KRÖNIKA
Nu stundar nya – och ljusare – tider.
Trots att midsommarnatten har lämnat oss i den årliga baksmällan efter ljuset som kom och gick, invaggas vi i tron på den ljusa framtid som komma skall.
Det är valrörelse! Denna evigt återkommande valrörelse.
Innan vi går vidare med den bör dock sommaren klaras av.
Brottstycken ur den redovisades för några veckor sedan i form av en krönika om platsbundna iakttagelser av de mänskliga flyttstråken i söderled.
En fråga med anledning av detta är huruvida de verkligt flyttande varelserna gör sig till på samma sätt som vi människor.
Det är en fråga som vi antagligen aldrig kommer att få besvarad genom vederhäftig forskning – vem skulle vilja forska i det ämnet?
Riktigt så blev det inte
Nej, sommaren var tänkt att bli en språngbräda till framtida platser vid de politiska köttgrytorna.
Tidigt målades ”klimathotet” upp, med temperaturer som KAN komma att överskrida nivåer som vi aldrig tidigare har upplevt.
Riktigt så blev det inte här uppe i norr.
Även den första spanska värmen har redovisats i en krönika efter midsommar, då vi var på bröllop söder om Madrid.
Puh, det var varmt – men lite för tidigt för att passa in i valstrategernas agenda.
Nu närmar sig valet med stormsteg och det känns, åtminstone för mig, som om klimat- och temperaturtåget har passerat perrongen på tysta, svetsade räler.
Rätt tajmade kan väder, vind och naturens nycker snurra upp vilken valmanskår som helst.
Minns den stora ”säldöden” i slutet av 1980-talet, då mer än 5 500 sälar dog.
Dålig havsmiljö påstods vara skälet till att dessa stackars söta sälar fick sätta livet till.
MP entrade riksdagen för första gången och det blev allmän oreda i det politiska systemet.
Nu, nästan 40 år senare, vet vi att sälarna drabbades av ett virus – en form av valpsjuka.
Vi vet också att den numera kraftigt återhämtade sälstammen ställer till stora problem för kust- och skärgårdsbor i konkurrensen om fisken i havet.
Det är ett riskfyllt spel att toppa en valkampanj med effekterna av naturens nycker.
Jag tycker mig skönja en tendens till avmattning i såväl klimatdebatten som omställningsdebatten.
På riksnivå har en allt oroligare omvärld regnat som manna från himlen, betraktad ur ett argumentationsperspektiv.
Till det kommer vansinnesdådet i Fagersta, som medierna sedan dess har fyllt spalter och sändningar med.
Där är det lätt att ställa upp slagfältet och positionera sig inför kommande val(slag).
Det behövs mer pengar. Vi har lösningen. Det var vansinne att ansluta oss till större allianser. Och/eller så måste vi – hur vet ingen – på stopp på marginaliserade ungdomar medan tid är.
Här har alla och envar ett översvämmande ämbar att ösa ur!
Måste till mer
Men det räcker inte.
Den här gången måste det till mer för att gå vinnande ur valstriden.
Ytterst handlar det om trovärdighet och förmåga.
Så fort den ene förklarar sig trovärdig kommer någon annan och förklarar motsatsen.
”Problemet är egentligen att det gamla vanliga och enkla höger-vänsterperspektivet inte längre fungerar”
Wolter Stackelberg, krönikör
Problemet är egentligen att det gamla vanliga och enkla höger-vänsterperspektivet inte längre fungerar.
Du är direktör – då röstar du på M. Du är arbetare – då röstar du på S.
Det är förlegat.
Dels för att rollerna i samhället har suddats ut i konturerna, dels för att människor helt enkelt inte låter sig identifieras eller pressas in i så enkla formar.
En bidragande faktor till att väljarna blivit svårare att identifiera är att en allt större del av ekonomin, och därmed människors försörjning, är beroende av offentliga medel.
Då menar jag inte bara offentliganställda, som rätteligen ska avlönas med offentliga medel, utan även politiker, projektledare, konsulter och kommunikatörer, som alla försöker sörpla i sig så mycket de kan ur honungsburken.
Det här nya landskapet ska våra politiska företrädare förhålla sig till, men jag är osäker på om de verkligen gör det.
Förtidsrösta gärna
Här hemma, i en kommun nära mig, tycker jag mig se ”more of the same”, vilket antagligen helt enkelt är enklast.
Ingen vet varför det gick som det gick förra gången. Ingen vet hur det kommer att gå den här gången.
När valet väl är avklarat den 13 september pustar valsoldaterna ut, bara för att den 14 september återigen inte ha en susning om varför det blev som det blev.
Men för den skull måste vi ändå alla lägga vår röst på något.
Använd gärna möjligheten att förtidsrösta – så att du inte missar valet för att du glömmer eller för att något annat viktigare kommer emellan.
Med det vill jag önska oss alla:
LYCKA TILL!
