OSKARSHAMN
I lördags skrev vi om en ung kvinna som inte har råd att åka till sitt vikariejobb inom Oskarshamns kommun – på grund av låg lön och höga bensinpriser (läs den artikeln här).
Hur ser kommunpolitikerna på detta? Leif Axelsson (SD) och Rolf Lindström (M) har redan svarat.
På måndagen säger arbetarekommunens ordförande Anton Sejnehed (S) så här när ON tar upp problemet med honom:
– Jag tänker att det finns flera delar i detta. En del handlar om kostnadsutvecklingen i samhället som helhet. Där är bensinen en del – men det handlar också om inflation och elpriser, med mera. Det finns många delar i kostnadsutvecklingen. I grund och botten handlar det också om lönen. Det är viktigt att man har en lön som man kan leva på. Och då är det svårare om man har timanställningar eller anställningar som innebär att man inte vet hur stor månadslönen blir.
”Osäkerheten kring hur mycket man kommer att få i löneutbetalning är det stora bekymret”
ANTON SEJNEHED, ORDFÖRANDE FÖR SOCIALDEMOKRATERNA I OSKARSHAMNS KOMMUN
– Då kan man inte planera sitt liv. Osäkerheten kring hur mycket man kommer att få i löneutbetalning är det stora bekymret. Där försöker vi jobba på olika sätt, bland annat genom att erbjuda tillsvidareanställningar till fler – men också längre vikariat.
– Det hjälper inte den enskilda personen i den här situationen som hon befinner sig i just nu. Men över tid tänker vi att vi vill skapa en större trygghet – man ska kunna ta ett kontrakt på en lägenhet och så vidare. Sedan behöver vi alltid göra enskilda insatser för individer när det kommer till svårigheterna att få ihop ekonomin, säger Anton Sejnehed, som konstaterar att man även gör en hel del på det nationella planet.
Han påpekar att regeringen exempelvis har gått in med en elpriskompensation.
Men om vi går tillbaka till bensinpriset. Många har inte råd med en miljöbil. Kan man inte göra något åt bensinpriset? Man kan kanske titta på reduktionsplikten? Eller sänka bensinskatten en aning? Är det helt otänkbart för socialdemokratin?
– Jag kan inte svara exakt på hur vi tänker nationellt. Men jag tror kanske inte att vi ska kolla på reduktionsplikten – snarare på beskattningen i sådana fall. Det gäller att titta på hur vi kan få fram miljövänliga alternativ, men att man då också ser över skatten. Så har vi gjort historiskt – att vi har beskattat det som är miljöfarligt och i stället sänkt priserna på det som är bra för miljön.
Håller du med om att priserna på drivmedel är en klassfråga? Många har bara råd att ha en gammal bensindriven bil från 2005, eller något åt det hållet. För en hel del människor finns det inte på kartan att skaffa sig något annat. De har inte råd. Hur tänker du kring det?
– Jag tänker att allt hänger ihop när det kommer till inkomsterna och utgifterna som man har. Det är klart att man påverkas av vilken lön man har.
”Man ska ha råd att leva på sin lön”
Eller pension?
– Ja, eller pension – absolut. Pension är uppskjuten lön.
– Så visst hänger allt ihop – man ska ha råd att leva på sin lön.
Vad jag menar med klassfråga är ju att den rike kan tuta på som vanligt med sin bil, även om den är bensin- eller dieseldriven. Han eller hon påverkas inte av priserna som vi ser nu. De höga priserna slår främst mot arbetarklassen och de som tjänar minst. Hur ser du på klassproblematiken i detta?
– Jo, jag tänker att klassproblematiken alltid finns. Den har vi alltid med oss. Därför måste vi jobba med jämlikhetsfrågor. Nu när vi gör satsningar i Oskarshamns kommun så väljer vi att satsa extra mycket på dem som jobbar som undersköterskor, omsorgsassistenter och liknande. Vi vet att de har slitit oerhört hårt under pandemin. De är också en grupp som ofta har det oerhört tufft ekonomiskt.
– Det handlar definitivt om klass.
Den unga tjejen som jag pratade med kan inte ta bussen till arbetet. Hon bor på en mindre plats i kommunen och busstiderna harmonierar inte med hennes arbetstider…
– Nej, och det är svårt. Och det är inte alltid kopplat till var man bor helt och hållet – utan det handlar ofta om vart man ska. Det är inte alltid att bussen går dit man vill.
Ni är medvetna om problematiken i alla fall…
– Ja, det är vi. Vi gör den här satsningen som jag pratade om – men vi har en utmaning när det gäller de timanställda, säger Anton Sejnehed.
Ni kan kanske anställa fler, som du var inne på?
– Ja, det kommer också statsbidrag som premierar detta. Det är åt det hållet vi ska gå i hela landet. Vi ska ha fler tillsvidareanställda, eller personer på längre vikariat, inom omsorgen – för att komma ifrån vikariehoppandet. Det är viktigt både för verksamheterna och individerna.
En del som har hört av sig till vår tidning säger att de har röstat på Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet i alla år. Men de tycker att det är jobbigt att bli skuld- och skambelagda från olika håll när det kommer till miljöfrågan. De tycker själva att miljöfrågan är viktig, men de säger också att de inte har råd med något annat än en gammal bensindriven bil. De står där med sin låga lön eller sin låga pension – och de har den bilen de har. Är det ett problem att man skuldbelägger folk för att de inte lever miljövänligt?
– Jo, men jag tänker att när vi ska lösa klimatutmaningarna så tror jag inte att vi kan lägga det på den enskilda människan. Det är en systemfråga. Det är klart att vi som konsumenter kan göra aktiva val – men det ska vara enkelt att göra det. Men framför allt handlar det om systemförändringar, om hur kommuner, regioner och staten kan gå före. Men det handlar också om hur de stora industrierna kan gå före i omställningen, med klimatinitiativ. Det är där vi kommer åt det.
Och jag tänker att de stora länderna i världen har ett extra stort ansvar i miljöfrågan…
– Ja. Sedan kan vi alltid göra saker som individer, men det är inte där vi gör de stora sakerna. Alla ska ha råd att bidra till klimatomställningen.
Då behöver man inte skämmas för att man har en gammal bensindriven bil…
– Nej, det tycker jag inte att man ska göra, säger Anton Sejnehed.
Chefredaktör & ansvarig utgivare
