KRÖNIKA
Äntligen var jag tillbaka på Tallåsvallen i Ruda.
Ett kärt återseende.
När jag var i 10-årsåldern öste jag in mål på den här planen.
Under gårdagskvällen bevakade jag Ruda IF:s hemmamatch mot Färjestaden i fotbollens sydöstra division 4-serie.
För mig är det alltid speciellt att komma till Tallåsvallen.
Det väcker många trivsamma minnen.
Den här gången var det extra roligt, med tanke på att jag inte har varit och sett RIF på många år.
Under min tid som sportreporter på Nyheterna/Östra Småland var jag på Tallåsvallen ett par gånger.
Det har dock gått drygt tio år sedan den senaste visiten.
Ni undrar kanske hur undertecknad, som nog är mest förknippad med Vena i Hultsfreds kommun, kan ha en koppling till Ruda.
Jo, det är egentligen min mamma som är från Vena, om vi ska vara petnoga. Hon träffade min pappa, som var från Målilla. Och där bodde jag under mina första levnadsår (jag föddes på BB i Oskarshamn).
Efter några år separerade mina föräldrar och mamma och jag flyttade till Hultsfred. Hon träffade sedermera en man från Ruda, som vid den tidpunkten bodde i Högsby.
Vi flyttade först till hans hus i Högsby – och sedan gick flytten vidare till Ruda (vi bodde i två hus där innan flytten gick uppåt igen – den gången till Vena).
Varifrån är jag?
Under skoltiden gick jag halva ettan i Högsby, halva ettan i Ruda, tvåan i Vena (då jag bodde hos mina morföräldrar i Ormestorp när mamma gick en utbildning i Kalmar), trean i Ruda, fyran i Ruda, femman i Vena, sexan i Vena – sjuan, åttan och nian i Hultsfred, gymnasiet och Komvux i Oskarshamn och journalistlinjen i Motala.
Jag har bott på drygt 20 platser totalt.
Så när folk frågar: ”Varifrån ä du?”, så är det ju inte helt lätt att ge ett snabbt svar på den frågan.
Men jag brukar svara Vena eller Hultsfreds kommun. Det blir enklast så.
Ruda var trevligt
Åren i Ruda var i alla fall riktigt trevliga.
Jag hade gärna bott kvar där. Kamraterna var många och jag var en av stjärnorna i RIF:s pojklag.
Det var jag och Björn Lundqvist som gjorde merparten av målen.
Men det var framför allt ett himla bra lag, med duktiga spelare på varenda position. Vilka minns jag tydligast?
Ja, målsprutan Björn Lundqvist har jag redan nämnt (jo, han gjorde faktiskt fler mål än undertecknad, men jag var god tvåa).
Jag minns även Anders Thörnwall, Andreas Svensson, Tobias Brink, Mathias och Andreas Lengyel, Magnus ”Plöjarn” Pettersson, Andreas Blomqvist, Mikael Schouenke och Tobias Karlsson.
Och jag minns framför allt en bortamatch mot Oskarshamns AIK.
”Det var inte min kant”
Vi tappade bollen högt upp i banan och Plöjarn var ensam kvar på vår planhalva när OAIK kontrade. Som högerback, om jag minns rätt.
Det roliga var att Plöjarn stod på sin kant och tittade på när en av OAIK-spelarna forsade fram i mitten av banan, där det var helt fritt och öppet. Han gjorde mål på friläget.
”Varför gick du inte på?”, var den stående frågan till Plöjarn efteråt.
”Det var inte min kant”, svarade han.
Ja, jag har många oförglömliga minnen från tiden i Ruda och RIF. Allt som oftast vann vi våra matcher – och jag minns att vi hade en egen sång:
”Så kom igen, så kom igen, så kom igen vårt Ruda-gäng. Vi måste kämpa för att vinna, så kom igen vårt Ruda-gäng.”
Underbara år.
Tack ska ni ha, allihop, som var med då.
TEXT & FOTO
Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare
