INSÄNDARE
Vi är här för att plåga varandra…
Efter att ha läst de senaste insändarna om störande grannar, möbelskrap, nattliga ljud, skrik framför tv-apparaterna och människor som spanar in mot andras tomter, börjar jag undra om inte Jean-Paul Sartre hade rätt.
Helvetet är andra människor.
Jag tror inte på helvetet som en plats med eld, svavel och djävlar med högafflar.
Jag tror inte heller på himmelriket.
Men helvetet på jorden?
Jo, det tror jag på.
Någon drar möbler över golven
Det räcker att bo nära andra människor för att förstå vad det handlar om.
Någon drar möbler över golven i ett flerfamiljshus.
Någon spelar musik.
Någon klipper gräset när man själv vill ha lugn och ro.
Någon skriker framför tv-apparaten under någon fotbollsturnering.
Någon parkerar konstigt.
Någon röker så att det blåser in till grannen.
Någon låter hunden skälla alldeles för länge.
”Någon tittar lite för mycket över häcken”
En som vill leva ett liv utan jobbiga grannar
Någon tittar lite för mycket över häcken.
Och nästan alltid tycker den som stör att det inte är så farligt.
Det är kanske det mest mänskliga av allt: vi märker våra egna behov, men inte alltid andras lidande.
Vi vill själva ha frihet.
Men vi vill också att andra ska anpassa sig.
Vi vill få leva som vi vill.
Men vi vill helst slippa höra, se eller känna av hur andra lever.
Därför kanske människan är skapad för att plåga sin nästa – inte alltid medvetet, men genom ren närvaro.
Vi är högljudda, nyfikna, slarviga, självupptagna och dåliga på att förstå hur mycket vi påverkar andra.
Vi bygger bostäder nära varandra och blir sedan förvånade när andra människors liv sipprar in genom väggar, fönster, golv, häckar och tomtgränser.
Man behöver inte hata människor för att förstå lockelsen i avstånd.
Inte alltid ett problem
Tystnaden är underskattad – grannar är överskattade.
Ensamhet är inte alltid ett problem.
Ibland är ensamheten den enda rimliga lösningen.
För många människor verkar grannar vara en trygghet.
”Och där, någonstans mellan möbelskrapet, gräsklipparen, tv-skriken och den stirrande grannen, uppstår det jordiska helvetet”
För andra är grannar ett ständigt påminnande om att friden alltid kan förstöras av någon annans vardag.
Kanske är vi helt enkelt för många på för liten yta.
Kanske borde fler bostadsannonser vara ärligare: ”Nära till centrum, skola och service – samt till andras ljud, vanor, grillrök, hundar, fester och livsval.”
Försöker bara leva sina liv
Det betyder inte att alla människor är onda. De flesta försöker nog bara leva sina liv.
Men det är just det som är problemet.
Alla försöker leva sina liv samtidigt.
Och där, någonstans mellan möbelskrapet, gräsklipparen, tv-skriken och den stirrande grannen, uppstår det jordiska helvetet.
En som vill leva ett liv utan jobbiga grannar
