Krönika: ”Vem vill fira när man fyller fyrtiosju?”

Krönika: ”Vem vill fira när man fyller fyrtiosju?”

2020-04-26 0 av Caroline Andersson

SÖNDAGSKRÖNIKAN

Nedräkningen kan börja. Eller inte.

För vem vill fira när man fyller fyrtiosju?

Nej, jag har inte ångest över att bli äldre. Jag tycker bara födelsedagsfirande var roligare förr.

Då önskade jag mig bokmärken, luktsuddigummin, brevpapper och böcker. Då för fyrtio år sedan…

Till min födelsedag 2012 fick jag halva Nalle i present av chefredaktören.

Ja, halva. Är inte helt på det klara om jag fick den främre eller den bakre delen, men jag älskar honom hel och hållen i alla fall. Den presenten är svår att toppa.

I år får jag ett köksbord med Perstorpsplatta i födelsedagspresent av mina föräldrar.

En efterlängtad present som påminner mig om köksbordet som stod i min barndoms kök i Bräkne-Hoby.

Men på grund av karantän och covid-19 lär det dröja innan presenten kan överlämnas/hämtas.

I vanliga fall, när virus inte begränsar våra möjligheter att ses, brukar vi sammanstråla i Kosta i slutet av maj. Slumpen har gjort att fyra i vår familj fyller år denna årets vackraste månad.

Att firandet blir i Kosta handlar om den yngsta av firarna, min systerdotter Linnéa som fyller 20 i år.

Min näst äldsta syster, Jeanette, fyller 50 år och jag hade sett fram emot att fira även henne, men det får vi också skjuta på framtiden.

Och sist, men inte minst: jag skulle uppvaktat min pappa som fyller 82 i år. Nu sitter han tillsammans med min mamma i social isolering i villan där jag växte upp.

Kalendern är tom

Men i en tid präglad av virus blir inget som planerat. I år planerar jag ingenting, kalendern gapar tom.

Svärmor och jag talade om en fika i det gröna i slutet av maj.

På tryggt avstånd från varandra på varsin picknickfilt, njuta av kaffe och kaka ute i friska luften.

Håller tummarna för sol och blå himmel. Fika i regnställ och fingervantar har inte riktigt samma charm.

Charm saknar däremot inte min systersondotter, försök säga det snabbt, Rebecca. När hon inför treårsdagen fick frågan vad hon önskade sig i present var listan lång och på barns vis full av fantasi: en tom toarulle, en tårta, en tops, bensin till bilen, falukorv och russin för att nämna några exempel.

En tur bakåt i tiden

Så, ja, jag tycker det var roligare med födelsedagsfirande som barn. Man önskade utan förbehåll och var fullkomligt övertygad om en framtid utan att ha ord att ge uttryck för det.

Nu tänker jag ta en tur bakåt i tiden och läsa barnböcker och bläddra i mina bokmärkesalbum för här och nu lockar mindre än där och då.

Om viruset inte stoppar mig ses vi här nästa söndag.

Och då är nedräkningen till ända och er krönikör fyller 47.

All eventuell uppvaktning undanbedes, men läs gärna krönikan.

TEXT

Caroline Andersson

caroline@oskarshamns-nytt.se