INSÄNDARE
Det är inte lathet – folk är helt enkelt slut.
Vi pratar ofta om att människor måste motionera mer, engagera sig mer, träffa fler människor, hjälpa till mer, ställa upp mer och vara mer aktiva i föreningslivet.
Men det finns en sak vi talar alldeles för lite om:
Många människor är helt enkelt slut.
Inte lata
Inte lata.
Inte ointresserade.
Inte bekväma.
Bara slut.
Efter en arbetsdag med stress, krav, bemanningsbrist, högt tempo, ständig tillgänglighet och dåligt samvete finns det inte alltid så mycket kvar.
Då är det inte konstigt att soffan vinner över gymmet.
Då är det inte konstigt att mobilen vinner över boken.
Då är det inte konstigt att man tackar nej till möten, aktiviteter och sociala sammanhang.
Det handlar inte alltid om brist på vilja.
Brist på ork
Det handlar ofta om brist på ork.
Ändå låtsas vi som att allt är en fråga om individuell disciplin. Som om människor bara behöver ”skärpa sig”, planera bättre och tänka mer positivt.
Men hur ska man orka tänka positivt när kroppen redan har sagt ifrån?
”Hur ska man orka vara en aktiv samhällsmedborgare när man knappt orkar laga middag?”
En trött men tänkande medborgare
Hur ska man orka vara en aktiv samhällsmedborgare när man knappt orkar laga middag?
Hur ska man orka ta hand om sin hälsa när hela vardagen går ut på att ta sig igenom dagen?
Det här är inte bara ett privat problem.
Ett samhällsproblem
Det är ett samhällsproblem.
När människor inte orkar efter jobbet påverkas folkhälsan, familjelivet, föreningslivet, demokratin och hela det sociala kittet.
”Ett samhälle där människor arbetar, äter, sover och sedan börjar om igen är inget välmående samhälle”
Ett samhälle där människor arbetar, äter, sover och sedan börjar om igen är inget välmående samhälle.
Därför borde vi prata mer om arbetslivets villkor.
Om scheman.
Om bemanning.
Om återhämtning.
Om löner.
Inte normalt
Om den där tysta tröttheten som så många bär på, men som alldeles för få vågar prata högt om.
För det är inte normalt att människor ska behöva använda hela helgen för att återhämta sig från veckan.
Det är inte normalt att småbarnsföräldrar, undersköterskor, butikspersonal, chaufförer, lärare, vårdanställda och många andra går runt med känslan av att de aldrig riktigt hinner ikapp.
Och det är inte lathet när människor inte orkar mer.
Det är en varningssignal.
Frågan är bara när samhället tänker börja lyssna.
En trött men tänkande medborgare
