INSÄNDARE

Öppet brev till Martin Filander och IK Oskarshamns styrelse:

Jag har sedan november 2022, bland annat via insändare till Oskarshamns-Nytt, försökt att bidra till en debatt om IKO:s huvudtränare, Martin Filander, och föreningens styrelse.

”Jag är helt övertygad om att många med mig successivt blivit alltmer undrande och nu vill ha svar från de ansvariga”

En IKO-supporter

Bakgrunden till mina inlägg har varit frågetecken kring Martin Filanders spelsystem och coachning. I synnerhet sedan hösten 2022, men även styrelsens agerande. Jag är helt övertygad om att många med mig successivt blivit alltmer undrande och nu vill ha svar från de ansvariga. 

IKO var före det att Filander – och även Thomas Fröberg (sportchefen) – kom till IKO en väldigt öppen klubb med fri information från såväl huvudcoachen som styrelsens ledning och även från spelarna.

”Blev folkets lag”

Lite väl mycket av ”Vilda västern” ibland – men detta var ändå en av huvudanledningarna till att IKO verkligen blev folkets lag. Sedan dess så har järnridån dragits ner. Det tidigare samtalet mellan klubben, i brett avseende och supporterna och alla vi oskarshamnare, dog ut och ersattes med pliktskyldiga, repetitiva kommentarer från huvudcoachen. Nästan exakt samma och intetsägande kommentarer gång på gång, förlustmatch efter förlustmatch.

Från styrelsen har nästan inte ett ord yppats, utom när Oskarshamns-Nytt i mitten av december 2022 fick ordföranden Johan Franzén till att pliktskyldigast lämna en intetsägande kommentar som var en klyscha från medieträningens barndom.

Förhoppningen om ett slutspel infriades ju emellertid 2022/2023, trots en medioker höst, men först efter ett rensa-luften-möte mellan spelarna, huvudtränaren, sportchefen och eventuellt (?) styrelsens ordförande under andra halvan av december. Mycket lite har kommit ut från detta extraordinära möte, men det är en illa dold ”hemlighet” att spelarna hade synpunkter på de extrema delarna av Martin Filanders spelsystem. Trion Karlkvist-Oksanen-Suomela behövde dock aldrig bry sig om Filander. De spelade efter sitt eget ”system” och det kanske återuppstår till hösten. Men då i Lausanne…

”Jag har naturligtvis ingenting emot dig som person, men jag har sedan drygt ett år tillbaka varit övertygad om att det vore bäst för IKO, och eventuellt även professionellt för dig själv, om du lämnar klubben tillsammans med de två nuvarande assisterande tränarna”

Därmed vill jag vända mig personligen till dig, Martin Filander. Jag har naturligtvis ingenting emot dig som person, men jag har sedan drygt ett år tillbaka varit övertygad om att det vore bäst för IKO, och eventuellt även professionellt för dig själv, om du lämnar klubben tillsammans med de två nuvarande assisterande tränarna.

”Orsakerna är flera”

Orsakerna är flera, främst den besatthet som du har av ditt spelsystem. Det spelar ingen roll om laget ideligen förlorar just på grund av detta system. Du fortsätter i stället ännu djupare och djupare in i systemet, för tanken att du faktiskt tycks aldrig drabba dig. 

Vid några tillfällen under de senaste två åren har det gått något bättre – men först då spelarna krävt modifieringar av systemet. Men efter de bättre, och oftast rätt korta, perioderna, så har du återigen tvingat tillbaka laget in i ”din tvångströja”. Du må själv ge intrycket av att hos dig är det högt i tak, men så är det inte, eller hur?

”Ju sämre det går, desto mer insisterar du på att laget ska spela enligt ett system som är orsaken till alla förlusterna”

Ju sämre det går, desto mer insisterar du på att laget ska spela enligt ett system som är orsaken till alla förlusterna.

Under de två säsongerna före denna så insisterade du exempelvis på att spelvändningarna skulle ske från sarg in till en IKO-spelare framför mål och sedan snabbt vidare. Givetvis så genomskådade precis alla andra lag dessa tre delmoment och forecheckade sönder både sargspelet och mottagaren framför mål. Alla såg det, men du fortsatte ända fram till dess att spelarna sa stopp i slutet av december 2022.

Det blev tyvärr en återgång till ditt system i slutet av seriespelet och även i slutspelet 2023 – och givetvis med samma resultat som under hösten.

”Svårslaget rekord”

Så modifierades försvarsspelet något inför denna säsong och hoppet tändes om att du faktiskt lärt dig något. Men då lanserades en delvis ny försvarsmodell: IKO går nu nästan alltid direkt ner på box-försvar utan kroppskontakt, som när man är en man kort i boxplay, trots att man spelar fem mot fem. I realiteten får man ständigt en fyra mot fem-situation i egen zon, då den forward som flänger runt och viftar med klubban för att störa motståndarnas backar vid blå egentligen aldrig deltar i spelet.

Konsekvensen har blivit ett svårslaget rekord i skott mot IKO:s mål denna säsong och flera tiotals mål ”i baken” just på grund av detta. Borta är också de snabba omställningarna. Det går oftast inte att ställa om med fyra egna gubbar i en allt mindre och trött box och bara en ensam forward långt upp i banan, som oftast antingen är på fel plats och/eller ensam med två backar när någon till äventyrs får tag på pucken från den allt mindre och tröttare boxen.

Alternativet har blivit uppåkningar av en ensam spelare utan understöd som lätt fångas in – och skulle han till äventyrs komma över blå, så hinner de övriga inte fram till sina positioner. Det finns inte tid för att vårda pucken eller för övertänkta passningar. Sedan frågar du dig varför laget har så svårt med uppspelen och att etablera långa anfall och tryck i anfallszon!

”Processer in i minsta detalj ser bra ut på pappret och låter bra på en tränarkurs, men i det verkliga livet så är det absolut viktigaste att anpassa sig efter motståndet”

Så din processtyrning fungera inte, Martin. Processer in i minsta detalj ser bra ut på pappret och låter bra på en tränarkurs, men i det verkliga livet så är det absolut viktigaste att anpassa sig efter motståndet. Det är just därför som alla SHL-lagen spelar på exakt samma sätt mot IKO. De anpassar sig efter svagheterna i IKO:s spelsystem. Det är nu så uppenbart för alla hur ni spelar och att ni inte har några alternativa vägar. Men du fortsätter ändå trots alla förluster…

I grunden är det väl motståndarna som gör helt – fel för de spelar inte som dina processer och ditt spelsystem kräver?

”Kanske bara var tur?”

Till sist; jag tror inte att fiaskot i år huvudsakligen beror på spelarna, även om de får sina förtäckta gliringar på presskonferenserna efter matcherna. Det beror aldrig på dig, eller hur?  Förvisso så har flertalet av de rekryteringar som du varit med och gjort under din tid i IKO varit ”mindre bra” – med några få mycket lysande undantag. Kanske det bara var tur? Spelare som inte brydde sig så mycket om ditt system, men som var tillräckligt bra för att lösgöra sig och var de som verkligen levererade och du blev därför beroende av dem. Det var dessa som under två-tre år bar laget. Trots spelsystemet.

Så Martin, du kan inte komma längre med IKO. Gör därför klubben, spelarna, supporterna och inte minst dig själv en stor tjänst och avgå. Nu.

”Ansvaret bärs av styrelsen och det är tungt”

Styrelsen har huvudansvaret för årets fiasko. Det kanske kommer som en obehaglig överraskning  – ”det var ju inte riktigt meningen att det skulle bli så här” – och att peka på ett personligt ansvar är numera närmast en förolämpning, men så är det. Ansvaret bärs av styrelsen och det är tungt.

Därför, Johan Franzén, är det ytterst du och övriga i styrelsen som också är ansvariga för att spelsystemet lett IKO till var laget befinner sig. Överraskad?

Styrelsen utser de ledande tjänstemännen, som exempelvis huvudcoachen, men det stannar inte där. I likhet med i exempelvis ett företag så ges en chefsperson inte fria tyglar att göra som denne vill efter anställningen. En bra styrelse övervakar chefens verksamhet och att målen uppnås. Chefen agerar helt efter styrelsens mandat och med de strategier (system och taktik) som styrelsen godkänt. Oftast måste en styrelse ingripa när chefen inte uppfyller rimligt ställda prestationskrav och gång på gång misslyckas utan någon vilja, insikt eller förmåga att ändra sitt arbetssätt.

”Inte otur”

Då är det inte otur eller att de underställda (spelarna) inte kan eller vill, utan att chefen nått vägs ände.

Insisterar chefen på att fortsätta sin väg, när resultaten i närmast en oändlig rad är undermåliga och denne inte har förmåga eller vilja att ändra på sig, så finns det bara en enda sak att göra. Annars går hela verksamheten över styr.

Så är det med Martin Filander och hans team och de två senaste matcherna är ytterligare bevis för att jag och många andra faktiskt haft och har rätt! Är man i så stor poängnöd som IKO var före dessa två matcher på hemmaplan och möter två lag med en del egna problem och bara lyckas ta en enda ynka poäng, så är det uselt.

Genomuselt och värdelöst och det bara måste få konsekvenser! Även för en styrelse som vill bli omtyckt av alla och därför till slut inte blir omtyckta av någon.

Visst, Filander har kontrakt över nästa säsong och blir dyr att skilja sig ifrån. Kanske går det att förhandla fram en lösning med att klubben betalar honom denna säsong ut? Det borde ligga i hans intresse också, om han tänker efter, för hans renommé kommer att fortsätta att försämras och glorian hamnar på sned – ”det går fort i hockey” – i takt med att IKO sjunker allt djupare ner och det väntande negativa kvalet innebär ingen räddningsplanka för IKO. Laget har faktiskt förlorat huvuddelen av alla säsongens matcher mot de potentiella kvalmotståndarna, så de vet förskräckande väl hur man taktiskt besegrar IKO.

”Så, styrelse, ingrip!”

Så, styrelse, ingrip!

Det kommer inte att bli bättre. Spelarna måste få ny energi. Det förstod man i höstas i HV71:s styrelse och även i Örebros för bara några dagar sedan. I bägge fallen agerade dessa klubbars styrelser snabbt, resolut och med klubbarnas intresse för ögonen. Obehaget av att det alltid finns människor som tycker att ”man ska vara snäll” vägde lätt för dessa styrelser när de tog ett professionellt beslut.

Matchen mellan just IKO och Örebro nu på torsdag kanske inte innebär en omedelbar förändring för Örebro, men den kommer säkert snart nog. Skulle det ändå bli en snabb respons från Örebro-spelarna, ja då är det en tydlig indikation på att jag antagligen har väldigt rätt.

”Ingenting i IKO är hållbart”

Så IKO:s styrelse; begå inte offentlig ”seppuku” genom att inte göra det som är ert ansvar! Det går inte att vara vän med alla och med en liten gliring till styrelsen så går det nog att påstå att ingenting i IKO just nu är ”hållbart”. Långsiktigheten gäller inte heller just nu. Man kan inte vara långsiktig när hela taket är på väg att störta in. Då gäller det att omedelbart försöka rädda hela huset från att rämna.

Just nu är det inte heller ett problem att hitta en kortsiktig lösning efter Filander. Den rollen finner man säkert i en kombination av exempelvis de erfarna Johannes Salmonsson, Jonas Engström och Arsi Piispanen. Alla med en lång och mycket bättre erfarenhet som spelare i olika spelsystem och klubbar under många år fler år och i avsevärt bättre klubbar, än vad Martin Filander har spelat i. Personlighetsmässigt och i förhållande till övriga spelare och medierma, skulle de inte heller bli några problem. Dessutom så har samtliga numera rejält med IKO-DNA – och de skulle säkert också frenetiskt kunna klottra på en taktiktavla…

Spelarna är faktiskt var och en bättre än vad de tillåts visa, men att spela i ett system som aldrig lyckats och som inget annat lag har – och det är de säkert glada över – påverkar naturligtvis motivationen. Så även viljan att stanna kvar i klubben. Ju längre eländet fortsätter in mot det negativa kvalet, desto större intresse har de av att byta klubb, vilket absolut snart kommer att visa sig.

”Det vore det slutgiltiga fattigdomsbeviset”

Skulle ryktet vara sant om att styrelsen vill få till stånd ett långtidskontrakt med Martin Filander – som både sportchef och huvudtränare – ja, då har den totala omdömeslösheten fått ett ansikte. Det vore det slutgiltiga fattigdomsbeviset.

För det kan mycket väl bli så att IKO kommer till det nu oundvikliga negativa kvalet med en spelartrupp där de allra flesta spelare redan är involverade i slutdiskussioner med andra klubbar om nästa säsong.

”Mänsklig omöjlighet”

De vill helt enkelt inte vara kvar. Vem tror att de då ger allt i kvalet? Det är en mänsklig omöjlighet när ”huvudet” redan befinner sig på ett annat håll och när styrelsen inte ingett något som helst hopp om förändring.

Spelarflykten från IKO kommer att bli mycket större än någonsin. Det var inte oväntat att Ahti Oksanen redan nu har beslutat sig för att lämna för Lausanne. Det är sannolikt en fråga om pengar och att få spela med Suomela igen. Men hade det inte blivit Schweiz så hade han gått ifrån IKO ändå. Det är mycket möjligt att Karlkvist kan göra dem sällskap i Lausanne. Trots ett långt, bra, kontrakt med IKO så har han ändå rätt att lämna för spel i Schweiz för att ånyo få spela i supertrion och tjäna ännu mer än via sitt kontrakt med IKO (och vid en eventuell degradering gäller inga SHL-kontrakt).

”Ett Karlskrona 2.0”

IKO kommer att med stor möda att få skrapa ihop nästan ett helt nytt lag av medelmåttor, villiga att förstöra sin karriär i ett omöjligt spelsystem i Hockeyallsvenskan, vilket blir en realitet om IKO tvingas lämna SHL. Ett ”Karlskrona 2.0” – förstört av en rigid coach och en styrelse utan pondus.

Möjligtvis så kan spelarna själva bidra till en förändring nu genom att gemensamt deklarera inför styrelsen att det inte går att spela den hockey som huvudtränaren insisterar på. De kan mycket bättre och är erfarna nog för att prestera på en annan nivå än vad de tillåts att göra just nu. Om detta sedan räcker i den situation som IKO baxats in i är ett frågetecken.

Avslutningsvis – och som en kommentar till en läsare av ett av mina tidigare inlägg, som tyckte att jag skulle ha undertecknat min insändare med mitt namn – jag delar inte åsikten och kommer därför inte att göra det denna gång heller.

”Ingår i uppdraget”

Orsaken är den att Martin Filander, liksom var och en i styrelsen, är officiella personer då det gäller IKO och ishockey. Det är baksidan av att ta ett sådant jobb/förtroendeuppdrag. När det går bra kan man slicka i sig berömmet och går det illa får man stå ut med motsatsen. Det ingår i uppdraget och i lönen. 

Jag, däremot, är inte en officiell person i det här sammanhanget. Skulle jag ha varit det och i synnerhet om jag hade någon anknytning till klubben, till Blue Front Support, till någon av klubbens sponsorer, till kommunen eller  någonting annat, så skulle det vara annorlunda. Men jag har definitivt inga sådana relationer över huvud taget. Har aldrig haft det.

”Är en hängiven IKO-supporter och oskarshamnare in i själen som ser vad de allra flesta faktiskt redan länge sett då det gäller IKO”

Däremot är jag en hängiven IKO-supporter och oskarshamnare in i själen som ser vad de allra flesta faktiskt redan länge sett då det gäller IKO. 

Därför ser jag ingen fördel eller nödvändighet med att skriva ut mitt namn och att behöva gå i svaromål när jag går på Flanaden eller sitter på Nilssons konditori. Det är mina synpunkter som räknas. Inte vem jag är.

Har andra en motsatt uppfattning i sakfrågorna, än vad jag har, så är det naturligtvis ”fine with me”, men då bör man nog i sak och konkret berätta varför man tycker att det mesta med IKO nu ändå är bra och att det kan kvitta för IKO, och inte minst för Oskarshamn, i vilken division som A-laget spelar.

Att bara ”tro att det går nog bättre” leder aldrig någonstans. Det är bara handling som gör det.

En IKO-supporter

Arkivfoto: Pierre Stjernfeldt