.

Så var det för mig en period också.

Troligen bottnade det i mindre trevliga upplevelser i tidig ålder.

När jag bara var sex-sju år var jag tvungen att dra ut fyra kindtänder, två i överkäken och två i underkäken.

Det var för trångt i munnen och det behövdes göras plats för gaddarna som komma skulle…

Det var hos en kvinnlig tandläkare på ”Söder” i Helsingborg. En trång trappuppgång målad i murriga färger ledde upp till en liten mottagning.

Visst fick jag bedövning men jag kan ännu idag minnas hur tandläkaren spände någon sorts tångliknande instrument runt tanden och drog åt.

Sedan började kampen…hon bände och vred och det knakade i tanden och käken – ett tag kändes det som om huvudet skulle lossna från halsen.

”Blodigt var det”

Och blodigt var det.

Efter en pärs visste man att det var tre likadana besök kvar – inte alls kul.

Under högstadiet och gymnasietiden gick det väl ändå okej, även om jag hade en del hål som behövde åtgärdas.

Att laga hål var ingen rolig sak det heller, bedövning var inte standard (tror jag) och borren lyckades allt som oftast sätta full fart på nerverna så att man höll på att krama sönder handtagen på tandläkarstolen.

”Ofta var man alldeles matt i kroppen när man väl kom ut därifrån”

Ofta var man alldeles matt i kroppen när man väl kom ut därifrån.

När jag sedan flyttade från Helsingborg blev det längre mellan besöken hos tandläkare, någon gång vid jul klämde jag in ett besök hos pappas tandläkare. Men jag drog mig för det.

När vi landat i Timmernabben/Mönsterås blev det inte av alls. Ni vet hur det är… har man inga problem så känns det ju inte som det är läge att ringa och boka en tid.

När pappa fyllde 70 (tror jag det var, eller kanske en jul) och vi var på besök i Helsingborg lyckades jag bita av en bit av en tand och var tvungen att boka en akut tid. Gick väl okej, men sedan föll man tillbaka i gamla vanor.

”Stor rädsla”

Fortfarande fanns det en stor rädsla.

Idag finns den rädslan inte kvar, den botades faktiskt av en rejäl tandvärk.

Det här var nog runt tio år sedan och jag hade inte varit hos tandläkaren på överskådlig tid.

Jag började få ilningar i en av mina kindtänder i underkäken – en där det fanns en gammal amalgamlagning.

Jag försökte borsta extra noga, men det blev sakta värre…  till sist började det värka i tanden. Ringde jag då? Nej, nej – jag tog värktabletter…

”Det gjorde så infernaliskt ont och det gick till slut inte att sova”

Det hjälpte inte och från att ha haft lite värk till och från så blev det ett ständigt molande och dunkande.

Det gjorde så infernaliskt ont och det gick till slut inte att sova – ni ska veta att jag försökte.

En fredagsmorgon när jag kom till jobbet efter att inte sovit ett dugg gick det inte längre.

Jag gjorde slag i saken och ringde till den tandläkare i Mönsterås min före detta fru talat så varmt om.

Som tur var hade de fått ett återbud och en timme senare låg jag i stolen.

Hård dom

Domen var hård, tanden behövde rotfyllas. Den gamla lagningen hade mycket riktigt gått sönder och bakterier hade ju letat sig neråt och börjat förstöra tanden.

Jag blev helt fantastiskt mottagen och tandläkaren hoppades att jag hade möjlighet att stanna för han ville absolut inte släppa hem mig med nuvarande tandstatus över helgen. Det hade jag, mina snälla kollegor täckte upp för mig.

Två timmar senare var jag ute, smärtan var borta.

Tandläkaren hade rensat upp inuti tanden och gjort en provisorisk lagning i väntan på en riktig rotfyllning. Han hade fått bort värken, men också botat min tandläkarskräck. Jag förbannade mig själv för min dumhet och lovade också mig själv att aldrig tveka att söka hjälp igen.

Den kommande rotfyllningen gick också bra och följdes några år senare av ännu en i en tand på andra sidan. Det är just dessa två kindtänder jag har lite bekymmer med, men i övrigt är det inga problem och jag går nu regelbundet på kontroller.

”Dyster prognos”

Om vi återgår till torsdagens besök så såg det bra ut, det blev lite putsning bara, men de två kindtänderna fick ändå en dyster prognos.

Tänderna är sköra och tandläkaren gav det max tre år innan jag behöver sätta en porslinskrona på dem för att de ska hålla.

Det kommer att bli dyrt – men det får bli som det blir – och jag sa till honom att när han bedömer att det är dags så kör vi. Jag tar inga risker med tänderna längre – jag villa aldrig uppleva den tandvärken jag hade igen.

Han har en rejäl dos humor min tandläkare, gärna kryddad med lite ironi”

Han tyckte ändå att vi skulle vänta lite med porslinskronorna – jag måste ju hinna spara ihop till kostnaden först. Han har en rejäl dos humor min tandläkare, gärna kryddad med lite ironi – och det gillar jag.

Så nu hoppas vi att allt är frid och fröjd tills jag blir kallad nästa gång om ett och ett halvt år.

När jag lämnade mottagningen tänkte jag på hur viktigt det är att ha en tandläkare som man är trygg med. Det är nog till och med värre att byta tandläkare än frisör…

”Lite mindre tandläkarväder”

Nu hoppas jag bara att min tandläkare håller ut i många år till.

Besöket kostade bara lite drygt fyrahundra kronor – hade två tandvårdsbidrag innestående. Trevligt.

När jag körde tillbaka till jobbet tycktes himlen vara något ljusare. Lite mer vitt än grått.

Lite mindre tandläkarväder.

Ha en fortsatt trevlig helg!

/Thomas

Foto: Freepik

Dela gärna artikeln: