INSÄNDARE
På den tiden då jag sökte jobb så ville ibland rekryterarna att man skulle berätta lite som sig själv.
Vem är du? Kunde de fråga.
Hur ska man kunna ge ett objektivt svar på en sådan fråga? Vet någon överhuvudtaget vem de EGENTLIGEN är?
Knappast!
Sådant är omgivningens uppgift att bedöma. Man är på det vis som man blir uppfattad av andra människor i sin närhet.
Eller?
Nej, här går det inte heller att få en samlad bild av en människas personlighet. Det spretar, så att säga.
Exempel: Dina föräldrar älskar dig förhoppningsvis och tycker att du är världens bästa människa. Dina närmaste vänner tycker antagligen att du är helt OK, annars skulle de ha sagt upp bekantskapen för länge sedan.
Men din förra chef kanske tycker att du är en komplett idiot och är förvånad över att du överhuvudtaget får vandra fritt ute i samhället och din fru förbannar den dagen hon gifte sig med dig och anser att du borde låsas in på ett mentalsjukhus med fullständiga restriktioner.
Hur ska man kunna göra en samlad bedömning av en människas personlighet baserad på dessa uppgifter?
Vem är jag?
Vem är du?
Ingen aning om vem jag är
Jag har faktiskt ingen aning. Det går bara att skrapa lite på ytan. Jag kan berätta om mina intressen, mina drömmar och mina svagheter men det säger egentligen ingenting om vem jag är och hur jag fungerar på en arbetsplats tillsammans med andra människor.
Nå, vad svarade jag rekryteraren den där gången då jag fick frågan om vem jag var?
”Vill du höra den falska och tillrättalagda versionen som jag tror att ni vill höra, eller den ärliga versionen?
Den ärliga versionen är att jag fullständigt saknar stresstålighet och att jag söker denna anställning enbart för att jag har en hyra att betala och att jag är dömd till att söka jobb som fullkomligt tar död på mina drömmar och som får mig att tvivla på Guds existens!
Den falska versionen är att jag gillar att ha många bollar i luften, vill utvecklas i min yrkesroll och att era arbetsuppgifter får min kreativitet att blomma och min själ att sträcka sig mot stjärnorna!”
Jag fick jobbet.
Peter Ferm
