SÖNDAGSKRÖNIKAN
Våren är här!
Ja, inte än, men snart.
Någon annan förklaring kan jag inte komma på till att jag stod iförd dubbla tröjor, sandaler och varma strumpor, samt tunna handskar på händerna och städade på vår inglasade balkong.
Under tiden sambon susade fram på sina nyinköpta längdskidor tog jag hjälp av Nisse att röja upp på balkongen.
”Baksidan med att samla är att det lätt går överstyr”
Caroline Andersson, krönikör
Till att börja med behövde vi flytta tillräckligt mycket bråte för att kunna öppna dörren på vid gavel.
Därefter vidtog det trista, men nödvändiga, arbetet med att plocka bort alla kartonger som förökat sig därute.
När jag äntligen, utan hjälp från Nisse som snabbt övergått till fågelskådande, släpade in säcken jag fyllt med skräp tog tömningen av en överfull furuhylla vid.
Baksidan med att samla är att det lätt går överstyr.
Det som börjar med en eller möjligen två krukor blir snabbt fler än man hinner använda, även om man så krossade en kruka i veckan i ett helt år.
Fast bestämd att halvera antalet krukor skred jag till verket och efter en halvtimme hade jag rensat ut en dryg tredjedel.
En livs levande spindel…
La till några vaser och lite annat krafs och vips kunde furuhyllan lämna plats för en mindre hylla som nu räckte alldeles utmärkt till det som var kvar.
När det blivit dags att packa ned de utrensade föremålen gjorde jag en oväntad och inte alltigenom angenäm upptäckt : i botten på en hög vas satt en stor livs levande spindel.
Efter ett rådslag med Nisse kom vi fram till att låta spindeln, som uppenbarligen trivdes bra i sin vas, bli kvar där och följa med vasen till återvinningen.
Med bilen fullpackad med bråte drog jag så iväg med första lasset och var snart hemma igen för att hämta hyllan som nu var tom.
Det var när jag lyckats få bort alla skruvar utom en som min röjarlust tog slut.
Den sista skruven vägrade släppa sitt grepp om virket.
Men det jag inte kunde lösa med verktyg löste jag med min vikt.
Jag tog sats och gav den trilskande hyllan en rejäl spark med mina broddförsedda kängor.
”Äntligen klart”
Skruven gav vika och flisor for iväg, men så var det äntligen klart.
Med hyllan nu i bitar drog jag iväg med det sista skräpet och nu kan våren komma när den vill.
Balkongen är städad och godkänd av vår hund som suttit och legat på sina favoritställen och gett tassen upp.
Själv avvaktar jag med balkongliv tills jag kan sitta där utan att få blåskatarr, men så saknar jag ju också Nisses päls.
I väntan på våren eller nästa krönika, vilket som kommer först, hoppas jag du får en vecka utan stress.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
