DEBATTARTIKEL
När Ulf Kristersson samlar Tidöpartierna i Strängnäs i dag, tisdagen den 9 december, är det inte mys som står på menyn – utan nervositet.
Bakom pratet om trygghet och framtid döljer sig en fråga som alla försöker undvika: regeringsfrågan.
Alla vet att något måste ändras – men ingen vill vara den som säger det först.
Liberalerna har svurit på att aldrig sitta i regering med Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna har svurit på att aldrig mer stå utanför.
Och däremellan står Ulf Kristersson, som värd på ett kalas där ingen gillar varandra men alla låtsas för stämningens skull.
Det är politikens motsvarighet till ett äktenskap som hålls ihop för fasadens skull.
Man pratar om gemensamma projekt, trygghet och budgetprioriteringar – men alla vet att någon snart kommer packa väskan.
Frågan är bara vem som går först.
”Handlar om överlevnad”
För Liberalerna handlar det om överlevnad.
Simona Mohamsson vet att partiet knappt orkar ett val till.
Om de släpper in SD i regeringen tappar de sin själ.
Om de säger nej spricker samarbetet – och då får de skulden för allt.
Sverigedemokraterna däremot har tålamod, men inte hur länge som helst.
De har inflytande men ingen titel.
De får igenom sina politiska poänger, men sitter fortfarande i väntrummet.
Och ett parti som ser sig som regeringsbärande alternativ kan inte stå kvar i hallen och ropa in sina åsikter.
Förr eller senare ska de in i vardagsrummet.
Kristersson hoppas att sakfrågorna ska räcka som gemensam grund.
”Makt är som syre”
Men politik handlar inte bara om innehåll – utan om makt.
Och makt är som syre.
Alla behöver det, men ingen vill låtsas om hur beroende man är.
Förr eller senare kommer verkligheten ikapp.
Kanske inte i Strängnäs, men på vägen mot valet 2026.
Då måste någon vika sig.
Antingen Liberalerna, som får svälja stoltheten.
Eller Kristersson, som tvingas erkänna att SD är mer än ett stödparti.
Eller SD själva – men tro inte på det alternativet.
Så visst, det blir säkert en trevlig lunch.
”Kanske bjuds det på dessert”
Det pratas trygghet, Nato och framtidstro.
Kanske bjuds det på dessert.
Men elefanten står kvar i rummet, tuggar långsamt och påminner alla om det obekväma faktumet:
Det är lätt att hålla sams när det inte finns ett val i kalendern.
När det väl är dags att räkna röster – då blir det slut på myset.
Och där någonstans börjar nästa kapitel i svensk politik.
Mikael Bertilsson
Statsvetarstudent och samhällsdebattör
